Husarkasernen i Haga

I hörnet Husargatan/Södra Allégatan i kvarteret Laddstaken i Haga byggdes 1828 två trähus som kasern och stall för Husarerna, dvs det Skånska Husarregementets (senare K5) avdelning i Göteborg:

FÖRSTADENS MEST TRAFIKERADE gata är Husargatan. Med sin blandning av gammalt och nytt är hon ganska ledsam och några ädlare skönhetsdrag torde hon inte få i framtiden heller. Efter förstadens indelning enligt den förut omnämnda nya planen kallades hon Andra Långgatan i Nya och Östra Haga, men längre fram ändrades namnet till det nuvarande efter husarkasernen, som byggdes 1828 i hörnet av Allégatan. Denna byggnad med därtill hörande tomt och stall kostade 11,439 riksdaler och till densamma flyttade samma år den avdelning av skånska husarerna — 25 man under befäl av en löjtnant och en sergeant eller fanjunkare — vilken hitkommenderats för att biträda först stadsvakten, sedermera polisen vid ordningens upprätthållande; alltså en föregångare till vår nuvarande ridande polis.

Denna kommendering begynte redan i 1700-talets senare del, och före inflyttningen till Haga höllo husarerna till i undra botten av det nybyggda Göta källare, under det deras hästar inhystes i ett av trä uppfört stall, beläget på nuvarande statsbanestationens plats, nära dåvarande länshäktet och spöpålen. Efter förflyttningen delades husarkåren, då huvudstyrkan förlädes till Haga och ett detachement av tre å fyra man till Majorna, där det under befäl av en korpral inhystes i samma hus som förstadens brandvaktsmanskap.

I en tid, då ordningsmakten var ganska desorganiserad och just inte ingav någon vidare respekt, voro husarerna till mycken nytta för samhället både innanför och utanför stadsgränsen. Det enda som ingav slöddret respekt var den framstormande soldatesken, som patrullerade mellan Klippan och stadsgränsen i öster, ja än längre om det gällde.

Med fyllbultar och slagskämpar gjorde de beridna knektarna processen kort, spände remmar och rep om deras armar och släpade dem mellan hästarna genom gatorna till arresten, inne i Haga eller i den s. k. “Korve-kitteln“ inne i staden. Samma vidriga scener, som man emellanåt nutilldags får skåda, upprullades den tiden alltför ofta. Särskilt voro husarerna till stor nytta på Heden, där ordningen, när kreatursmarknaderna pågingo, just inte var vidare idealisk och där köpare och säljare under potatisnektarns inflytande ofta kommo i luven på varandra.

Arresteringar voro den tiden riktiga folkspektakel, i vilka nappatagen mellan pöbeln och ordningsmakten om bytet understundom antogo den hetsigaste karaktär.

Göteborgshusarerna hade, som förut antytts, till uppgift att året runt rida patrull: majdetachementet från Klippan till husarkasernen i Haga, de andra inom staden och de andra förstäderna. Patrulleringen började klockan åtta om aftnarna och fortsattes till klockan fem på morgonkvisten. Och voro dessa samhällets väktare skyldige att eskortera häktade fyllerister och orostiftare in till poliskammaren.

Detta dagliga införande av schåare och sjömän, vilka för det mesta icke hunnit sova ruset av sig i husarfinkan, var ett efterlängtat frispektakel för stadens och förstädernas gaminer, vilka i stora flockar samlades på vägen utanför husarkasernen och sedermera bildade eftertrupp ända in till rådhuset.

Vid dessa färder blev den larmande hopen mången gång så hotfull, att såväl husarerna som medföljande polisbetjänt med knapp nöd undgingo handgripligheter. Kom man från Majorna med en dylik transport, tog man helst färden genom Smala vägen — nuvarande Första Långgatan — och allt som ofta kunde det hända att de anhållne befriades på så sätt, att de av spektaklet tillkallade hamnschåarna avskuro repen och betäckte de frigivnes reträtt till närmaste krog.

Husarerna förstodo sig på att hålla ordning, men kunde också ställa till oordning, när de utom tjänsten stötte ihop med något sällskap artillerister från kasernen vid Hästbacken. Då kunde sammandrabbningarna mellan de båda, om kvinnogunsten rivaliserande vapenslagen bli ganska blodiga. Kungsparken och Suckallén vid Pilgatan — vilken gata inom parentes sagt fått sitt namn efter denna allé och en därintill liggande pilträdgård — voro platserna för de bålde hjältarnas kärleksäventyr och sammandrabbningar och det var just inte rådligt för manligt civilt folk att beträda dessa platser efter mörkrets inbrott.

Husarkommenderingen indrogs 1875 och år 1880 drogo de sista beridna knektarna bort. Husarkasernen genomgick därefter skiftande öden. En tid tjänstgjorde den som snickarverkstad och i oktober 1888 uppläts den ånyo till ordningsmakten. I tjugofem år tjänstgjorde den som station för Haga polisdistrikt och den nybildade ridande poliskåren, men upphörde i den egenskapen 1913, då polisdistriktet uppdelades i två, det ena väster, det andra öster om Sprängkullsgatan. Det östra fick station vid Lorensbergsgatan, det västra vid Nordhemsgatan, dit stationen i bazar-byggnaden vid Masthuggstorget flyttades.

Husen innehöll polisstation 1888–1914, användes sedan som förenings- och butikslokaler. Övertogs år 1981 av Frälsningsarmén. Byggnaderna sammanbinds genom ett högt plank längs gatan. Kasernen är i 2 våningar medan Stallet endast har en våning.  Stallet har ett brant brutet tak vilket ger byggnaden en speciell karaktär.

Husarstallet 1970. Bild: Jan Thyrén. Licens: CC-BY-NC-ND

Husarkasernen 2018