Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap (GAIS) grundades den 11 mars 1894 på Edlunds konditori och café på Storgatan 7 i Vasastaden i Göteborg och var Göteborgs första klubb för unga män från arbetarklassen. Enligt historikern Torbjörn Andersson utgjorde kaféet en viktig mötesplats i arbetarungdomars vardagsliv, vilket kan förklara varför GAIS uppstod på just Edlunds.
Bland grundarna fanns styrkelyftaren Carl ”Våran” Gustafsson, en av stadens största idrottsstjärnor på 1890-talet. Till att börja med anordnade klubben tävlingar och övningar i allmän idrott, brottning och tyngdlyftning. Gustafsson tog över ordförandeskapet 1895, och han var en synnerligen aktiv ordförande, som även instruerade ungdomarna och deltog i träningarna.[
Trots att många inom klubben såg ner på fotbollen fanns det ett växande antal medlemmar som ägnade sig åt sporten. Klubben anmälde sig 1897 till en turnering dit även Örgryte IS, Chalmers och Idrottens Vänner var anmälda. Chalmers och Idrottens Vänner dök emellertid aldrig upp, och därför spelades final direkt mellan ÖIS och GAIS den 7 juni 1897. Örgryte vann med 2–0.
Följande år möttes båda lagen i sex entimmesmatcher som GAIS förlorade med den sammanlagda målskillnaden 0–26. Intressant nog upptogs dessa resultat inte i föreningens krönika, antagligen eftersom det fanns inre stridigheter mellan två falanger, där den ena under Charles Johansson tyckte att fotboll inte kunde räknas som idrott, medan den andra under Anders Nilsson inte höll med om det.
Vissa av medlemmarna uppskattade inte att ”det brutala spelet” togs upp i klubben, och det blev inre slitningar mellan fotbollsentusiaster och utövare av allmän idrott och kraftsport. År 1900 övervägdes en nedläggning av klubben, men i stället uppgick man åren 1901–1903 successivt i Gårda SK, som övertog namnet GAIS. Med flytten till Gårda fick klubben en mycket tydligare arbetarklassprägel.
De följande åren var resultaten bleka för klubben. Örgryte IS var helt dominerande i Göteborgsfotbollen. GAIS största framgång var en oavgjord match, 2–2, mot ÖIS 1904. 1904 startades Göteborgsserien, där GAIS hamnade sist. Följande år hamnade laget näst sist, bland annat efter 1–10 mot IFK Göteborg.
1906 deltog GAIS varken i SM-slutspel eller Göteborgsserien, men nådde semifinalen i distriktsmästerskapen (DM) där de dock förlorade mot Göteborgs IF. Åren 1907 och 1908 fanns det varken en dokumenterad verksamhet eller någon fungerande styrelse.
Mellan 1909 och 1923 utvecklades GAIS från en liten kvartersklubb till en storklubb med nationella framgångar. Ordförandeskapet i klubben togs 1909 över av Axel Svensson, som tog kommandot och sakta men målmedvetet byggde upp fotbollssektionen. Svensson satt kvar som ordförande ända till 1923.
Samma år som Svensson blev ordförande fick fotbollssektionen en skjuts framåt när Friggas fotbollslag anslöt sig till GAIS. 1909 var även året då den ännu aktuella loggan bestämdes, där kulstängerna symboliserade tyngdlyftningen och spjuten friidrotten. Likaså stod den röda färgen för kraftsporten medan den gröna färgen stod för den allmänna idrotten. 1911 bestämdes att laget skulle spela i grönsvartrandiga tröjor, vita byxor och svarta strumpor.
1911 vann de DM för första gången efter seger mot Vega i finalen. 1912 organiserades den Västsvenska serien, där GAIS slutade på andra plats. 1913 lyckades laget vinna serien. De upprepade denna framgång även i serien 1914/15. I de officiella svenska mästerskapen 1912, 1913 och 1914 åkte GAIS ut i andra omgången.
Säsongen 1915/1916 blev ett genombrott för klubben. Representationslaget blev inbjudet att möta Djurgården i Stockholm den 16 augusti 1915, och trots att stockholmarna vann med 4–2 ledde matchen till att GAIS bjöds in till att spela i svenska serien.
Trots att GAIS slutade på en fjärde plats (av totalt sex lag) i svenska serien 1915/1916 fick klubben inte fortsätta i serien eftersom bara två lag från samma stad fisk spela i ligan. Eftersom IFK Göteborg och Örgryte redan var med fick GAIS inte plats. Under det hårda krigsåret 1918 låg all serieverksamhet nere.
