Konserthallen, Kongresshallen, Musikhallen och Danshallen. I likhet med mycket annat på Liseberg så hade denna byggnad många namn. Och precis som flera andra Lisebergsbyggnader totalförstördes den i en brand.
Precis som så mycket annat på Jubileumsutställningens nöjesfält var bygget av Kongresshallen försenat. Utställningen öppnade den 8 maj men Kongresshallen slog upp portarna först den 31 maj. Invigningen firades med en festkonsert till toner av Göteborgs Symfoniorkester under ledning av Ture Rangström, Tor Mann och Wilhelm Stenhammar.
– Jag hade hjälp av en finne och en neger, berättade arkitekten Arvid Bjerke, som var chefsarkitekt för nöjesfältet på Liseberg 1923. Finnen som Bjerke syftade på var den världsberömda arkitekten Alvar Aalto som enligt uppgift formade Konserthallens djärva yttre design. Aalto själv berättade i en intervju långt senare att hans roll i utformningen var marginell.
Vad den mörkhyade gentlemannen beträffar har namnet fallit bort men det var han som ska ha fört ritningarna vidare till Durban i Sydafrika. Där finns, eller åtminstone fanns, en saluhall som är en kopia av Konserthallen.Dessutom deltog konstnären Arvid Jorm i utformningen.
Sommaren 1923 var Göteborg kongressernas stad. Kongresshallen drog till sig delegater från hela världen och totalt arrangerades 193 kongresser i den nya lokalen. Störst uppmärksamhet fick nyblivne nobelpristagaren Albert Einstein som den 11 juli redogjorde för sin relativitetsteori, inför ögonen på Sveriges kung Gustav V och en annan nobelpristagare, Gustaf Dalén.
I takt med att kongresserna minskade i antal ökade i stället antalet konserter, vilket förklarar namnbytet från Kongresshallen till Konserthallen. Till en början var konsert detsamma som solistframträdande inom opera, operett eller ett enskilt instrument, alternativt körsång och symfoniorkester. Martin Öhman och Einar Beyron var de stora operanamnen på 1920-talet och de kom att följas av storheter som Richard Crooks, Marian Anderson, Lawrence Tibbett, Jussi Björling och Birgit Nilsson.
Men med tiden, och musikens utveckling, kom även andra stilar att framföras i den väldiga hallen. Edith Piaf, Maurice Chevalier, Evert Taube, Alice Babs, Stan Getz och Sonya Hedenbratt stod alla på Konserthallens scen. När pop- och rockmusiken växte sig stark kom även Jimi Hendrix, Cat Stevens och Frank Zappa på besök.
Men Konserthallen var inte enbart en plats för kongresser eller sång och musik. Redan 1924 användes lokalen till dans. Det dansades även vintertid när övriga parken var stängd. Så höll det på fram till 1940 då Rotundan (senare Rondo) invigdes.
Från Konserthallen sändes de första trådlösa TV-programmen i Sverige och det arrangerades otaliga utställningar, med allt från rymdraketer, frimärken, blommor och bilar.
På kvällen den 9 oktober 1973 började det att brinna i Konserthallen. Samtidigt förberedde medlemmar ur Göteborgs Bilsportförbund en stundande bilutställning. Branden startade bokstavligt talat bakom ryggen på det 50-tal personer som befann sig i lokalen. En av dem var chauffören Lloyd Hjärth.
– Jag höll på att bära in utrustning för en miniracerbana som vi skulle ha uppe på scenen. Tredje gången jag gick in fick jag se rök bakom bakre scenväggen. Fyra meter upp mynnade två runda hål rätt ut från den bakre väggen. Ur dessa hål kom elden som från två blåslampor.
Inom kort var byggnaden övertänd och brandkåren kunde bara rikta in sig på att förhindra eldens spridning.
Branden uppstod i en del av Konserthallen där inga människor befann sig. Därmed kunde slarv med tändstickor eller glömda kokplattor uteslutas. Branden var inte anlagd. Det mesta talade för någon form av elfel.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.