Fredrik Olaus Nilsson, ofta kallad F.O. Nilsson, född 28 juli 1809 på Vendelsö i Värö socken i norra Halland, död i USA 21 oktober1881. Son till lantbrukaren och fiskaren Per Nilsson och Katarina Verdelin. Gift med Ulrika Sophia Olsson (1812 – 1903) från 1845.
F.O. Nilsson blev tidigt moderlös och växte upp i en socialt påfrestande fiskar- och lantbrukarmiljö i Onsala i Halland. Hans far var gravt alkoholiserad. Själv gick han till sjöss som 18-åring, år 1827. Han arbetade som sjöman intill 1839 då han gick i land efter att ha fått kontakt med den metodistiska sjömansmissionen i New York:
I New York kände han sig så starkt dragen till den metodistiska sjömansmissionen att han anslöt sig till de omvända. Tidvis arbetade han som traktatmissionär bland emigranter och sjömän. Den verksamheten fortsatte N sedan han återvänt till Gbg. Han var vid denna tid anställd av The Seamen Friend’s Society och erhöll senare även bidrag från British and Foreign Bible Society. Arbetet bedrevs i samarbete med George Scott i Sthlm och innebar förutom traktatspridning och väckelseförkunnelse att organisera nykterhetsföreningar och hålla söndagsskola.
1845 kom Nilsson i kontakt med sjömannen och senare sjökaptenen Gustaf Wilhelm Schröder som försåg honom med baptistiska dopskrifter från USA. Samma år gifte han sig med Ulrika Sofia Olsson. Giftermålet ägde rum i Göteborg. Efter att ha studerat vad Nya Testamentet säger i dopfrågan och kontakter ,ed J.G. Oncken i Hamburg reste Nilsson 1847 dit och den 1 augusti döptes av baptistpastorn J.G. Oncken. När Nilsson återvände till Sverige talade han med andra om sin övertygelse, vilket ledde fram till bildandet av den första baptistförsamlingen i Sverige, i Vallersvik i Landa socken norr om Frillesås den 21 september 1848:
Efter återkomsten vann N flera av sina närstående för baptismen och i sept följande år kunde den danske baptistpastorn A P Förster i Landa i Halland förrätta det första sv baptistdopet, då bl a N:s hustru och två bröder döptes. Detta räknas som den sv baptismens grundande. Själv förrättade N dop i Gbg senare på året. En församling av baptister organiserades och från början stod den i nära kontakt med församlingen i Hamburg. Då nattvard utdelades och dop förrättades, utgjorde den faktiskt en från sv kyrkan fristående församling, vilket inte var tillåtet enligt gällande lag. Tvångsdop av barn till medlemmar i församlingen företogs och N anmäldes för domkapitlet i Gbg, där han 1849 tilldelades varning för spridande av villfarande lära. Då verksamheten inte upphörde, stämdes N följande år att stå till svars inför Göta hovrätt i Jönköping.
I hovrätten dömdes N till landsförvisning, då han beträffande dopets och nattvardens sakrament erkänt att han både hyst och sökt utbreda lärosatser som inte stämde överens med den allmänna lutherskevangeliska trosläran.
Nilsson blev därefter framträdande kritiker av den bristande religionsfriheten i Sverige, talade på internationella konferenser med mera. Han och hans familj flyttade till Köpenhamn där han sedan verkade som baptistmissionär till 1853 då han utvandrade till USA tillsammans med grupp andra svenska baptister. I USA bosatte han sig i Minnesota, där han bland annat bildade en baptistförsamling tillsammans med Andrew Peterson (vars dagböcker utgjorde inspiration till Vilhelm Mobergs Utvandrarserie).
1860 återvände han till Sverige då en viss religionsfrihet skapats 1858 genom konventikelplakatets upphävande. Från 1860 var baptismen en godkänd religion i Sverige och 1861 blev F.O. Nilsson föreståndare för Göteborgs första baptistförsamling. 1868 ersattes han av Teodor Truvé varvid han och hans fru återutvandrade till USA där de bosatte sig i Houston, Minnesota.
F.O. Nilsson blev där föreståndare i en baptistförsamling. 1876 avgick han som pastor i församlingen då han börjat anamma unitariska idéer, sannolikt bl.a. genom att studera skrifter av Theodore Parker. Detta ledde till att han blev oense med församlingsmedlemmarna.
Ändra årtalet 1939 till1839
Ja självklart.