Olof Martinus Bergh (1643-1725) ska ha fötts i Göteborg och anställdes i VOC år 1665. Han arbetade för det nederländska kompaniet till sin död 1725. Var gift med Anna De Koningh med vilken ha fick flera barn.
På skeppet Constantia som lämnade Texel den 8 okt 1665 var han skeppssoldat. Fartyget anlände till Kapstaden den 26 februari 1866 och till Batavia den 25 maj samma år. Bergh arbetade därefter för VOC i Batavia och på Ceylon (nuvarande Sri Lanka) fram till 1670 då han flyttade till Kapstaden. 1681 blev han fänrik och 1685 löjtnant.
Bergh blev vän med guvernören Simon van der Stel och utförde fler specialuppdrag och expeditioner för denne räkning. 1682 skickades han ut för att bärga vad som kunde bärgas från Johanna, den första brittiska ostindiefarare som gick på grund vid den sydafrikanska kustlinjen, vilket han gjorde framgångsrikt, men med liten personlig belöning. Johannas huvudsakliga last bestod av silver specie till ett värde av nästan 30 000 nederländska gulden. Bergh återvände till Kapstaden efter att ha lyckats rädda mynt till värdet 28 302 gulden.
Ett år senar ledde han expedition mot norrut för att söka efter en kopparfyndighet de hört talas om. Expeditionen återvände med oförättat ärende. 1683 ledde han en ny expedition med lika dåligt resultat. Han lyckade dock kartlägga en del av södra Afrika. 1685 ledde van der Stel själv en expedition.
1686 sändes Bergh för att bärga last från ett portugisiskt skepp, Nossa Senhora de los Milagros som gått på grund vid Kap Agulhas, Afrikas sydligaste spets. Kort därefter anklagades han för att ha stulit värdeföremål från skeppet och han dömdes därefter till internering på Robben Island samt förvisning till Ceylon dit han tog med sig en son. Frikändes 1695 och återvände till Kapstaden. Under tiden som förvisad besökta han dock Kapstaden flera gånger. Två av hans barn föddes under den tid han förvisad och frun bodde så vitt det är känt i Kapstaden under hela perioden.
Han kom tillbaks till Kapstaden i juli 1695 med ett skepp som anlände från Texel i Nederländerna så han hade uppenbart lämnat Ceylon för att besöka Nederländerna. Sannolikt i syfte att medverka till eller verka för att hans fall skulle tas upp av VOC:s högsta makthavare.
Vid återkomsten till Kapstaden blev han chef för garnisonen, medlem av det styrande rådet och senare även av det rättsliga rådet. Han ägde stora egendomar, fastigheter och höll sig med slavar.
Andra källor: S. Bertil Olsson och Karl-Magnus Johansson (red.), Sverige och svenskarna i den ostindiska handeln I, 2016