Jon Nilsson var borgmästare i Nya Lödöse. Från 1630 gifte med Anna Barbro Sahlefeldt i hennes 1:a gifte (omgift med vice borgmästaren och rådmannen i Uddevalla Per Nilsson, stamfar till släkten Sahlgren), dotter till överstelöjtnanten Henrik Sahlefeldt och hans 2:a hustru Elisabet Wallman samt syster till ryttmästaren Erik Sahlefelt. De hade två söner, Nicklas Jansson och Baltasar Jonsson.
Niklas Jonsson föddes 1631-08-16, troligen i Lödöse. Kammarskrivare vid pommerska kammaren. Hov- och krigsbokhållare 1658. Kamrerare och senare överkommissarie vid generalguvernementet i Skåne 1660. Adlades 1677-07-20 med namnet Cronacker. Dog 1699-12-17 på Fulltofta i Skåne. Han var gift med Sara Maria Waxmouth från Holstein, född 16351, död 1712-06-21. De hade 5 döttrar och 2 söner som överlevde till vuxen ålder. Dottern Dorotea Elisabet Cronacker som var gift med Christian Adriansson Ridderskiöld hade en dotter, Lovisa Sofia Riddersköld, som gifte sig med kusinen Carl Crnoacker.
Baltasar Jonsson föddes 1633 i Lödöse. Kapten vid Skaraborgs regemente. Adlades 1679-03-03 med namnet Cronacker. Kommendant på Skansen Lejonet vid Göteborg 1690-05-23. och befordrad till major. Död 1697-09-02 på Färjestaden i Lundby socken, Göteborgs och Bohus län och begraven i Lundby kyrka.
I sitt första äktenskap var Baltasar Jonsson gift med Sara Rotenhan, död 1693-12-26 som var dotter till slottsfogden på Älvsborg, Paul Rotenhan. Gift andra gången 1695-04-28 med Anna Catharina Torin, född 1666-10-31, död 1730-11-08 på Färjestaden. Hon var dotter till prosten och kyrkoherden vid domkyrkan i Göteborg, magister Jonas Torinus och Anna Allertsdotter Siltman. i Andra äktenskapet föddes en dotter, Anna Barbro Cronacker som var gift med Vilhelm Claude De Laval, och en son, Carl Cronacker.
Sonen Carl Niklas Cronacker föddes 1697-08-02 i Göteborg. Volontär vid amiralitetet 1712. Konstapel 1714. Medelstyrman 1715. Avsked 1716-01-12. Under hans tid i flottan var han med om en hel del:
A:o 1712. I begynnelsen af året antog högvälborne grefven och vice amiralen herr Axel Lewenhaupt mig till arkli-mästare vid Göteborgs-amiralitetet, då jag i början af maj månad blef kommenderad på galejan Wrede under sedermera vice amiral herr Strömstjernas kommando till Bohuslänska skärgårdens betäckning med de flera galejor och fartyg, hvilket kommando jag var hela sommaren och under samma resa, sedan vi uppsökt fienden in uti danska Norge, kom vi tillika med flera galejor och fartyg i action mied en dansk fregatt och några galejor och skärbåtar under Sandö i Norge.
1713. I början af februari månad vardt jag kommenderad till sjöss på fregatten ”Marstrand” under herr kapten Sparrmans kommando då vi voro i Flandern och Frankrike, och under samma resa uppbragte tvänne danska commissæ-farare, hvaraf den ena gjorde motstånd i det yttersta och kom omsider i våra händer, då jag blef kommenderad på prisen, men efter skeppet under aktionen var redlöst skjutet strandade vi på flamska bankarne utanför Ostende, då mesta delen af folket blef bärgadt; när resan var gjord och vi kommo till Göteborg, blef jag kommenderad strax på samma fregatt som konstapel till sjöss igen, då vi uppbragte åtskilliga priser, hvilka blefvo försålda i Leith och Edinburg i Skottland; under hemresan råkade vi i aktion med en dansk fregatt af lika storlek som vår, med hvilken vi slogs tills natt och storm oss skilde åt.
1714 var jag hela sommaren kommenderad som konstapel på briganten ”Hummern” till sjöss att kryssa, på hvilken resa vi togo åtskilliga poser och var uti Ostende i Flandern.
1715 vardt jag kommenderad som medelstyrman på samma brigantine ”Hummern”, då vi voro skickade express till London i England och under hemresan, sedan vi uppbragt en pris, blefvo vi tillfångatagna af en dansk fregatt och uppbragte till Laurvigen i Norge, och efter någon tids utstånden fångenskap blef uppå hans excellens högvälborne herr grefven, fältmarskalken och guvernören Mörners begäran till ståthållare Hausman i Norge jag hemskickad att göra berättelse huru tillgått då vi blefvo fångne, på det därefter anstalt om de öfriga fångarnes utbytning måtte göras.
