Gråbergsstaden

Öster om Allmänna vägen (idag Karl Johansgatan) kring Slottskogsgatan som förr i tiden var en väg söderut från Älvsborg slott och kungsladugård samt tvärgator som Roddaregatan och Gråbergsgatan samt Höglundsgatan och Kustgatan växte på 1800-talet upp en egen liten kåkstad som var lite avsides från Majberget. Kåkstaden kallas ibland Gråbergsstaden efter Gråbergsgatan och sträckte sig upp mot Gråberget, vilket är samma berg som Majberget men också det namn under vilket berget är känt idag. Senare skapdes också Seglaregatan. Ingen av de nämnda gatorna förutom Slottskogsgatan, Seglaregatan (som går helt annorlunda) och en liten kort bit av Kustgatan norr om Karl Johansgatan existerar idag.

1871. Sottskogsgatan till vänster i bild och Kustgatan till höger. Gråbergsgatan går snett mellan dem från nedre vänstra hörnet av bilden.

1901

1921, norra delen

1921, södra delen

CRA Fredberg skrev följande om området i Det gamla Göteborg:

VILL MAN SE EN Majgata, som i nästan hela sin utsträckning bevarat sin gammaldags karaktär, skall man vandra Slottsskogsgatan. Hennes mynning ligger blott ett stenkast från Klippgatan och Frigången, vid vars slutpunkt ångsluparna, som trafikera älven, lägga till, samt spårvägsstallarna, vilka byggts på en vidsträckt sankmark, fordom benämnd Leran. Denna var en landvinning från den forna Majbukten, eller en vik av älven, där vassen frodades och sjöfågeln förde ett ostört friluftsliv — utom vid andtiden, då jägarna sökte sig hit. Vassen gick så sent som på 1840-talet ända upp till vägen, men fylldes omsider med mudder.

Slottsskogsgatan är en av de tidigast bebyggda i Majorna. Hon begränsas i väster av den Kungsladugårdsmark, som bildar grunden för en ny stadsdel, vilken danas efter moderna stadsplansprinciper, gående ut på att tillvarataga terrängens möjligheter och sträva efter liv och omväxling i stadsbilden. Alltså få vi här pittoreska kvartergrupper, ståtliga esplanader och trafikleder, små parker och andra planteringar, egnahemskolonier, torg och lekplaner. I öster låg fordom en större ängsmark.

För ett århundrade sedan hade gatan ett annat utseende än nu. Husen voro i allmänhet ganska ruskiga, vilket hade sina rutiga skäl och randiga orsaker i att ägarnes penningar, som skulle gå till underhållskostnader, lades på de talrika krogarne i närheten. För några år sedan försvann den sista krogen — och nu bär en del av husen vid Slottsskogsgatan en viss prägel av välmåga. Hon är smal och krokig och hon kantas av många envåningshus och hagar, träden grönska och blommorna prunka i sommarens dagar. Men hon ger också bilder av fattigdom: rucklen och kojor, som luta sig mot bergväggarne.

Mitt emot Klintens forna repslagarbana, vilken nu drives av det Åhmanssonska bolaget, se vi exempel därpå.

[…]

Ställena vid Slottsskogsgatan hade liksom de andra härute vackra och uttrycksfulla, stundom egendomliga namn, av vilka Långlandia, Jägersdorff, Erlands Fågelbo, Silvanus, Luftmaskinen och Herdehyddan förtjäna anföras. Andra, mera påtagliga äro Kohagen och Oxhagen, vilka i långliga tider utarrenderats till betesmarker.

Förbi dessa områden kommer i sinom tid som en fortsättning på Slottsskogsgatan att dragas en trafikled ut mot Högsbo, vilken otvivelaktigt blir en av den nya stadsdelens ståtligaste.

Från Slottsskogsgatan, ungefär mitt emot Åhmansonska repslagarebanans början, leder Gråbergsgatan upp till bergen. Denna undangömda bergväg, som helt visst för de flesta stadsinvånarne är ett okänt topografiskt begrepp, leder till Majberget och bildar med sina omgivningar häruppe en liten stad för sig. Här kan man finna små idyller, undangömda bakom husraderna, små täcka trädgårdar med lusthus i bakgrunden, vilka stundom prydas med fantastiska skulpturer.

Dessa lusthus spelade fordom en betydande roll i den lilla egnahemstäppan. Utan lusthus var det inte något bevänt med trädgården. I lusthuset tillbringade familjen sina lediga sommarstunder; där samlades ägarnes goda vänner, gubbarna, till toddydrickning och kannstöperi om sommaraftnarna; där kollationerade sjömännen, som tjänat ut, sina minnen från fjärran hav och länder. Utgjorde lusthuset en gammal slopad fartygskajuta, som ofta var fallet, kunde denna bilda samspråkens utgångspunkt.

I gott medvetande om dessa förhållanden var det rätt och riktigt att några av gatorna häruppe i bergen fingo sådana namn som Seglaregatan, Kabyssgatan och Kabelgatan.

Lilla Gatan sedd från Slottsskogsgatan år 1939. Fastigheterr från höger:Majornas 1 rote, nr 87 = Slottsskogsgatan 24 B, Majornas 1 rote, nr 88, skymt av det förstnämnda huset och Majornas 1 rote, nr 91. Bild: Nils Wimarsson. Licens: CC-BY-NC-ND