Tiden runt slutet av första världskriget blev samtidigt början på Gais storhetstid, där klubben fram till mitten av 1930-talet hade 27 spelare i landslaget.
Efter kriget kunde klubben åter mönstra ordinarie lag och de fick dessutom tillgång till Ullevi. Tillgången till fotbollsarenan hade bl a sin orsak i att GAIS, Örgryte IS och IFK Göteborg, samarbetade i Göteborgs-Alliansen.
1919 blev GAIS för första gången svenska mästare i fotboll genom att vinna svenska mästerskapet. Från 1920 och fram till allsvenskans start 1924 tilläts Gais även delta i svenska serien igen, där laget kom 2:a (1920/1921), 1:a (1922/1923) och 2:a (1923/1924).
När allsvenskan hade premiär 1924/1925 var GAIS en självskriven deltagare. Klubben vann serien på 38 poäng, två poäng före IFK Göteborg. De förlorade bara en enda match under hela säsongen (mot just IFK) och släppte enbart in 16 mål.
Segern 1931 var något alldeles extra eftersom det var den första allsvenska seriesegern som även räknades som SM-guld. De allsvenska segrarna 1925 och 1927 tillhör inte raden av SM-titlar eftersom Svenska Fotbollsförbundet fram till 1925 anordnade sin egen SM-tävling (se ovan), och från 1926 till och med 1930 fanns det inga officiella svenska mästare. Allsvenskan 1931/32, 1932/33 och 1933/34 fortsatte bra för GAIS och laget slutade på plats tre, två och två.
Under första halvan av 1930-talet slutade flera av lagets storstjärnor och 1938 åkte klubben för första gången ur allsvenskan. En annan bidragande orsak till att GAIS, liksom IFK Göteborg, åkte ur Allsvenskan var att uppstickarlaget Gårda BK hade börjat värva friskt av de andra Göteborgsklubbarna.
GAIS tillbringade därefter tre år i division II innan laget lyckades ta sig till allsvenskan igen. Som nykomlingar avslutade klubben emellertid säsongen 1941/1942 med en sensationell andraplats bakom IFK Göteborg.
I slutet av 1940-talet blev Willy Wolff tränare för GAIS. Wolff ansåg att spelarna hade för dålig kondition och förordade därmed hård konditionsträning. Under hans tid växte nya stjärnor fram. GAIS stod inför en lovande framtid, men så lämnade Wolff klubben och ett par spelare blev proffs i Frankrike.
”Jack” Jacobsson tog över som tränare och klubben lyckades vinna SM-guldet 1954. De vann efter en mycket jämn serie där Helsingborg och Degerfors bara hade en poäng färre vid säsongens slut. Säsongen 1953/54 blev också säsongen där GAIS nådde tidernas högsta publiksnitt på 17 364 åskådare.
Efter att ha vunnit allsvenskan 1954 brandskattades GAIS svårt av storsatsande Uddevallaklubben IK Oddevold. På grund av det hamnade GAIS på tredje sista plats 1955. Något som innebar nedflyttning. Regeln om att tre lag flyttades ned gällde endast under två säsonger, 1953/1954 och 1954/1955. Därefter återinfördes regeln med två degraderade lag.
Säsongen 1955/56 slutade GAIS som segrare i division 2 Västra Götaland. Efter kvalspel mot Lycksele (inför knappt 29 000 åskådare på Ullevi i hemmamötet) var laget klart för Allsvenskan igen. Säsongen 1956/57 slutade sällskapet på bronsplatsen.
1957/58 blev sista serien som spelades höst/vår och därför spelades hela 33 omgångar från augusti 1957 till oktober 1958. Säsongen slutade för GAIS med en sjätte plats. När Nya Ullevi invigdes lagom till fotbolls-VM 1958 användes den som hemmaarena för både GAIS, Örgryte och IFK. GAIS hade dock till skillnad från de andra två klubbarna svårt att dra storpublik till sina matcher.
1959 kom GAIS sist i allsvenskan och åkte ur igen. Efter en svag säsongsinledning kastade tränare Karl-Erik Grahn in många oprövade talanger men inte heller detta kunde förhindra nedflyttningen.
Lindegarth och supporterkulturen
1959 var emellertid också året då Åke Lindegarth kom in i klubbens ledning. Detta skulle under 1960-talet visa sig lyckosamt, då han hade en enorm förmåga att värva unga talanger. Lindegarth var även en pionjär inom pr. Han initierade supporterklubben Makrillarna, som snart hade över tusen medlemmar och stödde föreningen genom souvenirförsäljning. Det blev också startpunkten för en mer modern supporterkultur.
