Den 15 januari 1867 började Göteborgs Nya Elementarläroverk för flickor sin verksamhet med 52 elever, fördelade på tre klasser. Redan vid terminsslutet hade elevantalet ökat till 57. Lokal hade förhyrts i fastigheten Köpmansgatan 24. För att kunna börja på skolan krävdes att flickorna kunde läsa. För de som ännu inte lärt sig läsa och för vilka man senare ämnade söka inträde i skolan hänvisades till den med den s. k. Barnleksalen förbundna läsklassen. Som föreståndare för skolan anställdes N. A. Johansson medan Jacquette Virgin blev direktör.
En direktion som ledde skolans verksamhet utsågs vid grundandet. Den bestod av konsul Oscar Ekman (ordf.), med. dr Charles Dickson, rektorerna A. O. Heurlin och A. L. Schiller, grosshandlarna Henning Frisell och C. Fr. Waern, landshövding Albert Ehrensvärd samt folkskoleinspektör J. Wallin. Den sistnämnde lämnade dock samma år direktionen och ersattes av sin efterträdare som folkskoleinspektör, pastor C. A. Uddgren.
I början av höstterminen 1867 hade skolan 84 elever. Mellanklassen uppdelades då i två avdelningar, så att antalet klasser blev fyra. Under vårterminen 1868 delades även den högsta klassen, varigenom skolan fick fem klasser. På hösten tillkom genom uppflyttningar och nyinskrivningar en sjätte klass. Elevantalet hade då stigit till 107. 1869 delades sjätte klassen i en övre och en nedre avdelning, vilka hade en del lektioner åtskilda men delvis hade samläsning. Från denna tid hade skolan, enligt ett beslut från januari, även en förberedande avdelning, bestående av två klasser. Skolan övertog därvid den med Barnleksalen förenade läsklassen. 1872 uppdelades den förberedande skolan i tre klasser. Det sammanlagda elevantalet var vid början av 1870-talet omkring 130.
Med växande elevantal blev den förhyrda skollokalen snart för trång. Den saknade dessutom lekplats. För att ordna lokalfrågan på ett mer tillfredsställande sätt inköpte styrelsen därför år 1873 en villa, belägen vid södra sidan av Allén mellan Kungsportsavenyen och Aschebergsgatan. Priset utgjorde 42 500 kronor och innefattade dels arrenderätt till tomten, vilken tillhörde staden, dels äganderätt till på tomten uppförda byggnader. Arkitekt August Krüger, av vilken villan inköpts, gjorde upp förslag till nödvändiga omändringar och ritning över tillämnad gymnastikbyggnad.
Då finansieringen av köpet med om- och tillbyggnad behandlades i styrelsen, beräknades de sammanlagda kostnaderna till 55.000 kronor. Styrelsens ordförande, konsul Oscar Ekman, lovade att ordna ett lån på 25.000 kronor hos Fastighetsaktiebolaget D. Carnegie & Co, vars disponent och huvudägare han var. resterande belopp skänktes av 12 enskilda personer, Oscar Ekman, Charles Dickson, James J. Dickson, Oscar Dickson, Robert Dickson, William Airth, Carl O. Kjellberg, Peter Hammarberg, Eduard Magnus, John West Wilson, August Krüger samt Wilhelm Röhss och August Röhss. Vid början av höstterminen 1874 kunde läroverket flytta in i egna vackra och ljusa lokaler i den Krügerska villan. Invigningen skedde den 2 september.
I samband med att skolan flyttade in i de nya lokalerna, förvandlades sjötte klassens övre avdelning till klass 7. Elevantalet på skolan ökades och mot slutet av 1870-talet hade skolan mellan 170 och 180 elever.
År 1883 slutade Jacquette Virgin och året innan avgick N.A. Johansson som föreståndare. Till ny föreståndare utsågs Gustaf Cederschiöld, och till biträdande föreståndare utsågs fröken Anna Wijkander. Wijkander lämnade skolan år 1888 för att starta en egen skola, då hon som biträdande föreståndare efterträddes av fröken Maria Hult. Fröken Hult avgick dock redan 1889 för att bli föreståndarinna för flickskolan i Halmstad, där hon tidigare varit anställd som lärarinna. Samma år som Hult lämnade skolan, sade rektor Cederschiöld upp sin befattning som föreståndare. Han hade nämligen kallats att delta i redaktionen för Svenska akademiens ordbok och måste då flytta till Lund.
