1886 startade bröderna Peter Lundén och Olaus Lundén en samskola, dvs en skola för både flickor och pojkar i en lägenhet i fastigheten Norra Allégatan 1 i kvarteret Regeringen i Pustervik genom att de övertog Josefina Lindholms privata elementarskola som vid tillfället hade 27 elever. Lundénska skolan utvidgade verksamheten till att omfatta en lekklass (från 1887), tre förberedande klasser (från 188() och en klass av elementarskola. Den ursprungliga tanken att förbereda eleverna för inträde i de allmänna läroverken:
Liksom Palmgren och andra pedagoger vid denna tid ansåg bröderna Lunden att barnen behövde avkoppling med praktiskt arbete, och i det program som läggs upp i den första årsredogörelsen förklaras att varje barn dagligen bör få en lektion i handaslöjd sömnad, stickning, virkning och broderi, lövsågning eller träsnideri och snickerislöjd – allt efter Näässystemet. Skolans ledning höll också intim kontakt med Otto Salomon på Nääs, vars ideer man praktiserade. Salomon sägs också ha fungerat under åtskilliga år som skolans inspektor. Om den ovannämnda lekklassen får vi veta att den tillkom först på vårterminen 1887, och då på föräldrarnas begäran.
I slutet av 1886 hade skolan 97 elever. Lokalerna var för små och skolans ägare köpte därför fastigheten på Norra Allégatan 3 som helt byggdes om för skoländamål. I början av 1890-talet hade skolan 150 elever. 1893 utökades elementarskolan med en ny tvåårig klass som var tänkt som avslutningsklass.
Farm till 1896 leddes skolan av bröderna Olaus och Peter Lundén, men efter det var Olaus Lundén ensam ledare då brodern inte längre hade tid på grund av sina olika uppdrag som kyrkoherde i Majorna.
1905 antog skolan en läroverksplan som var anpassad till de nya skolreformerna och blev i praktiken en realskola:
1909 avlades den första realskolexamen vid Latinläroverket. Den 10 mars 1911 erhölls Kungl. Maj :ts tillstånd för skolan att själv anordna realskolexamen. Från år 1913 erhöll Lundenska skolan i egenskap av ”enskild mellanskola” statsanslag och från och med 1916 även kommunalt anslag. För åren 1913-1915 hade enskilda donatorer garanterat den summa som staden senare tilldelade skolan som anslag. Då Lundenska skolan erhöll statsbidrag ur samma anslag som flickskolorna, gällde nämligen även för denna skola villkoret om lika stort bidrag från kommun eller enskilda donatorer.
Vid ombildaodet av Lundenska privatskolan till realskola hade rektor Lunden ett gott stöd i fil. dr lektor N. A. Vinge, som från 1908 tjänstgjorde som studierektor och i denna egenskap erhöll rätten att anställa realskolexamen. Sitt uppdrag som studierektor fullföljde Vinge till sin död den 6 augusti 1920. Inspektor var under åren 1908-1910 kyrkoherden i Annedals församling, fil. lic. och teol. kand. Albin Holm. 191 O blev konsul C. A. Kjellberg skolans inspektor. Han efterträddes 1915 av fil. dr lektor N. Wimarson, vilken dock frånträdde sitt uppdrag redan 1917. Från detta år och till tidpunkten för skolans nedläggande var rektor vid Latinläroverket, fil. dr Gustaf Mellen, inspektor för skolan.
Elementarskolan gjordes 1907 sexårig och 1908 tillades en sjunde realskoleklass, efter vilken examen avlades. De som inte önskade avlägga realskolexamen kunde erhålla avgångsbetyg från sjätte klassen. Den förberedande avdelningen bestod alltjämt av lekklass och tre förberedande klasser.
1914 övertog Den Lundénska skolan de lokaler på Karl Gustafsgatan 1 B som tidigare tillhört Eva Rodhes skola. Norra Allégatan 3 övertogs av Elanders Boktryckeri och Norra Allégatan 1 revs. På 1920-talet hade skolan omkring 400 elever. Skolan lades ner 1931.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.