Societetsskolan i Göteborg för döttrar eller endast för Societetsskolan, också kallad Brödraförsamlingens flickskola i Göteborg eller Evangeliska Brödraförsamlingens flickskola i Göteborg, även känd som Salsskolan, var en svensk skola för flickor, grundad i Göteborg 1787 av den herrnhutiska rörelsen (Evangeliska Brödraförsamlingen) och aktiv fram till 1857.
Societetsskolan invigdes 1 november 1787. Till en början gavs lektionerna i Herrnhutarnas bönesal på Kungsgatan och skolan kallades därför i allmänhet Salsskolan. Dess första föreståndare var pastor Weber, medan läraren Catharina Maria Suhl fick ansvaret för kvinnliga elever. 1817 fick skolan en egen byggnad i en ny fastighet som gränsade till den som inrymde bönesalen, och skolan sköttes då av pastor Stare och den kvinnliga föreståndaren M. L. Lorenzon.
Skolan var ursprungligen menad att undervisa församlingens barn. Det blev dock snabbt vanligt att förmögna Göteborgsfamiljer skickade sina döttrar dit så skolan kom mycket tidigt att också undervisa icke-medlemmars barn. Societetsskolan hade som mål att introducera herrnhutarnas uppfattning om att könen skulle få lika utbildning i Sverige, något som redan var församlingens princip utomlands. Skolgången var avgiftsbelagd och föräldrarna fick vid inskrivning godkänna skolans uppfostringsprinciper. Lektionstiden var 36 timmar i veckan.
Mellan 1799 och 1814 mottogs även elever av manligt kön, dock i könssegregerade klasser. År 1814 fanns det fyra klasser för flickor och tre klasser för pojkar. Vid denna tid fanns fyra manliga lärare och fem kvinnliga. Från 1814 fanns ett internat anslutet till skolan, och i fortsättningen mottogs både dagselever och internatelever. Från denna tid och framåt tog skolan återigen enbart emot flickor. År 1836 var eleverna indelade i sex klasser.
Skolans huvudsyfte var officiellt att ge eleverna en etisk uppfostran enligt kristna ideal, och syftet var att ”föra barnen till Jesus” och ta avstånd från världsliga nöjen. Ämnena bestod av svenska, tyska, franska, engelska, geografi, historia, matematik, hushåll, musik, teckning och sömnad förutom det officiella huvudämnet kristendom. En innovation var undervisning i svenska språket, något som då var ovanligt. Förutom dessa ämnen skilde sig dock ämnena åt: pojkarna fick även undervisning i de vetenskaper som var nödvändiga för att fortsätta till läroverket, medan flickorna fick undervisning i hushållskunskaper som var nödvändiga för att kunna gifta sig och sköta ett hushåll åt maken.
Bland skolans kända elever fanns Emily Nonnen och Mathilda Hall, som 1857 grundade Mathilda Halls flickskola. Cecilia Fryxell var lärare här 1846-47.
Skolan har kallats Sveriges första flickskola. I verkligheten var den inte Sveriges första flickskola, men däremot Sveriges första skola för flickor som erbjöd någon form av seriös undervisning. Den definierades därför som den första ”högre flickskolan”, medan de tidigare flickskolorna i Sverige, av vilka den första, Johannes Rudbeckius flickskola, öppnades i Västerås 1632, har kallats flickpensioner. Sveriges tidigare flickskolor hade som regel bara erbjudit en ytlig undervisning i franska språket, dans, teckning, musik, sömnad, hushållssysslor och etikett som ansågs passande för ett förbereda flickor till ett liv som idealiska hustrur.
Vid mitten av 1800-talet var Societetsskolan i Göteborg för döttrar en av fem skolor i Sverige som gav en högre utbildning till elever av kvinnlig kön; de övriga var Fruntimmersföreningens flickskola och Kjellbergska flickskolan i Göteborg, Askersunds flickskola i Askersund och Wallinska skolan i Stockholm. Det var dock endast de tre skolorna i Göteborg som vid den tidpunkten ansågs ge en verkligt hög standard på undervisningen. Skolan upphörde 1857.
Text i huvudsak från Wikipedia
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.