Också Marberg eller Marburg. Säteri i en naturskön trakt vid Göta elf, 3/8 mil norr om Kongelf, uti Ytterby socken af Inlands Södra härad och Bohus län. Dess förste grundläggare Sven Rank, som tillbytte sig hemmanet 1673 och 1674 från kronan emot vederlag af frälsehemman inom Knäreds socken i Halland, var född 1616 på Bankhyttan i Dalarne, hvaraf han tog namn. Vid 14 års ålder ingick han som simpel soldat vid Dalregimentet, avancerade genom alla graderna, var 1659 en kort tid slottsherre på Bohus och afled i Halmstad 1686 som landshöfding öfver Malmöhus län m. m.
Hans arfvingar sålde godset till generalmajoren baron Axel Roos. I sin ungdom en af Carl XIIs lifdrabanter och bland de mest framstående personligheterna vid kalabaliken i Bender — hvaröfver han uppsatt en berättelse — anses han äfven hafva varit förebilden till Tégners Axel. Han var en äkta svensk karakter, utmärkt för mannamod och trofasthet. Sedermera kom godset till en Olbergs, politieborgmästaren i Göteborg Schütz och dennes son, majoren Rosenschütz.
Denne var en af de rikaste privata män, men tillika en af de större narrarne på sin tid. För penningar utverkade han sig rättighet att kläda sin betjening i kongl, livré; sjelf åkte han aldrig utan i en förgyld vagn, dragen af 6 hästar och körd af ziguenare. Vid bordet uppassades han af negrer, klädda i turkisk drägt. På Marieberg, hvars rum voro prydda med förgyllningar och sidentapeter, underhöll han en ordentlig seralj. Gården var den tiden en parodi på fästning. Der var uppfördt ett stort kastell, bestyckadt med malmkanoner; utanför ena manbyggnaden stod uppställd en rad med gevär, framför hvilken en postkarl marcherade med musköt på axel, och vid öppningen af alléen gick en annan framför ett vakthus, der alla, som ämnade sig fram till gården, anhöllos.
Hvarje morgon och afton kl. 4 och 9 sköts salut ifrån kastellet, och tvänne trumslagare slogo reveille och tapto. Rosenschütz sjelf kallades kommendant och inspektören på stället jourhafvande löjtnant. Egendomens skötsel lemnades vind för våg och i stället för att arbeta blefvo godsets bönder framkallade till militäriska öfningar. Imellertid tog all denna herrlighet ett slut, och Rosenschütz slutade sin dåraktiga lefnad i en fattigförsörjningsanstalt i Stockholm.
Marieberg inköptes 1809 af grossh. P. Wennerholm, som anlade på hemmanet Skälebräckes mark en kostbar mjölqvarn med 3 par stenar, kallad Cathrinædals qvarn. Ar 1840 afsöndrades från säteriet till en särskild egendom 2 mant. uts. fr.-hemman under namn af Trankärr.
År 1855 inropades Marieberg på auktion af hr A. Palmborg från Göteborg för 122,550 rdr rmt; men han afstod det mot afträde till hr J. R. Wennerholm; år 1861 var handl. D. Berg egare; taxeringsvärdet är 30,000 rdr rmt.
Jorden är af bördig beskaffenhet och indelad till cirkulationsbruk. Utom vanliga höfodret erhålles vissa år ett rikt, utmed elfvens stränder växande sjöfoder, som här kallas Strippel. En betydlig löfskog finnes, särdeles af ek, samt någon skog af furu och ypperliga torfmossar. Gården har 2 ansenliga karaktersbyggnader af trä samt är prydd med ansenliga trädgårdsanläggningar.
Uti Härberget vid Göta elf och på Mariebergs egor synes ett spår, liknande ett märke efter en intryckt hästsko. En tradition i orten påstår, att detta spår erinrar om en svensk kon. Inge, hvilken, efter att hafva förlorat en strid på Dössebacka slätter i Romelanda socken, red som flykting öfver Marberget till Göta elf, öfver hvilken hästen samm med honom till Westgötalandet. Under ridten skall hästen hafva intrvckt berörda märke.
Tacksam för sin vunna räddning, utlofvade konungen, att en kyrka skulle der uppbyggas, som med sitt namn, Nödinge, skulle påminna efterverlden om konung Inges Nöd och dess lyckliga utgång. En mineralkälla utvisar ännu stället, der kon. Inges häst stallade, och der Nödinge kyrka var allraförst ämnad att stå (se vidare art. Nödinge socken).
Folksägnen synes uppenbarligen anspela på konung Inge d. ä. och hans nederlag i striden mot norska konungen Magnus Barfod, ehuru Sturleson väl säger, att slaget stod i grannskapet af Fuxerna, på östra stranden af Göta elf. I nära förening med nämnda sägen står en annan, att tre konungar fordom hållit ett möte å Mariebergs egor, på ett dervarande gärde, som till minne deraf ännu i dag benämnes Kongsvallen.
Utan tvifvel syftar detta på det under art. Konghell redan omnämnda möte mellan de tre Nordiska konungarne, der fred slöts, och sedan beseglades med äktenskap mellan konungen i Norge och svenska konungadottern Margareta Fridkulla. Om än folksägnen och historieskrifvaren skilja sig uti förläggandet af händelsen för sin berättelse på något olika ställe, så är det dock intressant att finna, huru många spridda drag af vår historia fortlefva på allmogens läppar ännu efter 800 år.
Texten är från Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige, 1859-1870.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.