GAIS-supportrarna var bland de första att klä sig i lagfärger på matcherna. Lindegarth populariserade även GAIS bland ungdomar, som fick gå gratis på matcherna om de hade en Gaiströja på sig.
Under Lindegarths ledning gick GAIS även från att vara ”Tystnadens klubb” till att bli en av de mest omskrivna i Göteborgspressen. Lindegarth insåg också pengarnas växande betydelse i fotbollen och värvade Mariestads bryggerier som sponsor för överdragskläderna.
På 1970-talet uppstod den moderna allsvenska läktarkulturen. Gaissupportrarna kan räknas som pionjärerna på området. Inspirationen hade de fått från BBC:s radiosändningar och Tipsextra som 1969 hade börjat sina livesändningar från Englands högsta serie. Dessutom från Söderstadion där sång på läktaren hade hörts för första gången hösten 1970.
Från början var det ett 20-tal unga killar från Biskopsgården, Kortedala och Frölunda som samlades på Nya Ullevis STU-sektion, men ganska snart flyttade de till ståplatssektionen N. När GAIS åkte ur Allsvenskan 1975 växte sig klacken allt större eftersom motståndarna i ”Södertvåan” låg i närheten av Göteborg och därmed var det enklare att följa med på bortamatcherna. Med GAIS-klacken föddes en modern supporterkultur som öppnade upp för nya ekonomiska möjligheter, exempelvis att samla in pengar för att värva spelare.
Upp och ner
Efter fyra år i division II kvalade sig GAIS 1963 tillbaka till allsvenskan 1964. De åkte dock återigen ur direkt. Detta trots att tränaren Gunnar Gren gick in och spelade under hösten.1965 tog de sig åter tillbaka till allsvenskan efter att ha säkrat avancemanget i en klassisk kvalmatch mot Grimsås IF. Under andra halvan av 1960-talet var de sen ett någorlunda stabilt allsvenskt lag.
1970 åkte GAIS återigen ur Allsvenskan. Efter bara ett år i tvåan gick dock GAIS upp igen och nådde fjärde platsen och fick därmed brons år 1974, åkte dock ner igen 1975.
Vid derbyt mellan GAIS och IFK Göteborg 20 maj 1976 kom 50 690 åskådare till Ullevi, vilket var publikrekord för dåvarande Division II, motsvarande dagens Superettan. Men på det hela taget hängde GAIS inte med i fotbollens ekonomiska utveckling. De fick snart stora ekonomiska problem och i början av 1980-talet hade Gais 4,5 miljoner i skulder. S
Spelåret 1980 var GAIS på väg upp i allsvenskan, men blev i slutstriden passerat av ÖIS. Året efter slutade laget sist i dåvarande division II och spelade därefter i division tre. De stora skulderna ledde till att de sålde sin andel i Gothia Cup och supportrarna samlade in stora pengar. Detta ledde till att supportarna fick stort inflytande i klubben.
1982 blev Bo ”Bosse” Falk tränare i GAIS. 1982, första året i division III nordvästra Götaland, vann GAIS serien med fem poängs marginal och skulle kvala mot okända Järla från Stockholm. Det slutade med att GAIS inte lyckades avancera i seriesystemet.
Året därpå vann laget dock återigen trean och krossade Mönsterås med 9-2 i kvalet. GAIS, som låg i Division II Södra. GAIS hamnade i toppen av serien fick kvala till allsvenskan mot Djurgården, men föll på straffar efter två oavgjorda matcher. Under tränaren Bo Falk nådde GAIS framgångar i slutet av 1980-talet.
1988 gick GAIS upp i allsvenskan igen. GAIS slutade det året till sist åtta i serien och höll sig kvar. 1989 slogs GAIS om en medaljplats i allsvenskan. Laget förlorade semifinalen mot Malmö FF men tog en plats i Uefacupen 1990/1991 där laget åkte ut mot Spartak Moskva.
Krislag
På 1990-talet blev GAIS ett krislag igen och runt 1995 hotades klubben av konkurs. Efter att GAIS åkt ur allsvenskan 1992 blev Bosse Falk klubbdirektör i GAIS 1993. Han kom tillbaka som Gaistränare en kort sejour 1996 för att försöka att rädda kvar GAIS i dåvarande division I södra men det misslyckades. GAIS spelade 1997-1998 i Division II.
