Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Koleraepidemierna i Göteborg

Del 2 av 10 i serien Epidemisjukdomar i Göteborg

I boken Göteborg. En översikt vid trehundraårsjubileet 1923 över stadens kommunala, kulturella och sociala förhållanden samt viktigaste näringsgrenarskriver Karl Johan Gezelius följande om Göteborg och kolera:

Den sjukdom, som närmast föranledde inrättandet av särskild  sundhetsnämnd, var emellertid som i det föregående nämnts koleran, då den i början  av 1830-talet nalkades Göteborg.

Sjukdomen uppträdde här första gången  år 1834. Av stadens då omkring 17,000 innevånare dogo minst 1,830, sålunda  mer än en tiondel av stadens innevånare. Omsatt till våra dagar, skulle detta betyda en dödsiffra av omkring 24,500 människor, över antalet insjuknade finnas inga uppgifter.

Under 1850-talet hade sjukdomen epidemisk spridning under 6 olika år, den svåraste åren 1850 och 1853, då 1,316 resp. 1,022 personer insjuknade, av vilka 580 och 626 avledo. Nästa stora epidemi var den år 1866, då 1,273 sjukdomsfall antecknats med 435 dödsfall i staden  (och 283 i Majorna, som då ännu ej var införlivat med Göteborg).

Vid koleraepidemin 1834 dog 12 600 personer i hela Sverige. Koleraepidemier slog till också 1852, 1855, 1856, 1857 och 1859. Vid dessa tillfällen dog inte lika många. Koleran spreds genom sjöfarten och på grund av dåliga hygieniska förhållanden. Ursprunget för kolera var Bengalen, Gangesdeltat i nuvarande Indien och Bangladesh där den funnits i 1000-tals år. På 1810-talet spred den sig därifrån och på 1830-talet kom den till Sverige via Göteborg.

Koleran ledde till inrättande av hälsovårdsnämnder (tidigare ofta kallade sundhetsnämnder). För att snabbt begrava de döda och hindra smittspridning inrättade också särskilda kyrkogårdar, kolerakyrkogårdar. Om koleraepidemin utbrott 1834 skrev Göteborgs Handels och Sjöfartstidning den 30 juli 1834:

Sjömannen Anders Ryberg, 52 år gammal, utgick fullkomligt välmående till sitt arbete sistl. Lördag. Emellan kl. 7 och 8 öfverfölls han af uppkastningar och diarrhé, hvilket snart upphörde, han måste hembäras och afled på e.m. kl. 1/2 till 4. – Hans hustru Anna Pehrsdotter, 55 år, som såg mannen vid hemkomsten, afsvimmade och fick likaledes magplågor. Hon afled Söndags morgon, kl. 5. … Märkvärdigt är  att en 8-årig fosterdotter till dem, som Söndags afton af sin fader ledsagades från deras boning å Majberget till Stampen, och var munter och rask kl. 10 på aftonen, vaknade kl. 5 Måndags morgon med magplågor och afled kl. 10 f.m.

I senare litteratur skrivs sjömanen efternamn i allmänhet Rydberg. Även 1853 års epidemi startade i Göteborg. Denna epidemi dokumenterades mycket ordentligt av Sundhets-Collegiet (senare Medicinalstyrelsen) som rapporterade:

Den 11 Aug. insjuknade hos handlanden Eriksson i huset n:o 133 i 1:sta roten i den s k Melins äng, dess 6 år gamla dotter, Emma Charlotta, med kräkningar och magplågor, förbättrades mot aftonen men blef åter sämre och dog kl. 4 på morgonen … Den 12 Aug. på morgonen insjuknade brodern Daniel Reinhold, 4 år gammal, och vårdades af D:r Betzen, var följande dag bättre men förämrades åter och afled d. 15 … Den 13 insjuknade Erikssons piga Anna Greta Olsson, 60 år gammal, fanns af D:r Betzen angripen af elakartad kolera och affördes genast till församlingens sjukhus der hon dog d. 15 … Samma dag anmäldes 4 i närmaste hus derintill sammanboende personer insjuknade, nemligen timmermannen Hanssons 2 yngre barn af hvilka det ena afled samma dag, en arbetskarl från Lilla Edet och en väfvare från Majnabbe, hvilka båda sednare affördes till sjukhus der arbetskarlen från Edet afled d. 14.

De som dog i kolera var i allmänhet fattiga människor och barnen var särskilt utsatta.

Särskilda sjukhus inrättades, sålunda gjordes det så kallade Möllerska plantaget i Masthugget om till kolerasjukhus. Andra byggnader som användes vi den första epidemin var Carlgrenska skolan vid Stigbergstorget, Willinska skolorna i Haga och på Stampen, fattighuset vid Smedjegatan liksom Gullbergsbrohemmet (tidigare Spinnhuset) vid Svingeln. I alla fall Möllerska plantaget kom att utnyttjas vid fler epidemier. Naturligtvis vårdades människor också på Sahlgrenska sjukhuset som då låg i Västra Nordstaden, i det så kallade Oterdahlska huset.

1834 inrättades kolerakyrkogårdar i Redbergslid (Lunden) och Kommendantsängen. Dessa har sen länge byggts bort. Vid 1866 års kolerepidemi anlades en kolerakyrkogård i Kallebäck som fortfarande finns kvar och i Bräcke finns en som anlades 1834 kvar. Den senare kom också att användas för vanliga begravningar fram till 1856. Numera används den som gravlund för spridning av aska, invigdes förra året (2017). På Rivö i hamninloppet fanns också en kolerakyrkogård.

Kyrkogården som finns i Gamlestaden på vägen mot Alelyckan som ofta kallas kolerakyrkogård är ingen sådan utan var Hospitalets kyrkogård (Hospitalsförsamlingen).

De återkommande kolerapepidemierna stoppades genom anläggande av anläggningar för rent vatten och avloppssystem. Efter 1860-talet har Göteborg inte drabbats av någon koleraepidemi.

Serienavigation<< Epidemisjukdomar i GöteborgSmittkoppor – en gång vanligt i Göteborg >>
Advertisements

Kommentera