Frans Rauvert var sannolikt far till Elsa Rauvert som var gift med handlande Olof Åhman (1709-58) . Han var skeppare och underlöjtnant från 2/5 1710 vid Göteborgs eskader. Ägare av och befälhavare på kaparfartyget Enigheten under åren 1715-18. 1716 ägde han också Flygande Fisken och Le Choc Hardi (tillsammans med Johan Minden).
I februari 1718 upptäckte Frans Rauvert tillsammans med Michael Knie ett smuggligsförsök av kopparplåtar med det nederländska skeppet De Jonge Jacob med en Poppe Janssen som kapten. Befälhavare ombord var dock i praktiken Nils Börjesson, en av Lars Gathenhielms män. Rauvert och Knie tog sig ombord på det nederländska skeppet då de misstänkte att allt inte stod rätt till Knie som var anställd av Gathenhielm beordrades lämna det nederländska skeppet ifred, men Rauvert ville inte göra det:
Han [Gathenhielm] hade fått tillstånd att frakta 2500 myntade kopparplåtar till ett värde av 7500 dlr till Amsterdam för att betala fartygsköp. Dock gjorde ett försök att, under ledning av skeppet som skulle frakta plåtarnas styrman Nils Börjesson, lasta på ytterligare plåtar utöver de tillåtna. Nils Börjesson var en av Gathenhielms män. Men det hela upptäcktes av en kapare vid namn Frans Rauvert, som inte var en av Gathenhielms kapare. Det var däremot Michael Knie som också var med då det upptäcktes men han fick order av Gathenhielm att låta skeppet vara och gjorde så. Det gjorde inte Rauvert som anmälde sina misstankar för Olof Strömstierna, nu amiral och chef för Göteborgseskadern som förvisso mestadels höll till vid Marstrand och Strömstad. Strömstierna verkar inte ha brytt sig särdeles om Rauverts misstankar och vidtog heller ingen åtgärd. Rauvert meddelade dock historien till en major Ruthensparre vid Älvsborgs regemente som tillsammans med en generaladjutant Carl Sparre gjorde det hela till rättssak. I den utdragna och komplicerade rättsprocessen som här följde, som inte blev mindre komplicerad av att styrmannen Nils Börjesson försvunnit ur landet och den holländske skepparen tycks inte heller haft så mycket att komma med, representerades den alltför sjuka Lars Gathenhielm av sin bror Christian. Dessa förnekade all kännedom och inblandning i smuggleriet. Gathenhielms svåger Johan Busck försökte locka Ruthensparre med 23000 dlr för att åtalet skulle nedläggas. Detta misslyckades emellertid och Ruthensparre försökte istället anklaga Gathenhielm för försök till bestickning vilket skulle bevisa hans skuld, och helt osannolikt är det väl inte att bröderna Gathenhielm låg bakom med pengarna. Detta kunde dock inte bevisas och officiellt var det Johan Busck som erbjöd pengarna. När Lars dog 25 april 1718 var processen ännu i full gång men nu mot hans fru Ingela som övertog verksamheten och anklagelserna. Nu lade sig dock Karl XII i saken och den 23 juli beordrade han att åtalet skulle läggas ner.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.