Zacharias Fröse

Zacharias Fröse var anställd som mästare vid Niclas och Martin Sandbergs klädesfabrik till vilken dessa bröder hade fått privilegium år 1740. Martin Sandberg var fr.o.m. 1750 ensam ägare av fabriken men den sköttes i praktiken av Fröse då Sandberg var upptagen med den mängd olika förtroendeuppdrag han hade. Till Zacharias Fröse hade Martin Sandberg bl.a. överlämnat vården och uppfostran av Sandbergs styvson Samuel Bernhard Liedgren.

1758 fick Sandberg lägga ner fem av sina vävstolar i brist av nödiga arbetare. Sannolikt berodde detta på att Fröse lämnade fabriken för att starta eget. 1759 fick Zacharias Fröse sitt privilegium trots att Sandberg protesterade mot detta i samband med ansökan året innan.

Med 3 vävstolar sysselsatte han snart ett 40-tal arbetare och nådde 1762 den aktningsvärda produktionen av 23 000 d smt. 1760 ville  Zacharias Fröse också upprätta en stampkvarn eller en s. k. valkkvarn på en Partille kyrka tillhörig och av församlingen till Fröse upplåten plats på norra sidan ån mellan östra och västra kyrkogårdsmurarna, Jordfallet kallat.

Våren 1764 begärde Fredrik August Rex inteckning i klädesfabrikören mäster Zacharias Fröses fabrik och hus på Vallgatan.

Det dröjde inte länge förrän Fröses kreditorer bl.a. Sjömanshusdirektionen genom Erik Schallin begärde utmätning inte bara på hans utan också på hans cautionister gördelmakaren Carl August Bergs och sadelmakareålderman Anders Edbergs egendom. De svarade tillsammans för 3 000 d smt. Även slaktarålderman Johan Eichler drabbades som cautionist av Fröses ekonomiska kollaps.

Sammanlagt var Fröse skyldig sina kreditorer 12 800 d smt. Utom sjömanshusdirektionen var dessa i främsta rummet Vinhandlare Johan Georg Janssens sterbhus, fru Anna Maria Lauterbach, Johan Scott och Johan Hindr. Ölisch.

Situationen räddades till en början av att Fröse lyckades finna en förläggare i den mycket rike Johan Schutz.

I augusti 1766 skrev Zacharias Fröse, att han hade måst avstå all sin egendom åt borgenärerna. Han ansåg sig dock icke behöva avflytta med hustru och barn från gården så länge ingen annan ägare till gården tillkommit genom inrop. 12.3.1767 transporterades Fröses privilegium på Johan Schutz. Före 1770 hade också gården övergått i Johan Schutz ägo, där den förblev åtminstone till 1790.

Zacharias Fröse stannade kvar som mästare vid fabriken, vars drift fortsattes till 1787. Åren 1768–71 ökade produktionen till mer än 25 000 d smt per år och ett 50-tal arbetare sysselsattes men sedan avtynade den och de sista åren hade den 26 arbetare.

Andra källor: G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923

Ett svar på ”Zacharias Fröse”

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.