Otto Nordenskjöld

Otto Nordenskjöld

Nils Otto Gustaf Nordenskjöld, född 6 december 1869 på Sjögelö i Hässleby socken i Jönköpings län, död 2 juni 1928 i Göteborgs Annedals församling, var en svensk geolog, polarforskare, professor samt rektor vid Göteborgs handelshögskola. Giftermål 1905-10-21 i Kristiania, Norge, med Karen Antoniette Berg, från Island, född 1882-02-15, dotter till valfångststationsägaren Lauritz Berg och Marthe Bull. De fick 4 barn, Anna Nordenskjöld (1906-94) gift Berg, Estrid Nordenskjöld (1909-??), Gustaf Nordenskjöld och Martha Nordenskjöld (1914-2012) gift Löwenhielm.

Nordenskjöld blev filosofie kandidat vid Uppsala universitet 1889, filosofie licentiat 1894, promoverades där 1894 till filosofie doktor, och blev samma år knuten till universitetet som docent i mineral och geologi. År 1905 blev han professor i geografi (med handelsgeografi) och etnografi vid Göteborgs högskola, och åren 1914-1923 var han prorektor samt från 1923 rektor vid Handelshögskolan i Göteborg.

Otto Nordenskjöld var ordförande i Geografiska föreningen från 1908, ledamot av styrelsen för Göteborgs museum 1914, för Göteborgs stadsbibliotek 1914, för Göteborgs botaniska trädgård 1918, 8, för ”Kgl. och Hvitf. stipendieinrättningen” 1919, vice ordförande i styrelsen för Broströmska donationen för Göteborgs Sjöfartsmuseum 1919, inspektor för Arbetareinstitutet, för Mathilda Halls skola och för Kvinnliga folkskoleseminariet.

Med start från 1901 ledde Otto Nordenskjöld en vetenskapliga expedition till Antarktis. Skeppet som förde expeditionen bar namnet Antarctic. Finansiärer av expeditionen var Storbritannien, Tyskland och Argentina samt familjen Ekman. Vid ankomsten till Antarktisområdet upprättades ett basläger på en ö kallad Snow Hill.

På Snow Hill-ön förberedde Nordenskjöld och fem andra vetenskapsmän  sig för övervintring. De hade med sig ett monterbart hus och nödvändiga förråd samt slädar och draghundar. Antarctic skulle därefter så fort som möjligt återvända norrut till isfritt vatten med några av expeditionsmedlemmarna, för att under vintern studera det rika växt- och djurlivet i vattnen kring Eldslandet.

När våren närmade sig gick fartyget tillbaka söderut för att hämta Nordenskjöld och hans kamrater som övervintrat på Snow Hill, men fartyget mötte en serie orkaner som packade ihop drivisen i dess väg. Tre män sattes iland på en udde på Grahams land då det enligt existerande kartor därifrån skulle vara möjligt att färdas över land nästan ända fram till Snow Hill. De tre männen färdades på skidor och hade med sig ett tält. men kartan var felaktig och det låg öppet vatten mellan dem och Snow Hill-ön. De återvände därför till det ställe, där de satts iland från skeppet. De väntade sig att Antarctic snart skulle komma tillbaka och hämta dem på återvägen från Snow Hill, men väntan var förgäves eftersom Antarctic hade skruvats ner i Weddellhavets is och förlist. De insåg att det skulle bli nödvändigt att övervintra. Nästa vår tog de sig till Snow Hill, där Nordenskjöld och de andra vetenskapsmännen inte visste varför de inte blivit hämtade innan vintern.

Den besättning som hade räddat sig från Antarctics förlisning, lyckades efter 16 dagars vandring över isen, ta sig iland på Paulet-ön och även dessa män måste övervintra. De byggde hus av stenblock och skaffade sig mat och bränsle genom att jaga säl och slakta pingviner. På våren, i oktober 1903, gav sig de sig iväg från Paulet-ön mot Nordenskjölds basläger och kom fram till Snow Hill sent på kvällen den 8 november. Samma dag som de kom fram till lägret hade en argentinsk undsättningsexpedition med skeppet Uruguay under befälet av Julian Irizar nått Snow Hill. Hela expeditionen återvände därefter till civiliserade trakter.

Otto Nordenskjöld företog senare forskningsresor till Grönland (1909) samt till Peru och Patagonien (1920-1921). Han invaldes som ledamot av- och sekreterare i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg 1908 och som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1916. Han var dessutom medlem av ett fyrtiotal andra vetenskapliga sällskap.

Nordenskjöld blev påkörd av en buss på en gata i Göteborg, och skadas så svårt att han avled den 2 juni 1928, endast 58 år gammal. Han ligger begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.