Som föreståndare anställdes år 1889 Kerstin Sundin, som 1874 utexaminerats från Högre lärarinneseminariet och sedan bedrivit studier i Frankrike och Italien. Då hon anställdes vid Nya Elementarläroverket, var hon lärarinna vid flickskolan i Filipstad. Till inspektor och studiedirektor utsågs N.A. Johansson.
Kerstin Sundin kom att stå i ledningen för skolan under tjugo år, en lugn utvecklingstid i skolans historia. Statsanslag beviljades första gången för åren 1892 och 1893, och bidragen förnyades sedan alltjämt för ställda perioder. Förutom statliga bidrag fick skolan också bidrag från Oscar Ekman och D. Carnegie & Co på samma summa som de statliga bidragen. Redan under fröken Wijkanders tid, 1886, hade det också upprättats en fortsättningsklass med syfte att ge ökad allmänbildning. Denna utvidgades snart till åttonde klass. Rätt att utfärda avgångsbetyg medförande normalskalekompetens erhöll skolan 1909. Från 1909 fick skolan också bidrag från Göteborgs stad.
Den tomt på vilken skolans byggnader var uppförda skulle 1888 återgå till staden. Styrelsen beslöt därför redan år 1882 att hos stadsfullmäktige anhålla om en ny tomt. Skolan anvisades då en tomt vid Viktoriagatan 28-30. Skolan skulle få använda tomten utan att betala för den på villkor att skolan skulle ha åtminstone dåvarande omfattning, att antalet frielever skulle stå i samma förhållande till elevantalet som det gjorde vid den tid då tomten ställdes till förfogande och att stadsfullmäktige skulle ha rätt utse två medlemmar i skolans styrelse.
För att finansiera den nya skolbyggnaden lånades ytterligare pengar från AB D. Carnegie & Co och skulden till bolaget utgjorde när skolan stod 120 000 kronor. Den nya skolbyggnaden ritades av Adrian C. Peterson och den uppfördes under åren 1888-1889 av byggmästare Nils Andersson. Skolan hade vid denna tid omkring 130 elever, men styrelsen beräknade lokaler för 250. Dessutom inreddes bostad på tre rum och kök för föreståndaren. Kostnaderna för bygget belöpte sig till 108 000 kronor. Vid början av vårterminen 1890 var huset färdigt att tas i bruk. Invigningshögtid hölls den 10 april med tal av biskop Rodhe. Senare under året fullbordade Carl Larsson de väggmålningar i vestibulen och stora trappuppgången som föreställer ”Svenska kvinnan genom seklen” och som gjort detta skolhus särskilt ryktbart. Målningarna bekostades helt av Pontus Fürstenberg. De var färdiga den 28 januari 1891.
I samband med att den nya skolbyggnaden började byggas fick skolan nya stadgar. Tidigare hade styrelsens förnyat sig själv, men skulle en valförsamlingen bestående av de största bidragsgivarna (kallade principaler, först 11 men sedan 14 stycken) utse styrelsen. Styrelsen skulle bestå av minst 5 och högst sju ledamöter. Till styrelse valdes därefter Oscar Ekman, rektor A.O. Heurlin, Henning Frisell, N.A. Johansson och F. E. von Sydow. Till suppleanter valdes borgmästare Colliander och possessionaten von Holten. Stadsfullmäktige utsåg rektorerna Heurlin och Johansson, vilka redan tillhörde styrelsen, till sina representanter.
1907 dog Oscar Ekman och till ny ordförande i styrelsen utsågs hans son Johan Ekman. Vid den senares död 1919 efterträddes han av sin son, Carl Ekman. Ordförande efter 1907-1911 var justitieborgmästare Fr. M. Colliander och 1911-24 politieborgmästare Peter Lamberg. Rektor Rudolf Röding, som sedan 1894 varit av stadsfullmäktige utsedd ledamot av styrelsen blev ordförande därefter och avgick med utgången av år 1930, ersattes då borgmästare Bernhard Lindberg, som lämnade posten vid årsskiftet 1939-1940 och som i sin tur ersattes assuransdirektör Arvid Hellberg, som var styrelsens ordförande till skolans kommunalisering år 1946.
År 1910 avgick Kerstin Sundin från sin befattning som skolans föreståndare. Till föreståndare efter henne anställde styrelsen Ida Svensson, som under läsåret 1909-1910, då Kerstin Sundin var tjänstledig, varit hennes vikarie. Ida Svensson, som vid denna tid antog släktnamnet Werner, hade utexaminerats från Högre lärarinneseminariet och tjänstgjort som lärarinna vid Nya Elementarläroverket sen 1899.
