Sigfrid Ericson
Sigfrid Ericson, född 7 oktober 1879 på Nybro garveri i Fritsla i Västergötland, död 22 januari 1958 i Göteborg, var en svensk arkitekt och rektor för Slöjdföreningens skola 1913-1945. Han var son till fabrikör Andreas Ericson och Ida, född Larsson. Han gifte sig först den 8 maj 1903 med Dagmar Ottilia, född Josefson (född 1876-03-28, död 1945) för ett kortare äktenskap. Han gifte sedan om sig den 11 maj 1911 med Ruth Debora (född 1885-11-07, död 1953-06-16), en syster till Dagmar. Han gifte sig för tredje gången den 2 november 1954 med Karna, född Asker (1897-1989). Sigfrid Ericson är begravd på Breareds kyrkogård.
Ericson utexaminerades som arkitekt från Chalmers 1899 och Arkitekturskolan vid Kungliga Konsthögskolan 1902. Han var sedan arkitekt vid Byggnadsstyrelsen, lärare i byggnadsritning vid Chalmers 1903-1913, styrelseledamot i Röhsska konstslöjdmuseet, i Slöjdföreningens skola, i föreningen Konstfliten.
Han var tillsammans med Arvid Bjerke huvudarkitekt för Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 när till exempel Götaplatsen och Liseberg anlades och byggnader som Göteborgs konstmuseum och Göteborgs Konsthall byggdes. Hans första större uppdrag var att tillsammans med arkitekten Hans Hedlund rita fastigheten Haga Nygata 8, Robert Dicksons stiftelse ”Slottet” som stod klart i september 1904.
Sigfrid Ericson var också arkitekten bakom ett antal kyrkobyggen och Masthuggskyrkan (1914) kan betecknas som hans definitiva genombrott inom svensk kyrkoarkitektur. Redan tidigare hade han dock ritat kyrkor och kapell, varav Surte kyrka (1911) och Hunnebostrands kyrka (1911) kan sägas utgöra typiska exempel på hans kyrkoarkitektur.
I Simlångsdalen anlade han också den privata trädgårdsanläggningen Vargaslätten.
Ericson var en av initiativtagarna till bildandet av Breareds kulturhistoriska förening år 1938.
Ericson fick motta Göteborgs stads förtjänsttecken den 4 juni 1948, med följande motivering: ”Masthuggskyrkan, Konstmuseet, Kommunala mellanskolan och Johannebergskyrkan är vackra vittnesbörd om Sigfrid Ericsons framstående insatser inom 1900-talets arkitektur. Han var med och utformade jubileumsutställningen 1923 och var verksam i arkitektkonsortiet ARES (Arvid Bjerke, Ragnar Ossian Swensson, Ernst Torulf, Sigfrid Ericson). Götaplatsen bär i hög grad hans signatur. Som rektor för Slöjdföreningens skola har han dessutom utfört en betydande gärning för konsthantverkets och den goda smakens höjande. Sigfrid Ericson, Ni kan se tillbaka på ett verksamt liv fullt av betydelsefulla gärningar.”
År 1950 utnämndes Ericson till hedersdoktor vid Göteborgs högskola.
Ritade byggnader i Göteborgsområdet
Dicksonska stiftelsen (1904), Haga Nygata 8, tillsammans med Hans Hedlund
S:t Matteus metodistkyrka (1923), Herkulesgatan 28
Brämaregårdens kapell (1925)
Johannebergskyrkan (1940)
2 svar på ”Sigfrid Ericson”