Lilla Milano var en barackstad i Sävenäs som byggdes för de italienska arbetare som importerades av SKF som arbetskraft efter andra världskriget. De första italienarna kom till Göteborg 1947 och de fick bostäder i barackstaden i Sävenäs. Antalet bostäder var ett 70-tal. Barackerna hade värme, varmvatten och toaletter vilket innebar att de var modernare än de flesta arbetarbostäder i Göteborg vid denna tid. SKF hade köpt dessa baracker från Utlänningskommissionen, vilka hade använt dessa under kriget inte långt från SKF, som bostadsförläggning.
I området som snart kom att kallas Milano eller Lilla Milano fanns tvättstuga, en kyrkolokal, en restaurang och en affär. När barackstaden hade som flest invånare bodde där cirka 550 arbetare, den dominerande delen av dem var ungkarlar. Det var från början 28 paviljonger med fyra dubbelrum i varje, men fler uppfördes med tiden. Arbetarna delade rum två och två. Restaura
Från början hade kolonin enbart som uppgift att härbärgera de italienska arbetarna, men med tiden kom även de nya arbetsinvandringsgrupperna att bosätta sig där. Den näst största gruppen kom att vara finländare och därefter följde jugoslaverna.
Lilla Milano cirka 1955. En av SKF:s fabriksbyggnader till vänster i bild.
När de italienska männen gifte sig började de att flytta ut till lägenheter i Gamlestaden, Kortedala och andra delar av Göteborg. När 130 italienska familjer 1959 flyttade ut från Milano genom fackets försorg till lägenheter i Kortedala kom SKF att avveckla de gamla paviljongerna. De flesta av dem skänktes till ideella föreningar. 1964 var det åter dags att väcka Milano till liv igen, nya baracker inrättades och fräschades upp. 1965 gick det ta emot 550 boende men som som mest bodde det 380 i området. Av dem var 155 italienare. En ny restaurang skapades.
Barackstaden revs 1972 och på platsen för den gamla kolonin blev det istället fotbolls- och tennisplaner. Idag är fotbollsplanen borta. Platsen kallas fortfarande för SKF Milano.