Då skolan 1892 erhöll statsanslag blev domprosten Anton Rosell till skolans inspektor. N.A. Johansson blev då endast studiedirektör eller studierektor, som det senare kom att heta. Som sådan kvarstod han till sin död den 6 maj 1911. Till studierektor efter rektor Johansson utsågs lektorn vid realläroverket Johannes Florén. Johannes Florén dog 1926 och ersattes inte med en ny studierektor.
Grosshandlare Axel Ågren var medlem av styrelsen under åren 1912-1939. Andra styrelsemedlemmar under samma period var Ida Werner och Jeanna Wennerberg.
År 1914 hade skolan 315 elever, och skolbyggnaden var byggd för 250. På grund av trångboddheten i skolan hade föreståndarens bostad 1909 tagits i bruk för skolans behov, och vinden hade även den inretts, men trots detta var utrymmet otillräckligt. Förutom ökat antal klassrum behövdes lokaler för handarbetsundervisningen och undervisningen i fysik och biologi. Dessutom hade det av någon anledning aldrig byggts någon samlingssal i skolhuset, varför man vid större samlingar inte hade något annat att tillgå än gymnastiksalen eller de ljusa och breda korridorerna. Vid skolavslutningarna brukade hyrdes därför KFUM:s hörsal, Högskolans aula eller det gamla Konserthuset på Heden. På våren 1914 började styrelsen tala om tillbyggnad, och en kommitté tillsattes. Men första världskriget kom i vägen för en tilltänkt utbyggnad.
Våren 1923 hade elevantalet stigit till 433 och frågan om att förbättra lokalförhållandena kom åter upp. Ett nytt klassrum skapades genom att ta en del av utrymmet i en korridor i anspråk. Dessutom inreddes biologirum. På hösten samma år, då elevantalet stigit till 485, tillsatte styrelsen åter en beredning med uppgift för att utreda frågan om samlingssal. För att finansiera utbyggnaden upptogs nya lån och dessutom skänkte Alba Langenskiöld och Louise Falkenberg (döttrar till Oscar Ekman) tillsammans 30 000 kronor på villkor att pengarna skulle återbetalas om skolan kommunaliserades. Lånet från Carnegie övertogs också av Göteborgs Sparbank.
1926 stod utbyggnaden klar. Samlingssalen, som var avsedd att rymma 400 – 500 elever, upptog nedersta våningen av en tillbyggnad 1 tre våningar. De båda övervåningarna inrymde sammanlagt åtta klassrum. I den gamla byggnaden hade en del utrymme i bottenvåningen friläggas i samband med en ombyggnad av värmesystemet och där bl. a. inreda en sal för träslöjd. Dessutom hade handarbetsrummet förvandlats till frukostrum såväl som matsal för skolköket och nytt handarbetsrum hade inretts i vindsvåningen.
Med utgången av år 1930 lämnade Rudolf Röding styrelsen. Han hade då tillhört denna och varit en av skolans principaler sedan 1894. De sista åren hade han varit såväl styrelsens som principalernas ordförande.
Sedan lokalfrågan år 1926 på ett mer tillfredsställande sätt ordnats steg det till över 600. Läsåret 1927-1928 hade skolan 620 elever 1930-1931 var elevantalet 656. I dessa siffror ingår ett stort antal elever i de förberedande klasserna. Från och med läsåret 1931-1932 hade skolan att liksom övriga flickskolor anpassa sin organisation efter 1927 års skolreform, vilket innebar att den skulle bygga med sjuårig linje på fyraårig bottenskola eller med sexårig linje på sexårig bottenskola. Den förberedande skolan fick liksom vid övriga flickskolor bli fyraårig och helt privat. Höstterminen 1931 hade den statsunderstödda högre skolan 453
elever och de förberedande klasserna 203.
1937 avgick Ida Werner som föreståndare men därefter blev hon istället inspektor för skolan. Inspektörer innan henne var bl.a. Gustaf Cederschiöld 1895-1903, professor Rudolf Kjellén, 1903-1913, professor N. E. Wadstein 1913-1928, professor Hilding Kjellman, 1928-1933, och rektor vid Latinläroverket, fil. dr Gustaf Mellén, 1933-1937. Det var rektor Mellén som Ida Werner efterträdde år 1937. Hon blev den enda kvinna som utsågs till inspektor för en flickskola i Göteborg. Till Werners efterträdare som rektor (föreståndare) utsåg styrelsen Maria Fröding, som sedan 1924 varit ämneslärarinna vid skolan.
Under 1930-talet sjönk elevantalet från 453 till 439 och under 1940-talet understeg det aldrig 400. 1946 kommunaliserades skolan.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.