Gerhard Henning

Gerhard Henning 1908.

Gerhard Henning föddes 27 maj 1880 i Stockholm som Gerhard Nilsson, död 16 september 1967 i Hellerup i Danmark, var en svensk-dansk skulptör och verksam vid Den Kongelige Porcelænsfabrik 1909-14 och 1920-25. Han var gift med väverskan och textilkonstnären Gerda Henning (1891-1951).

Gerhard Henning var son till skräddaren August Henning Nilsson och Alma Sofia Göthberg. År 1882 flyttade familjen till Köpenhamn, därefter 1894 till Helsingborg, och 1896 till Göteborg. Han arbetade som målarlärling samtidigt som han på kvällarna studerade vid Slöjdföreningens skola 1897-98. Där blev han vän med Ivar Arosenius. År 1898 blev båda elever på Valands konstskola under ledning av Carl Wilhelmson.

Gerhard Henning och Ivar Arosenius sökte sedan till Konstakademien i Stockholm. Ivar Arosenius blev antagen, men inte Gerhard Henning. Båda två flyttade dock till Stockholm, där Gerhard Henning hade blivit antagen vid Konstnärsförbundets skola. Snart lämnade Ivar Arosenius Konstakademien på grund av otrivsel med ledningen och Gerhard Henning lämnade Konstnärsförbundets skola. Han bosatte sig på det konstnärshem, som mecenaten och konstsamlaren Ernest Thiel hade startat.

År 1900 återvände han till Göteborg för att börja på Valands konstskola. Det dröjde inte heller länge tills också Ivar Arosenius flyttade till Göteborg. Där bildades ett kotteri runt de båda, i vilket bland andra Ole Kruse ingick. Trion Arosenius, Henning och Kruse tillhörde sällskapet Brödernas inre krets och lämnade också minnen i form av dekorationer i det numera byggnadsminnesförklarade Soltorpet som ägdes av redaren Werner Lundqvist.

Gerhard Henning vid denna tid ännu inte hittat sin särart. Han betraktade med intresse många av de gamla mästarna. Mest påverkades säkert hans tecknande och måleri av Ivar Arosenius. Genom ett stipendium från Otto och Charlotte Mannheimer kom Henning till Rom, där han framför allt studerade skulptur på museerna. Åren 1907-08 kom genombrottet. Vid det laget delade han ateljé med Filip Wahlström i Göteborg. Den låg på Drottningatan 35.

Från 1909 till 1914 var han anställd på Den Kongelige Porcelænsfabrik i Köpenhamn. Där skapade han sina mest kända figurer, som Nickedockan Anne-Marie (1909), Faun och Nymf (1910), Prinsessan på ärten (1911, för vilken han; vann guldmedalj i Paris) och Kinesisk brud (1922). Vid sidan om fortsatte han med sin egen konst. År 1914 var han trött på porslinsfigurer och lämnade företaget, men blev kvar i Köpenhamn. Åren 1920-25 arbetade han under en andra period på porslinsfabriken.

Under 1920-talet kom han igång med skulpterandet på allvar. År 1924 hade han sin första separatutställning. Två år senare vann han en pristävling om utsmyckning i Malmö med en skulptur av en sittande flicka. Den förverkligades senare som skulpturen Öresund. År 1937 mottog han Thorvaldsenmedaljen. Under 1930-talet blev han dansk medborgare.