Så stod det på dörrplåten i ett gammalt hus vid Stora Nygatan, och när man
kommit in i våningen befann man sig i en miljö från det nittonde seklets första hälft. Minnen från gångna tider, ungdoms- och barndomsminnen från slottet i Halmstad hviskade ur hvarje vrå.
I denna omgifning rörde sig en spirituell kvinna, redan gammal, när jag vid midten af 1880-talet gjorde hennes bekantskap.
Jaquette Virgin föddes i Västerås den 12 sept. 1816. Föräldrarna voro Clas Virgin och Amelie Tornérhjelm. Ehuru fadern kort efter sin dotters födelse utnämndes till landshöfding i Halmstad, satte hon dock en ära uti att vara född i själfva hjärtat
af gamla Sverige.
På Halmstads slott hölls nästan ett litet hof, och kring den vackra och intelligenta landshöfdingskan samlades hvad provinsen hade bäst af börd och intelligens. Utmärkta främlingar bragte henne sin hyllning, bland dem Esaias Tegnér, och med tidens främste män stod hon i brefväxling.
Dottern Jaquette fick från alla synpunkter en förträfflig uppfostran, men så stor etikett iakttogs att när rektorn vid Halmstad skola gick upp till slottet för att läsa
med lilla fröken, måste han ha hvit halsduk. Så växte hon upp älskad af alla, som lärde känna hennes nobla personlighet och kommo inom trollkretsen af hennes sprittande liflighet.
1 slutet af 1840-talet tog landshöfding Virgin afsked och flyttade med sin familj till Göteborg, där han några år därefter afled.
Sedan börjar ett nytt skede i fröken Virgins lif, då hon fick ockra med sitt rika pund. Först genom att gifva språklektioner, företrädesvis i franska, och sedan
från år 1867 och till 1883 då hon var första lärarinnan i Nya Elementarläroverket för flickor. Under dessa sexton år förvärfvade hon sig sina kamraters, elevers och deras föräldrars aktning och kärlek. För flickorna blef hon lifvet igenom en moderlig vän med öppen famn och förstående öra, ständigt färdig alt hjälpa, ty om än icke hennes egen hand var fvlld med mynt förstod hon dock att genom sitt inflytande få välfyllda händer att flöda öfver.
1884 afled Jaquette Virgins mor, och nu ansåg sig den 68-åriga dottern kunna
förverkliga sin önskan att få resa. Hon gjorde för den skull upp sitt mellanhafvande med hemmet, skänkte sin mors och sin egen dyrbara brefväxling till ett offentligt arkiv och begaf sig 1885 på hösten till Italien, där hon stannade ett helt år och därunder besökte Florens, Rom och Neapel m. fl. ställen. Sedan sjuttioåringen återkommit, dröjde det inte länge förr än hon begaf sig på en färd till Rhenprovinserna.
Så aristokratisk fröken Virgin än var, sa hade hon dock både öra och hjärta för folket; och här i Tysklands fabrikscentra gick den gamla damen in i folkparkerna och språkade med arbetarne för att på nära håll lära känna socialismen.
Rik på minnen och intryck stannade sedan fröken Virgin i Göteborg, där hon med sin rika själ lefde med i hvad som hände. Så länge hennes ögon til]läto läste hon själf mycket och öfversatte till italienska några af Selma Lagerlöfs berättelser. När
sedan synen blef svagare hulpo hennes forna elever som lektriser henne att följa med världslitteraturen. Två tidningar lästes dagligen och nya böcker såg man ständigt på hennes bord.
I början af detta århundrade fick hon lämna sin gamla bostad och flytta till en ny stadsdel, där hon 1906, vid full vigör, omgifven af blommor firade sin 90-årsdag.
Den generation hon tillhörde och med den hennes ungdomsvänner ha för längesedan gått bort, på deras barn öfverflyttade hon sin vänskap. De ha nu fyllt
hennes grafkulle med blommor, men under känslan af att ”de döda lefva”.
Amanda Leffler , från Hvar 8:e dag nr 11, den 11 december 1910
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.