Sophie Bolander

Sophia (Sophie) Christina Mathilda Bolander var författare och skrev under tre decennier vid 1800-talets mitt berättelser för barn och vuxna, där hon bland annat diskuterar uppfostran av flickor och kvinnans roll i samhället. Född 1807-01-28 som dotter till till grosshandlare Gustaf Eric Bolander (1772-1826) och Johanna Christina Carlström. Syster till tullförvaltaren Gustaf Bolander.

Sophie Bolander föddes 1807 och växte upp i Göteborg som dotter till färgerifabrikören och grosshandlaren Gustaf Bolander. Familjen tillhörde en känd och burgen göteborgssläkt. Hon blev tidigt moderlös och efter faderns död 1826 bodde hon hos brodern som var tullförvaltare och auditör. Under åren 1838–1844 var hon guvernant hos den grevliga familjen Posse på säteriet Björnö utanför Kalmar. Efter detta återvände hon till Göteborg och var i tio år verksam som musiklärare på Kjellbergska flickskolan, en skola för medellösa flickor ur medel- och överklassen. Enligt en senare karakteristik av Ellen Key, vars mor Sophie Posse hade Sophie Bolander som guvernant, stod Sophie Bolander ”på höjden av vad en den tidens guvernant ägde av vetande”.

Under tiden som guvernant debuterade Sophie Bolander med samlingen Tante Agnetas aftonberättelser för sina unga vänner, 1840, som kom att följas av fler barn- och ungdomsberättelser. Berättelserna har en traditionell moralpedagogisk karaktär, men de präglas av en för tiden ovanligt stark vardagsrealism och de blev omtyckta av samtidens barn.

I flera verk, bland annat romandebuten för vuxna, Qvinnan med förmyndare, 1842, samt berättelsesamlingen Några små äktenskaps-skizzer, 1857, adresserar Sophie Bolander mer eller mindre explicit teman såsom ensamstående medel- och överklasskvinnors behov av att arbeta för att förtjäna sitt uppehälle och förverkliga sina anlag, samt frågan om ogifta kvinnors myndighet. I texterna syns en kritik mot lagstiftningen samt mot de borgerliga ideal som gjorde det omöjligt för kvinnor ur de övre samhällsskikten att arbeta. I den senare samlingen från 1857, utgiven året efter Fredrika Bremers roman Hertha, har Sophie Bolanders kritik blivit mer explicit.

I skriften Modern i hemmet – Eller några tankar rörande uppfostran, 1844, återfinns ett tema som är genomgående i Sophie Bolanders skönlitterära produktion för både barn och vuxna, vilket handlar om samtidens ”konstlade” uppfostran av flickor ur de övre samhällsklasserna. I stället för att förbereda flickorna för en aktiv verksamhet i hushållet, vid ”staffletten, skådebanan eller skrifbordet” eller vid sjuksängen uppfostras de, enligt Sophie Bolander, till att utveckla sällskapligt glättiga manér och att fokusera på ytan, vilket i hemmet gör kvinnan ”kinkig, vresig och nedslagen”. Det senare hade Sophie Bolander förmodligen haft goda tillfällen att observera under sin tid som guvernant på Björnö, där samtliga familjens vuxna döttrar gick hemma utan sysselsättning.

Skriften Modern i hemmet föranledde Fredrika Bremer att ta kontakt med Sophie Bolander, eftersom hon såg en möjlighet att vinna över henne för sina emancipationssträvanden. Bremer var dock kritisk till vad hon uppfattade som Sophie Bolanders alltför ensidiga begränsning av ”kvinnans rättigheter och verkningskrets”, där hon enligt Bremer alltför mycket fokuserade på kvinnans roll som syster, maka och moder. I den efterföljande brevväxlingen försökte Sophie Bolander i sin tur vinna över Bremer för sin idé att starta ett hem för ensamstående kvinnor i Göteborg, något hon dock inte lyckades med. De båda författarna diskuterade brevledes även aktuella religionsfilosofiska frågor och swedenborgianismen, något som intresserade Sophie Bolander.

I Modern i hemmet lyfter Sophie Bolander, under ett decennium präglat av intensiv ståndscirkulation, även fram vikten av att uppfostra barn utifrån deras individuella anlag och läggningar. Vid uppfostran av en pojke bör man enligt henne se mer till pojkens personlighet och intresse än till hans sociala ställning vid valet av yrkesbana, vilket skulle innebära att den adlige sonen borde kunna få bli ”hjulmakare” och den av ringare börd få anträda en ämbetsmannakarriär.

Detta tema blir även synligt i ett flertal andra berättelser för barn och vuxna, framför allt i romanen Trolldomstecknet, 1845, som av litteraturvetaren Erik Lindström har kallats ”en av våra första utpräglade tendensromaner”. Vid sidan av den romantiserade och delvis övernaturliga intrigen präglas romanen av en tidstypisk mycket stark anti-aristokratisk tendens samt ett fokus på vikten av eget arbete och utvecklingen av de egna anlagen, oberoende av börd och härkomst.

Under år 1849 var Sophie Bolander utgivare av tidskriften Götha: tidskrift för fruntimmer. Tidskriften kom ut i tre häften och innehåller ett urval av uppsatser i skilda ämnen, avsedda att orientera läsarna och ge dem nyttiga kunskaper.

Under senare delen av sitt författarskap skrev Sophie Bolander framför allt historiska romaner med romantiska intriger. Hon medverkade också med en rad noveller i kalendrar och tidskrifter. Från och med 1850-talet publicerades flera av hennes större berättelser och historiska noveller som följetonger i bland annat Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning,Post- och Inrikes Tidningar och Aftonbladet.

Sophie Bolander dog i Göteborg 1869.

Anna Grettve, ursprungligen publicerat på SKBL. Licens: CC-BY-4.0

Sophia (Sophie) Christina Mathilda Bolander, www.skbl.se/sv/artikel/SophieBolander, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Anna Grettve), hämtad 2019-01-18.