1716 den 9 januari erhöll jag på begäran af hög välborne herr grefven och vice amiralen Lewenhaupt afsked från amiralitets-staten, då jag strax därpå blef kommenderad af öfverste Daniel Bildt som kornett vid Ståndsdragonregementet i Skåne, hvarpå jag kort därefter erhöll konungens fullmakt.
Carl Cronacker blev den 11 januari 1716 kornett vid skånska ståndsdragonerna. Premiärlöjtnant på samma regemente 1718-03-06. Regementet upplöstes 1721. Gift 1722-07-08 på Vankiva, i Vankiva socken, Kristianstads län med sin kusins dotter Lovisa Sofia Riddersköld, född 1698-10-10, död 1733-07-24, dotter till översten Christian Adriansson Kohlmäter, adlad Riddersköld, och Dorotea Elisabet Cronacker.
1723 placerades han på Södra Skånska regementet till häst. Förordnad att göra löjtnants tjänst vid samma regemente 1724-11-19. 1732-11-10 erhöll han kornetts indelning vid Sallerups skvadron af regementet och först 1744-07-19 fick han löjtnant indelning vid Svabesholms compagnie af samma regemente.1747-03-21 blev ryttmästare vid Göinge skvadron och följande år transport till Haglösa skvadron. 1752. Avsked 1752-05-07 varefter han bland annat inskaffade Hammargård I Hanhals socken:
Han inköpte egendomen Hammargården, belägen i Norra. Halland i närheten af Kungsbacka, men om denna affär utspann sig en långvarig process, mellan honom och k. m:t och kronan, egentligen kammarkollegium, hvilken utföll till Cronackers fördel.
Han hade nämligen i likvid för det honom tillhöriga säteriet Sannegården nära Göteborg, hvilket kronan tillöst sig och förvandlat till biskopssäte för biskopen i Göteborgs stift, bland annat erhållit kronohemmanet Hammargården och sökte nu ersättning för sistnämde gårds mindre goda beskaffenhet i jämförelse med Sannegårdens. Till denna hörde nämligen sillsalterier och trankokeriinrättningar, hvilka gåfvo innehafvaren af gården en årlig inkomst på 810 daler s :mt. Som vederlag fordrade Cronacker Rolfsbro kronolaxfiske i Halland samt ”Jus patronatus” till Höörs församling i Malmöhus län.
Hans framgång i ärendet berodde mest därpå, att han beskyddades af en af det då rådande mösspartiets främste man, riksrådet friherre Esbjörn Kristian Reuterholm. Det var utgången af denna process, hvilken urartat till en politisk partisak, som kanske närmast gaf anlednig till, att konung; Adolf Fredrik i december 1768 tog det beslutsamma steget att återfordra den kungliga namnstämpeln, som ständerna efter hofpartiets misslyckade revolutionsförsök 1756 gifvit Rådet rätt att använda i stället för konungens underskrift, när denna vägrades samt att nedlägga regeringen för att tvinga Rådet att sammankalla riksdag. En urtima riksdag kom äfven till stånd 1769, där mösspartiet störtades oaktadt främmande makters, isynnerhet Rysslands, alla ansträngningar att behålla det vid styret och hattpartiet kom för en kort tid till makten.
I spetsen för de ämbetsverk, som med sin lydnadsvägran mot Rådet stödde konungen, gick just kammarkollegium med sin president grefve Mathias von Hermansson, en af hattpartiets verksammaste medlemmar.
Kort efter Carl Niclas Cronackers död 1774 förpantades Hammargården af sonen, Nils Baltzar, på 80 år till en herr Ekman för 7,333 daler banco. Gården ansågs då vara värd 33,333 daler 16 skillingar banco, men när den efter förpantningstiden återbördades, värderades den till 60,000 rdr banco. Om därifrån drages förpantningssumman 7,333 : 16, ränta i 80 å,r efter 3 proc. 17,600, byggnader och förbättringar 7,000, rättegångsomkostnader 2,666:8, summa 34,600 rdr bco, återstod sålunda för arfvingarne 25,400. Dessa voro nu delade i 8 hufvudlotter, nämligen: major Nils Cronackers arfvingar, krigsrådet Palms, kammarherre von Seths, major Häggbladhs, major Silfverhjelms, majoren grefve C. G. Spens, lagmannen grefve J. M. Spens, amiralitetslöjtnant Olof Eskilssons arfvingar.
Carl Cronacker dog 1774-09-03.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.