Auguste Pellerin d.ä. köpte patentet för margarin år 1869 och anlade samma år en margarinfabrik i Paris. Hans son Auguste Pellerin d.y. anlade ihop med Eilert Sundt en margarinfabrik i Oslo år 1876, en ny fabrik i Paris 1881, en i Southampton 1891 och en i Göteborg 1895. Den sistnämnda fabriken finansierades delvis av K.A. Wallenberg och disponent blev Olof Hagbom tidigare fungerat som agent för Pellerins norska fabrik. Olof Hagbom var disponent intill 1911. Fabriken i Göteborg anlades i kvarteret Hästen i Olskroken.
Vid sekelskiftet 1900 hade Pellerins margarinfabrik 100 anställda och år 1915 cirka 200. År 1918 övergick margarinfabriken till svenska ägare. 1921 bestod styrelsen av Adolf Bratt, A.L.B Belfrage, Th.Hj. Gillholm, E.W. Holm, S.O. Kjellström och H.R.C. Olander. VD var S.E. Söderbaum. Antalet anställda var fortfarande 200 vid Pellerins Margarinfabrik.
I början av 1920-talet etablerades ett omfattande samarbete mellan AB Pellerin Margarinfabrik och Margarin AB Zenith i Malmö. De två företagen var de största margarintillverkarna i Sverige. Snart fick de också gemensamma ägare, företaget I Malmö hade tidigare kontrollerats av danska och skånska intressen med bland annat familjen Faxe och familjen Malmros som storägare.
1927 startade de tre företagen Zenith, Pellerin och Mustad en gemensam försäljningsorganisation, Margarinfabrikernas Försäljnings AB. På grund av rationaliseringar minskade antalet anställda på Pellerins margarinfabrik till ungefär 100 vid mitten av 1920-talet. 1927 blev Sigfrid Wedel VD för AB Pellerins Margarinfabrik, 1937-57 var han också VD för Margarin AB Zenith. Bland styrelsemedlemmarna vid denna tid märks Adolf Bratt, G. Hagerman, Carl Ekman, Harald Nordenson och Sigfrid Wedel.
Åren 1938-1947 köpte Margarinfabrikernas Försäljnings AB upp sju mindre margarinfabriker och lade ner dessa.1946 bytte Margarinfabrikernas Försäljnings AB namn till Margarinbolaget AB. 1950 fanns totalt 13 margarinfabriker i Sverige varav 6 var anslutna till Margarinbolaget. Med 6 av de övriga hade Margarinbolaget samarbetsavtal. De hade avtalade minimipriser och avtalade andelar av produktionen. Den enda fabriken som stod utanför samarbetet var KF:s margarinfabrik.
1959 blev Margarin AB Zenith ett dotterbolag till AB Pellerins Margarinfabrik. Lars O. Bergman blev nu VD och Sigfrid Wedel styrelseordförande. 1961 slöts ett nytt avtal, nu mellan Pellerinbolaget och den så kallade Liva-gruppen som bestod av AB Liva Fabriker, AB Vandenberghs Margarin, AB Agra Margarinfabrik och Margarin AB Svea. Ägare av den senare gruppen var det nederländska storföretaget Unilever. Livagruppen ägde tillsammans 50% av Margarinbolaget AB medan Pellerins ägde 50%.
Under 1960-talet fortsatte bolaget att köpa upp mindre margarinfabriker för att lägga ner dem, däribland Mustads margarinfabrik i Mölndal. 1965 fusionerade AB Pellerins Margarinfabrik med dotterbolaget Margarin AB Zenith och blev AB Pellerin/Zenith som sedan bytte namn till AB Aritmos. AB Aritmos förvandlades till ett holdingbolag (förvaltningsbolag). 1965 1968 upphörde även produktion i fabriken i Olskroken. All produktion samlades i Helsingborg. Fabriken i Olskroken byggdes om för andra ändamål.
1972 ägdes AB Aritmos av fyra större aktieägare, AB Liljeholmens Stearinfabrik (KemaNord AB), Investment AB Skansen Lejonet, AB Pellerin/Zeniths pensionsanstalt och Malmros Rederi AB, Dessutom fanns mängder med mindre ägare, däribland personer från familjerna Kjellström, Hagerman, Bratt, Wedel, Faxe, Bergman med flera. Några år senare blev Lantmännens Riksförbund (LRF) huvudägare med 25% av aktierna.
År 1977 övertog Margarinbolaget AB all tillverkning från ägarbolagen. 1981 köpte AB Artmos stöveltillverkaren Sweden Boots AB (tidigare Tretorn AB, Stövel AB Tre Torn) i Helsingborg men med tillverkning på Irland. Företaget köpte också Monark-Stiga AB och Abu Garcia AB samt en del andra företag. Robert Weils Proventus blev huvudägare i AB Aritmos kring 1990. 1991 sålde AB Aritmos sin andel i Margarinbolaget till Unilever och 1994 styckades Aritmos AB i tre delar. Huvudbolaget fins inte längre.
Andra källor:
- A. Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
- C.H. Hermansson, Monopol och storfinans – de 15 familjerna, 1971 (omarbetad upplaga)
- Forsgren & Forsgren, Vem äger vad 1972, 1972
- Svensk Industrikalender 1923
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.