Edvard Otto Wilhelm Wawrinsky (han stavade själv på det viset, senare har namnet stavats Wavrinsky), född 12 april1848 i Sankt Lars socken i Östergötland, död 4 januari 1924 i Engelbrekts församling i Stockholm, var en svensk pacifist, nykterist, officer och politiker (liberal, senare socialdemokrat).
Han gifte sig första gången 22 oktober 1873 i Göteborg med Maria Heinrika Amelia Bark (1850–1913), dotter till snickarmästaren August Bark och Henrika Peterson, äktenskapet upplöstes 8 december 1886 i Göteborg. Han gifte sig andra gången 16 december 1887 i Trollhättan med Selma Maria Traneus (1859–1949), dotter till lasarettsläkaren Per Ludvig Traneus och Emelie Maria, född Berggren. De fick dottern Greta Wavrinsky, gift med Martin Lamm.
Wavrinsky tog studentexamen i Linköping 1865, officersexamen 1868, var 17 april 1868–1872 underlöjtnant vid Göta artilleriregemente, studier vid Krigshögskolan 1872, löjtnant i armén 1876-1884 (avsked). Han var bosatt i USA 1876–1878, bland annat som brandlöjtnant i Chicago, anställd hos Bark & Warburgs AB i Göteborg 1878–1879, innehade agenturaffär i Göteborg 1880–1887, direktör för Olycksfallsförsäkrings AB Röda Korset 1890 och för Försäkrings AB Tre Kronor 1891–1907 samt chef för avdelningen Mimer inom Allmänna Livförsäkrings AB från 1907. Han hade under flera år sitt kontor vid Norra Hamngatan 10 samt bostad vid Andra Långgatan 53 i Masthugget. År 1886 hade han dock slagit ihop kontor och bostad till nya adressen Andra Långgatan 35. Kontoret disponerade han bland annat för sin agentverksamhet för Livförsäkringsbolaget Victoria
Edvard Wavrinsky var revisor för Göteborgs undervisningsfond 1881–1882, revisor för allmänna folkskolestyrelsen i Göteborg 1884–1883 och ledamot av prövningsnämnden i Göteborg 1884.
1873-1876 var han nivellör vid Statens järnvägsbyggen. Efter studieresor till England och Amerika, från 1878 sysselsatt med byggnads- och affärsverksamhet i Göteborg, där han, socialt intresserad, bland annat grundade Göteborgs arbetarinstitut (öppnat 7 mars 1883), vars första föreståndare han var fram till 1886. Även Göteborgs likbränningsförening tillkom på hans initiativ. Wavrinsky var ordförande i Göteborgs skyttegille 1883-86 och i Bohusläns skyttekrets samma period.
Edvard Wavrinsky blev den 10 november 1884 medlem i en malinitisk IOGT-loge och följde med som tolk på Joseph Malins föredragsturné i Sverige året därpå. Ytterligare ett par år därefter valdes han till ordenstemplare (motsvarande förbundsordförande) i den malinitiska svenska storlogen. Han deltog som svensk delegat på sammanslagningsmötet mellan maliniterna och hickmaniterna i Saratoga i USA år 1887 och blev samma år ordenschef för den enade orden i Sverige.
Som ordenschef argumenterade han bland annat för att drycker med under två volymprocent alkohol borde vara tillåtet, oavsett dryckens benämning, då någon berusande effekt inte var aktuell. Övriga länders storloger hade ett striktare förbud. Dessutom präglades orden av en konflikt om inslaget av religion (kristendom) i ordenslivet. Wavrinsky ville se en helt profan, det vill säga ej religiöst präglad, orden, medan hans motståndare ville se orden stå på kristen grund.
Posten som ordenschef höll Wavrinsky fram till och med 1889. Han fortsatte arbetet och blev 1891 rådgivare i världsstorlogen av IOGT och reste mycket i denna kapacitet. Samma år motionerade han till den svenska storlogen om att starta studieverksamhet, något som blev verklighet med Johan Bergman som studierektor året därpå. 1905 valdes han till internationell storlogechef, och omvaldes 1908.
År 1884 bildade han också Göteborgs fredsförening, anordnade där 1887 det första nordiska fredsmötet samt var 1896-1897 ordförande i Svenska freds- och skiljedomsföreningen. Sedan han invalts i riksdagen, tog han initiativet till bildandet av en svensk parlamentarisk fredsgrupp, vars styrelse han tillhörde 1894–1921 (1894-1904 som sekreterare). Från 1894 var han ledamot av interparlamentariska unionens råd och var 1897-1908 medlem av kommissionen för fredsbyrån i Bern, som tack vare motioner av Wavrinsky erhöll anslag av svenska riksdagen.
Wavrinsky var mycket aktiv inom djurskyddsarbete och tillhörde Svenska Djurskyddsföreningens styrelse. Under en lång tid var deltog han även i försäkringsverksamhet och bildade i början av 1890-talet dels en olycksfallsförsäkringsförening (Röda korset), dels ett garantiförsäkringsbolag (Tre kronor) och var dessa företags direktör, samtidigt som han en tid var chef för den på hans initiativ inrättade avdelningen ”Mimer” i Allmänna livförsäkringsbolaget, som tillkom för att ge absolutister livförsäkring för lägre premier. Han var vidare ordförande i Skådebanan 1910–1913.
1891-1911 var han riksdagsledamot i andra kammaren för Stockholms stads valkrets och därefter i första kammaren1912-1921 för Västmanlands läns valkrets. Från 1895 tillhörde han Folkpartiet, som 1900 uppgick i Liberala samlingspartiet, men han lämnade den liberala gruppen 1907 och betecknade sig som vänstervilde1908-1911 och blev därefter socialdemokrat. I riksdagen var han bland annat 1912-1914 ledamot av konstitutionsutskottet och 1920 av hemliga utskottet. Han tillhörde också från 1919 talmanskonferensen. Wavrinsky var statsrevisor 1906.
Texten i huvudsak från Wikipedia
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.