GAIS spelade åter i allsvenskan 2000. Laget kom dock näst sist och flyttades ner till superettan 2001. Där kom de trea från slutet och flyttades ner till division 2 (den dåvarande tredjedivisionen, numera ersatt som sådan av ettan). Gais kom tvåa efter FC Trollhättan under första säsogen i division 2, vilket inte räckte för att kvalificera sig till superettan. 2003 kvalificerade de sig dock för superettan igen efter att ha vunnit division 2 Västra Götaland före Ljungskile SK.
Efter vinsten i divisionen var det dags för kval, där de mötte Mjällby AIF. GAIS vann med 4–2 totalt och hade en publiksiffra på 11 989 i den sista kvalmatchen hemma på Gamla Ullevi. Den första säsongen i superettan efter vistelsen i division 2 slutade de på sjätte plats, endast fem poäng ifrån Assyriska FF på kvalplats till allsvenskan.
Genom framgångsrikt spel i superettan 2005 kvalificerade sig GAIS på nytt för allsvenskan. GAIS slutade på kvalplats. De fick kvala om en plats i allsvenskan mot tolvan i fotbollsallsvenskan 2005, Landskrona BoIS. GAIS vann hemma med 2–1 och spelade 0–0 borta, och gick därmed upp.
I allsvenskan 2006 lyckades laget, efter en tiondeplacering, hålla sig kvar samtidigt som lokalkonkurrenterna Örgryte IS och BK Häcken åkte ur tillsammans med det andra före detta superettanlaget Östers IF. Samma år genomgick klubbens träningsanläggning Gaisgården i Delsjöområdet en omfattande utbyggnad och renovering. Konstgräs anlades på anläggningen.
Fusion?
2007 kom styrelserna för GAIS, Örgryte IS och BK Häcken överens om att slå ihop de tre klubbarna till FC Gothia. Syftet sägs ha varit att bilda ett lag som är konkurrenskraftig i Europaspel.Dessa planer lades dock ner efter stora protester från supportrarna i alla tre klubbarna. GAIS-ordföranden Christer Wallin var den drivande kraften bakom planerna.
2007 slutade GAIS på elfte plats och var aldrig riktigt nära bottenstriden. Efter säsongen gick tränarduon Roland Nilsson och Hans Gren till Malmö FF. 2008 slutade GAIS åter på elfte plats i allsvenskan, med Magnus Pehrsson som huvudtränare. De vann detta år ett derby mot IFK Göteborg för första gången sedan 1992.
Inför säsongen 2009 efterträddes Magnus Pehrsson av Alexander Axén som huvudtränare. Axéns första säsong i klubben började inte bra, trots en storseger mot Örgryte IS i premiären. GAIS slutade för tredje året i rad på en elfteplats.
Säsongen 2010 bröts GAIS svit med elfteplatser i tabellen, då klubben slutade på trettonde plats. 2011 blev den mest framgångsrika säsongen för klubben på många år, de slutade på femte plats i Allsvenskan och blev det högsta placerade laget från Göteborg i serien. Efter den placeringen satte GAIS som mål att nästa säsong nå en placering bland de fyra bästa.
Bottennapp
Istället blev 2012 ett av GAIS värsta år i Allsvenskan då de hamnade på sista plats i serien med endast 12 poäng av 90 möjliga. GAIS slog också rekordet i flest antal matcher i Allsvenskan utan vinst, vilket tidigare hölls av Billingsfors IK, Örgryte IS och Trelleborgs FF. Under säsongen slutade tränaren Alexander Axén, likaså hans efterföljare Jan Mak och sportchefen Mats Persson. Tillfällig ersättare för Jan Mak blev Benjamin Westman under resten av säsongen.
I början av oktober 2012 stod det klart att Thomas Askebrand skulle ta över rollen som huvudtränare säsongen 2013, vilken slutade på en sjundeplats. Den 27 maj 2014 fick tränare Thomas Askebrand sparken varpå Per-Ola Ljung presenterades som ny tränare den 13 juni.Säsongen 2014 fick Peo Ljung dock sparken med tre matcher kvar varpå den assisterande tränaren Jesper Ljung tog över ansvaret resterande tre matcher ihop med Benjamin Westman.
Mellan 2015 och 2019 var det endast säsongen 2016 som laget slutade på den övre halvan av superettantabellen. Tränare kom och gick utan att göra några större intryck sett till tabellplacering.
GAIS största framgång under den här perioden var säsongen 2018, då laget gick till kvartsfinal i Svenska cupen efter att ha slagit ut både allsvenska Hammarby IF och IF Elfsborg i gruppspelet. De förlorade dock kvartsfinalen mot Östersunds FK med 0–1.
