Börjessons bryggeri

Bryggeri på Stampen i Göteborg som startades av William Greig (1788-1829) vid Lilla Bommen men sedan flyttades till Stampen år 1837. Övertogs sannolikt 1829 av Lars Börjesson som drev det till sin död 1871. Det kallades därefter Börjessons bryggeri efter att tidigare haft namnet Greigs bryggeri. Börjesson var innan han tog över bryggeriet bryggmästare hos Greig. Efter Lars Börjesson innehade bryggeriet av A.F. Johansson. Bryggeriet lades ner 1911.

Börjessons bryggeri var under sin existens berört flera fackliga konflikter:

Den första organisationsbildning bland bryggeriarbetarna som kan kallas för fackförening av modernt snitt, dvs. en organisation som gentemot arbetsgivaren bevakar arbetarnas intressen, bildades i Göteborg på 1880-talet. Det var den fackliga centralkommittén i Göteborg som å bryggeriarbetarnas vägnar krävde högre löner för arbetarna vid Börjessons bryggeri i Göteborg. Man krävde en lönehöjning samt en sänkt arbetstid från 10 till12 timmar/dag. Arbetsgivaren vägrade att gå med på detta och man svarade från den fackliga organisationen med Blockad mot bryggeriet. Men blockade hade ingen verkan eftersom folk handlade öl från bryggeriet ändå och brydde sig inte i den fackliga blockaden. Resultatet blev en seger för arbetsgivaren och den fackliga rörelsen som bildats dog ut.

År 1902 inledde en konsumentbojkott mot Börjessons bryggeri då företaget vägrade acceptera fackföreningar:

Disponenten för Börjessons bryggeri avvisade kravet på föreningsrätt för sina anställda, och en kommitté utses i de fackliga nykterhetsklubbarna för att vidta åtgärder. Johan Alfred Westberg väljs till sekreterare i kommittén och blir snart den mest drivande kraften. Den 28 oktober skriver han i dagboken:

”Slutade arbetet på middagen för att i sällskap med Bryggeriarbetareförbundets ordförande, Jaensson, samt ombudet för Brödraklubben, besöka bryggeriägaren för L Börjessons bryggeri, A F Johansson. Han ville ej ingå i svaromål angående föreningsrätten för sina arbetare. Förbjöd agitationen bland dem. Vi ansåg underhandlingarna avbrutna. Besökte Eriksbergs bryggeri för att få detta tunnöl i marknaden istället för L Börjessons. Resultatet lyckades förträffligt. Även infann vi oss på Emiliedals bryggeri men träffade ej disponenten.”

Det fanns vid den här tiden flera bryggerier i Göteborg utöver dem som Johan Alfred nämner här, till exempel de senare mera kända Pripps och Lyckholms. Arbetet med att organisera bojkotten är snart igång. Den 29 oktober skriver Johan Alfred:
”Var närvarande på kommitterade för de samverkande nykterhetsklubbarnas möte. Beslöts att trycka frågecirkulär till kaféinnehavarna med uppmaning att införa Eriksbergs tunnöl istället för L Börjessons.”

Många kaféinnehavare ställde sig på arbetarnas sida, eller beslöt att byta ölfabrikat för försäljningens skull. Men då drabbades arbetarsidan av sitt första bakslag. Den 6 november skriver Johan Alfred:

”I dag erhöll jag genom Gedda (disponent för Eriksbergs bryggeri) personligen kännedom om att bryggeriet återtog sin förbindelse att brygga tunnöl. Som skäl anfördes att de icke kunde brygga tunnöl utan att göra förluster, på grund av att de som efterbrygg skulle erhålla flera hundra halvankare svagdricka. Alltsammans var enligt fackmäns utsago en hopdiktad lögn. De hade enligt uppgifter ställt sig solidariska med L Börjessons bryggeri.”

Bojkotten mot Börjessons varade i 4 år:

Bojkotten mot Börjessons bryggeri kom att vara i hela fyra år. Från och till under dessa år gör Johan Alfred anteckningar i dagboken om striden. Måndagen den 19 november 1906 kan han äntligen konstatera: ”Gemensamt möte med samtliga klubbar i och för den Börjessonska bojkottens avblåsande som pågått jämnt fyra år. Bryggeriinnehavaren herr A F Johansson har erkänt föreningsrätten för sina arbetare.”