Gamla bergbanan, Berg- och dalbanan eller bara Bergbanan, var en av de ursprungliga åkattraktionerna i nöjesparken Liseberg i Göteborg redan från det att nöjesfältet öppnade 1923 under Göteborgs jubileumsutställning. Den kallades från början för den Kanneworffska bergbanan, efter dess förste dekoratör Poul Kanneworff. Banan invigdes på pingstafton, 19 maj 1923 för speciellt inbjudna, och på pingstdagen för allmänheten.
Bergbanan var konstruerad av den danske tivolibyggaren Waldemar Lebech och var 980 meter lång, byggd i trä och när den invigdes var den världens största bergbana. Ursprungligen fanns det fem tågsätt med tre vagnar i varje och plats för tio åkande i varje vagn. I varje tågsätt fanns också en bromsare som skulle hindra att det gick för fort. Redan under de första två timmarna åkte cirka 3 000 passagerare. Biljettpriset var tio öre för vuxna och fem öre för barn. Idealtiden för ett åkande var satt till 2 minuter och 30 sekunder.
1925 målades bergbanan om av konstnären Joel Mila, Banan sken därefter i kobolt, cinnober och andra lysande färger. Illustrationerna föreställde växter, blommor och vilda djur. Redan 1928 var det dock dags för ommålning igen. Den dekorerades då träd och frukter i jätteformat. 1934 var det dags igen. Bergbanan dekorerades av Odd Lycke och Simon Lundell.
1948 fick banans väggar en smak av Mallorca. Kvinnan bakom verket var Göteborgskonstnären Siri Meyer (1898-1985) som ofta använde den soliga Medelhavsön som inspirationskälla. Banans utseende gick således i grönt, gult och blått och pryddes av bland annat hus, öknar och grönska.
1951 fick banan en ny flott entré och 1952 genomgick den en stor förändring varefter den ansågs vara Europas längsta, modernaste och säkraste bergbana. Bergbanan var nu 926 meter lång. Återigen stod Waldemar Lebech för konstruktionen. Den fick då ”urspårningssäkra” vagnar samtidigt som hela bergbanan gjordes tre meter högre. Nya tåg köptes in från Danmark – fyra stycken med tre vagnar vardera. Totalt kunde 22 personer åka samtidigt, vilket var en minskning med sex. Å andra sidan fanns det nu ett tåg mer än tidigare, vilket ökade den totala kapaciteten. Jämfört med de gamla tågen var de nya bredare och lägre, vilket gav en lägre tyngdpunkt. Föraren (i själva verket bromsaren) satt tidigare i mitten av tåget. I de nya satt han längst bak, med blick över alla passagerare. Om något skulle hända med föraren fanns det efter ombyggnaden möjlighet att bromsa och stoppa tåget på stationen. Stationschefen kunde även, på en signaltavla, följa tågets gång över hela banan.
År 1956 renoverades fasaden på nytt, och efter att en tävling utlysts valdes den välkände göteborgskonstnären Knut Irwe. Från september 1955 till april 1956 arbetade Irwe, 15 målare och 17 snickare med att forma ett stiliserat alplandskap och ett parti som kallades ”Bergakungens sal”. Den abstrakta målningen blev med sina 4 000 kvadratmeter världens största i sitt slag. Mönstret förblev detsamma intill att den revs.
Bergbanan revs 1987, och då hade cirka 41 miljoner personer åkt den, där toppåret var 1962 med var fjärde Lisebergsbesökare eller 492 239 personer.
Ett flertal olyckor drabbade bergbanan. I början av 1950-talet omkom två bröder då de lossade på säkerhetsspärren och reste på sig i en kurva.
Text från Wikipedia och Lisepedia
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.