Även året därpå tog sig GAIS vidare från svenska cupens gruppspel i konkurrens med två allsvenska lag, Örebro SK och IFK Göteborg, kanske främst efter att man tilldelades segern i bortamatchen mot IFK med 3–0 efter ordningsstörning.Laget föll även detta år i kvartsfinalen, den här gången mot BK Häcken, som vann hemma med 4–1. I superettan 2019 slutade GAIS på 12:e plats, med tre poäng ner till kvalstrecket.
Säsongen 2020 spelade GAIS i Superettan under ledning av huvudtränare Stefan Jacobsson. Den första halvan av säsongen gick tungt för laget, som hade svårt att ta poäng. Den andra halvan blev dock mycket mer produktiv och man gjorde en stark insats som lag. GAIS slutade säsongen på en tiondeplats vilket innebar att laget fick spela i Superettan även säsongen 2021.
GAIS hamnade på kvalplats under säsongen 2021 och förlorade sen nedflyttningskvalet mot Dalkurd FF. Det innebar att laget spelade i Ettan Södra säsongen 2022.
Säsongen 2022 väntades bli ekonomiskt tuff för föreningen. Sportsligt blev säsongen dock en framgång. Sejouren i söderettan blev bara ettårig efter att Gais vunnit serien med 70 poäng, sex före tvåan Falkenbergs FF.
Redan under sin första säsong i superettan 2023 säkrade GAIS uppflyttning till allsvenskan genom att sluta på en andraplats i serien. GAIS säkrade uppflyttningen i näst sista omgången mot Jönköpings Södra IF, då de vann med 2–0.
Bland kända fotbollspelare i GAIS märks Victor och Joel Björkman, Fridolf Jonsson, Fritjof Hillén, Albert ”Abben” Olsson, Nils Karlsson, Rune Wenzel, Douglas Krook, Gunnar Holmberg, Herbert Lundgren, Gunnar Zacharoff, ”Long-John” Nilsson, Åke ”Carnera” Andersson, ”Jack” Jacobson, Folke Lind, Sixten ”Tjärpapp” Rosenqvist, Egon ”Atom-Egon” Johnsson, Gunnar Johansson, Hasse Olsson, Karl-Alfred Jacobsson, Sanny Jacobsson, Hasse Samuelsson, Yngve Samuelsson, Jan Olsson, Sten Pålsson, Kurt Axelsson, Hasse Johansson, Eine Fredriksson, Samir Bakaou, Lenna Kreivi, Ulf Köhl, Steve Gardner, Wanderson do Carmo, Fredrik Lundgren, Dime Jankulovski och Mervan Celik.
Andra sporter
I klubbens ungdom ägnade sig GAIS åt en mångfald idrotter, inte minst brottning, tyngdlyftning och friidrott. Dessa fick dock ge vika för lagidrotterna. Mellan 1954 och 1968 hade GAIS en ishockeysektion, som säsongerna 1957/58 och 1960/61 spelade i högsta serien.
Från 1970-talets början hade GAIS ett framgångsrikt damlag i fotboll, vilket deltog i damallsvenskan från seriens bildande 1988 till dess att laget inför säsongen 1993 fusionerades med Jitex BK.
I 26 år existerade det också en handbollssektion, från 1939 till 1964. Ambitionen var inte så hög från början då sektionen startades upp mer för att fotbollsspelarna skulle ha något att göra på vintern, men med tiden etablerade man sig i Göteborgshandbollen. GAIS handbollslag spelade som bäst i näst högsta divisionen.
GAIS hade under några år också en framgångsrik bandysektion som spelade totalt tre säsonger i Elitserien. Sektionen bildades 2005 efter att GAIS och SK Höjden gått ihop i syfte att bilda ett elitlag i bandy i Göteborg. I maj 2014 rapporterade GAIS Bandy dock att man drog sig ur elitserien och tills vidare lade ner all seniorverksamhet. Detta då Göteborgs Stad meddelade att det inte skulle byggas en inomhushall innan 2021 och isen på Gais egen Arena Heden inte var spelbar stora delar av säsongen.
Hösten 2015 tog GAIS över Futsallaget FC Linné, vilket direkt gav GAIS ett lag i Sveriges högstaliga då FC Linné året innan hade avancerat upp till futsalens finrum Svenska Futsalligan. Laget har sedan dess spelat i såväl SFL som Division 1 och säsongen 17/18 vann laget SM i strandfotboll. Inför säsongen 18/19 bytte laget hemmaarena till Lundenhallen.
Texten i huvudsak från Wikipedia. Dock förkortad och redigerad.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.