Endre Nágel-Nemes, född 10 november 1909 i Pécsvárad i Ungern, död 22 september 1985, var en ungersk-svensk konstnär. Son till finansrådet Ignác Nágel och Elizabet Kugel. Han växte upp i Löcsöe och i Igló, som till 1918 låg i Ungern och därefter i Tjeckoslovakien.
Han studerade på gymnasium i Budapest från 1924 och tog studentexamen där 1927. Han studerade filosofi en period i Wien 1927 och konst vid Konstakademien i Prag 1930-34 för Willi Nowak. Han var också konstkritiker i tidningen Kassai Ujság i Prag 1932-34. Han debuterade tillsammans med sin vän Jakub Bauernfreund (Jacob Bornfriend) på Galerie Dr Feigl i Prag 1936.
Nemes, som var av judisk börd, flydde från Tjeckoslovakien 1938 och var lärare vid Fria målarskolan i Helsingfors 1938-40 och kom, sedan han utvisats därifrån, i april 1940 till Norge och därefter, efter Tysklands invasion, till Sverige. Han hade sin första separatutställning 1941 i Stockholm. Han deltog 1943 i Minotaurgruppen med C. O. Hultén, Max Walter Svanberg och Adja Yunkers. Han blev svensk medborgare 1948.
Endre Nemes var föreståndare för och förnyare av Valands konstskola 1947-1955. Han har gjort sig känd för ett flertal stora offentliga konstverk och var en pionjär i Sverige i att utnyttja emaljer som offentlig konst. När han kom till Valands konstskola inleddes en helt ny era i skolans historia. Acke Oldenburg, Leif Ericson och Valter Gibson var tre av eleverna med tre olika uttryckssätt, men alla med Endre Nemes ande vilande över sig. Han deltog 1959 i Documenta II i Kassel. År 1984 blev han hedersdoktor vid Göteborgs universitet.
Härryda kommun har en större samling verk av Endre Nemes, som visas under två perioder varje år i Nemeshallen, konsthallen i Mölnlycke kulturhus. År 1984 öppnades Endre Nemes Múzeum i Pécs i södra Ungern. 1984. Nemes finns representerad vid Nationalmuseum, Moderna museet i Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Kalmar konstmuseum och Rackstadmuseet.