Kvarteren Vättern och Mälaren låg mellan dåvarande Trycksgatan och Buråsliden. År 1800 uppfördes en byggnad som fick namnet Magnered längs Mölndalsvägen i den norra delen av området; Magnered var ett sommarnöje för rika göteborgare på mark som tillhörde Örgryte Stom (Jakobsdal). I slutet av 1830-talet styckades fastigheten i två och marken i norr övertogs av Magnus Börjesson på Hanneberg. Han byggde ett mindre bostadshus på sin del av fastigheten som fick namnet Lilla Magnered.
Lilla Magnered övertogs 1870 av Katrina Börjesson (1822-97), dotter till Magnus Börjesson. Hon blev kvar i huset hela livet. Efter hennes död revs det och ersattes med att kvarter med landshövdingehus. Söder om kvarteret skapades Magneredsgatan. Landshövdingehusen revs 1970.
Den södra delen av fastigheten Magnered kom efter styckningen att kallas Stora Magnered. 18398 övertogs huset av Peter Borgström (1793-1864) som anlade en handelsträdgård av begränsade proportioner på platsen. Vid Borgströms död övertogs anläggningen av trädgårdsmästaren Carl Gustaf Pettersson (1817-82). Han ägde också verksamheter i Brantdala och på Hagaheden (Flygarns Haga).
1883 styckades fastigheten igen varvid villan övertogs av Carl Svensson Ring (1849-1914) som var kronolänsman och gift med Amanda Andersson. Större delan av trädgården blev en egen fastighet där flera hus byggdes. Carl Ring var även ordförande i Örgrytes IS schacksektion. Vid Rings död övertogs ämbetet av Carl Rhodin (1861-1924) som också huserade på Stora Magnered. Huset var dock i familjen Rings ägo hela tiden. Vid Carl Rings död övertogs huset av sonen Sigurd Ring (1884-1951) och vid dennes död revs huset.
På den södra delen av tomten hade det redan 1851 uppförts ett mindre hus år 1851 av glasmästaren och spegelbyggaren Johannes Bengtsson (1824-99) vilket också var orsaken till att huset fick namnet Diamanten. Familjen Bengtsson flyttade till Göteborg efter tre år men ägde huset tills 1881. Därefter övertogs huset av en skomakare vid namn Kristian Kristoffersson (1845-99) som senare bytte efternamn till Vestergård. 1919 slog familjen igen skoaffären och sålde fastigheten. Den revs på 1930-talet.
Norr om Diamanten på det som tidigare var Stora Magnereds trädgård byggde 1881 ett nytt bostadshus med butikslokaler i bottenvåningen längs med Mölndalsvägen. Den som lät bygga huset var Carl Andersson (1834-92) som tänkte öppna en diversehandel och för detta ändamål köpte den södra delen av Stora Magnered. Han döpte det nya huset till Karlfors. Affären ägdes av familjen till sekelskiftet och bytte bytte ägare flera gånger och blev så småningom en Konsumbutik. Familjen ägde dock fastigheten till 1919 och efter faderns död var ägarna de två sönerna Hilmer Ahlqvist (1867-1945) och John Ahlqvist (1873-1954), Bröderna Ahlqvist var båda två med och grundade Örgryte IS. John Ahlqvist arbetade på AB Lana där han så småningom blev disponent.
I huset låg också en järnhandel som ägdes av Carl-Johan Johansson (1846-1929). Han lämnade verksamheten 1907 men järnhandeln såväl som specerihandeln låg kvar tills huset revs 1951. Istället byggdes ett sexvånings tegelhus på platsen (adress Mölndalsvägen 11-15) vilket stod klart 1954. Huset finns kvar och bakom huset finns träd från Stora Magnereds trädgård också kvar. Där har också anlagts en lekplats och en liten grusplan för bollspel på ett område som tidigare tillhörde brädgården som låg söder om Diamanten på fastigheten Margretedal.
Margretedal fanns redan i början av 1800-talet och övertogs 1848 ihop med ett litet värdshus av Margareta Hagberg (1797-1872). Sannolikt är det också hon som gett upphov till namnet. Värdshuset hade tidigare tillhört Johannes Svensson (1798-1846). Kring 1860 ombyggdes och utvidgades huset till ett svagdricksbryggeri som ägdes av Johan August Andersson (1825-94). Bryggeriet upphörde redan på 1890-talet men rörelsen i övrigt drevs till 1930-talet då huset revs.
På den bakre delan av Margretedal låg från 1904 en brädgård som även tog över över resten av tomten när huset revs på 1930-talet. Den som startade brädgården var byggmästaren Adolf Karlsson (1876-1946). 1915 övertogs rörelsen av Louis Fehn (1845-1920) som gav den namnet Krokslätts trävaruaffär- Rörelsen fanns kvar till slutet av 1960-talet. En kort tid delade firman urtymme med en filial till Nihlmarks Trä. År 1967 flyttade firman till Högsbo men innan dess hade en filila öppnats på Mölndalsvägen 50. Vid den tiden var Hans Bourghardt (1913-2003) ägare. Efter att tomten röjts av flyttades Buråslidens nedre del åt norr. Buråsliden gick innan dess rakt ner till Mölndalsvägen men har sen dess gjort en sväng på slutet.
Andra källor, Roger Andersson, Krokslätt i Örgryte, 2020