Oscar Dickson
Oscar Dickson, född 2 december 1823 i Göteborg, död 6 juni 1897 på Almnäs slott, var en svensk friherre, affärsman, träpatron och donator.
Son till James Dickson och Eleonora Margareta Bagge (1795–1857) samt bror till James J:son Dickson (1815-85) , Robert (Jamesson) Dickson (1819–1903) och Axel Dickson (1826–1899). Han gifte sig 10 mars 1857 med Marika Julie von Rosen (1836–1917), dotter till greve Adolf Eugen von Rosen och Eufrosyne von Rosen, född Riso-Rangabé. Barn: Marika Eufrosyne Dickson (född 1861), Zoë Elisabet Dickson (född 1863), Osborn Axel Dickson (född 1866), Douglas George Dickson (född 1874) och Walter Herbert Dickson (född 1879).
Efter studier vid Klügmans handelsakademi i Lübeck 1839–41 samt vid Göteborgs handelsinstitut 1841, var han anställd i firma James Dickson & Co i Göteborg 1841–45 samt 1846–47 på Dickson Brothers (huvudägare var farbrodern Peter Dickson) i London. Åren 1847–55 var Dickson disponent över dess sågverk och skogsegendomar i Norrland. Han fick burskap som grosshandlare 1850, blev samma år delägare i James Dickson & Co vilket han förblev till 1886. Återflyttade 1855 till Göteborg, där han tog framträdande del i det kommunala livet. I Göteborg lät han 1862 också uppföra ett påkostat hus vid Nya Allén och Gamla Allén (Södra vägen), det så kallade Dicksonska palatset.
Dickson var dessutom annat ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1863–68, av styrelsen för Göteborgs museum 1861–82, varav som kassaförvaltare 1879–82, av drätselkammaren 1864 (av drätselkommissionen från 1861) och av styrelsen för Göteborgs sjukhem 1872–84.
Under Oscar Dicksons tid som chef för James Dickson & Co, 1867, stod företrädare för firman inför rätta vid Lycksele tingsrätt för att Baggböle sågverk låtit göra stora olovliga avverkningar på statens skogar. Rättegångarna bevakades intensivt av rikspressen och det var i samband med detta som ordet baggböleri myntades. Hård kritik riktades i pressen mot Oscar Dickson. Firmans företrädare, flottningschefen Jonas Ström, friades dock genom så kallad värjemålsed:
Men det blev främst kring Baggböle, Dicksönernas nordligaste domän, som den explosiva tidsatmosfären urladdade sig. Kronan förblev här länge den egentliga motparten, enär avvittringarna ännu vid 1870-talets inträde knappast tagit sin början i Lappmarken. Den västerbottniska jägeristaten kunde äntligen 1856 och 1866 genom riksdagens anslag, efter lång och upprepad väntan, reorganiseras och utvidgas. Den våldsamma rovdriften å kronoskogen underkastades då omsider effektiv kontroll, och det privilegierade Baggböle anklagades vid tvenne tillfällen icke blott för överskridande av den lagliga stockfångsten utan också för stöld, i visserligen ringa skala, av redan beslagtaget timmer, ena gången (1860) genom sprängning av en kronan tillhörig ava (lugnvatten ovanför en fors), den andra (1867) genom infångande av kronotimmer under firmans bommar. Domen blev i ena fallet böter, i det andra värjemålsed av D:s närmaste underordnade i vattendragen. Flottningscheferna förutsattes vid dessa båda tillfällen ha ingripit utan huvudkontorets kännedom, och D., som alltså slapp att, som kusinen på 1840-talet, personligen skylta, fann sig mycket riktigt böra avskeda icke blott dessa underordnade utan också den mångårige och mångbetrodde förvaltaren vid Baggböle, Nelzon, om det ock synes skett efter tvekan.
Oscar Dickson var en av de ledande personerna i bildandet Skandinaviska Kredit AB, senare Skandinaviska Banken, i Göteborg (1863). Men han avböjde att sitta i dess styrelse. När finansbolaget AB Göteborgs Handelskompani bildades 1872 var han också en av de ledande grundarna tillsammans med D. O. Francke. Han avgick dock efter ett par år ur styrelsen.
Han lämnade stora bidrag till vetenskapliga forskningsresor och liknande såsom A. E. Nordenskiölds expeditioner, Svenska Spetsbergenexpeditionen 1868, Svenska Grönlandsexpeditionen 1870, Svenska Spetsbergenexpeditionen 1872–1873, Jenisej 1875 och 1876, bekostade till en tredjedel Vegaexpeditionen, Asien-Europas första kringsegling 1878-1880 (övriga bidragare var Oscar II och Aleksandr Sibirjakov, med varsin tredjedel) samt i dess helhet A. E. Nordenskiölds Svenska Grönlandsexpedition 1883 samt S.A. Andrée 1896 och 1897. Hans intresse utsträcktes även till andra trakter än polarområdet, i och med att han lämnade stora bidrag till Sven Berggrens botaniska forskningar på Nya Zeeland, Per Duséns i Kamerun, Otto Nordenskjölds i Eldslandet med flera, liksom han också frikostigt stödde Artur Hazelius och Göteborgs museum. 1896 gav han också 400 000 kronor till Skaraborgs läns hushållningssällskap för uppförandet av ett slakthus för export av svenskt kött.
Han var även ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala (1871), av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg (1872; hedersledamot 1877), av Fysiografiska Sällskapet i Lund (1875), av Kungliga Vetenskapsakademien (1878), LLA (1897) samt promoverades till filosofie hedersdoktor i Uppsala 1877. Han adlades 1880 och upphöjdes 1885 i friherrligt stånd.
Genom firma James Dickson & Co och enskilda markinnehav var familjen Dickson en av Sveriges största markägare. Oscar Dickson hade på genom att han ägde flera gods och mycket mark i fjällen kanske de största personliga markinnehaven och han var mycket jaktintresserad. Han hade eget jaktslott, Bokedalen i Jonsered samt bedrev ett fasaneri på Visingsö med över 4 000 fåglar. År 1893 räknades Dickson som Sveriges störste, enskilda jaktmarksinnehavare med över 30 000 tunnland i trakterna av Storlien där han låtit uppföra Rensjösäterns jaktvilla. Han ägde bland annat jakträttigheter på Billingen (orre, tjäder, rapphöns, hare med mera), kring sin stora egendom Almnäs slott utanför Hjo samt vid godset Skeppsta i Södermanland. Dickson var också en ofta sedd gäst hos dåvarande prinsen av Wales, med jakter vid Sandringham och i Skottland. I september 1885 deltog prinsen av Wales i två älgjakter som ordnades av Dickson på Skeppsta. Även kronprinsen och prins Eugen samt ett 40-tal andra inbjudna gäster deltog.