Melcher Lyckholm

Melcher Lyckholm
Melcher Lyckholm

David Melcher Lyckholm, född 9 december 1856 i Sjögestad i Östergötlands län, död 1 maj 1924 på Ulricehamns sanatorium, var en svensk bryggare och riksdagsman. Han var son till lantbrukaren Anders Persson och Christina, född Lyckholm.

Hans tio år äldre bror Johan Wilhelm Lyckholm var bryggmästare vid Ytterborgs bryggeri i Kristiania, och där började Melcher Lyckholms intresse för bryggeriyrket 1875. Han gick på Lechmann’sche Brauerschule i Worms och fick 1878 anställning som bryggmästare vid Erlangens bryggeri i Uppsala. År 1881 flyttade han över till det av brodern grundade Wilhelmsdals bryggeri, på egendomen Skår Västergård i Örgryte. Vid broderns död 1894 övertog han rörelsen under namnet J. W. Lyckholm & Co, vilket han utvecklade till ett av Sveriges största och modernaste bryggerier (år 1905 producerade Lyckholms bryggerier 1 028 ton malt):

Sedan brodern startat sitt nya bryggeri i Örgryte, anställdes L som bryggmästare där. I nära samarbete ledde de båda ungkarlarna det starkt expanderande företaget, där tekniska innovationer tidigt togs i bruk. Vid broderns död 1894 övertog L firman där hans andel blev 0,6 milj kr.

Under L:s ledning företogs nya utvidgningar av produktionen. 1895 påbörjades en tillbyggnad av jäs- och lagerkällarna, en ny ångmaskinsanläggning anskaffades för driften av ett 1896 installerat kompressionskylmaskineri, vilket ersatte den äldre absorptionskylanläggningen. Under 1890-talets sista år steg omsättningen avsevärt och nådde 1901 över 60 000 hl, där Lyckholms lager var den dominerande ölsorten. Vid sekelskiftet hade L:s företag kommit upp i nivå med Pripps bryggeri. Därefter ägde en viss stagnation rum, medan däremot produktionen vid Pripps bryggerier starkt ökade. Vid mitten av 1920-talet nådde dock Lyckholms upp till en årsproduktion av 80000 hl.

Det ekonomiska utbytet vid företaget var ända från början av L:s förvaltning synnerligen gott. De stora vinsterna användes dels för konsolidering av firman, dels för placeringar i fastigheter, aktier och obligationer mm och dels för moderniseringar av driften — bl a elektrifiering av maskindriften 1908.

År 1897 blev han invald i styrelsen för Svenska bryggeriföreningen. Sin kommunala bana började Lyckholm i Örgryte landskommun, där han 1885 invaldes i kommunalfullmäktige samt fem år senare blev dess ordförande.

År 1897 valdes Lyckholm in i Göteborgs och Bohus läns landsting, där han 1910 blev vice ordförande och redan samma år ordförande, fram till 1923.

I riksdagen var han ledamot av andra kammaren 1900-1908 för Askims och Sävedals härads valkrets. Han var ledamot av första kammaren 1909-1919 och 1912-1919 ledamot av bevillningsutskottet. Lyckholm var styrelseledamot av Göteborgs och Bohusläns Sparbank från 1903 (ordförande 1917), av Göteborgs Trädgårdsförening 1913 samt av Göteborgs museum 1915 (vice ordförande 1922). Han var suppleant i styrelsen för bryggeriförbunden från 1906 och ordinarie ledamot från 1915. År 1885 blev Lyckholm medlem av Svenska bryggareföreningen och av dess styrelse 1897. Hedersledamot där den 20 september 1920. Vice ordförande i ”XI kretsen” 1894-1908.

Lyckholm bedrev även omfattande jordbruksverksamhet på sina egendomar Skår, Lackarebäck och Helenedal. Han var styrelseledamot i Lindholmens verkstad och Nordiska Kullageraktiebolaget. Lyckholm tillskrivs också förtjänsten av trålfiskets införandevästkusten:

Den mycket lönsamma rörelsen vid det välkonsoliderade Lyckholms bryggeri satte L i stånd att investera medel i ett flertal verksamheter utanför bryggerirörelsen. Sålunda hade han ett starkt intresse för jordbrukets utveckling. Såsom ägare till egendomarna Skår, Lagklarebäck och Helenedal drev han ett rationellt jordbruk med intensiv kreatursavel, utsädesförsök, trädgårdsodling och plantskola. Han var en av de ledande krafterna i länets hushållningssällskap. Han var intresserad av ett rationellt trålfiske (bolaget Gadus) och moderna fiskkonserveringsmetoder.

Den göteborgska verkstadsindustrin, som efter sekelskiftet 1900 inledde en stark expansion, hade i L en intresserad deltagare. Då Lindholmens varv 1915 utträdde ur den stora Motala-koncernen, visade L ett stort intresse för Lindholmen, som då var det största varvet i Gbg, och han inträdde 1916 i den nya styrelsen. När sedan Lindholmen 1919 övertog Motala verkstad, satt L kvar i den nya styrelsen, som emellertid 1922 fick stora bekymmer under efterkrigsdepressionen. Samma problem kom L också att möta i det andra stora verkstadsföretag som han intresserade sig för, nämligen Nordiska kullager ab (NKA), som bildades på hösten 1914 och som uppträdde som konkurrent till det 1907 bildade ab Sv kullagerfabriken (SKF). L blev ordförande i NKA:s styrelse, som utgjordes av göteborgska affärsmän. NKA utvecklades i storstilad skala men kunde inte klara påfrestningarna under depressionen 1920 utan råkade 1921 i konkurs. L gjorde betydande förluster på NKA, men han stod rycken tack vare sitt lönsamma bryggeri.

Melcher Lyckholm var kommendör av första klass av Nordstjärneorden, kommendör av första klass av Vasaorden samt ledamot av Lantbruksakademien 1920.

År 1899 var Lyckholm också ägare av fastigheten Bryggaregatan 4 i stadsdelen Inom Vallgraven i Göteborg, där han också bodde.

Advertisements

Ett svar till “Melcher Lyckholm”

  1. Pingback: Göteborg - centrum för det svenska fisket | Svensson

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.