Spångbergska egendomen

Spångbergska egendomen med den Spångbergska trädgården låg från Husargatan västerut över den nuvarande Sprängkullsgatan och upp på Spekeberget (idag Nilssons berg). Huvudbyggnaden som uppfördes 1858 ligger än idag kvar på Husargatan 46 i kvarteret Sappören. Egendomen är uppkallad efter kamrer och fattigvårdsinspektor Johan Spångberg och övertogs efter hans död av sonen Theodor Spångberg. CRA Fredberg skrev följande om Spångberg och hans egendom i Det gamla Göteborg:

Spångbergska trädgården var nämligen i de idylliska tiderna kring 1800-talets mitt ett utvärdshus och förlustelseställe av samma typ som Bagargården och Westerbergs värdshus i forna dagar, ehuru av en mera stillsam natur. Stället hade sitt namn efter kamrern vid Göteborgs fattigvård, Johan Spångberg, född 1807, död 1874. Denne rådde tidigare om en egendom nedanför Kaponiergraven eller nuvarande Renströmska badanstaltens område. Efter några år sålde han, enligt vad man meddelat mig, denna egendom och köpte det vidsträckta trädgårdsområdet öster därom, genom vilket
Sprängkullsgatan går och på vilket en del av Skanstorget utlagts. Området sträckte sig i öster upp på det berg, nedanför vilket Lilla Bergsgatan nu går fram. Trädgården var mycket vacker med riklig tillgång på rosor och andra prydnadsväxter och kallades därför även Rosendal. En större humlegård fanns där inne, ävensom fruktträd och bärbuskar. Egendomens corps de logi var det hus, som bär numret 46 vid Husargatan. Detta uthyrdes till sommarnöje åt borgare från staden innanför vallgraven. Egendomen sträckte sig alltså ifrån Husargatan och till Haga Kyrkogata samt i söder från Skanstorgets början en bit upp på Nilssons berg.

När den friluftsälskande borgaren i Haga på 1600-talet gick till Blendermans trädgård i hans egen förstad, för att njuta idylliska och martiska nöjen, gick hans ättelägg på 1800-talet till Spångbergs trädgård ovanför Sprängkullen. Den låg så inbjudande med soliga rabatter och gröna backar, med lummiga lundar och skuggiga bersåer, med blomstrens doft och jublande fågelsång. Där var så innerligt trevligt att vara, när sommarkvällarna svepte skymningsfloret över trädgårdsgångarna och människorna, vilka lustvandrade under träden, spelade käglor, njöto av utsikten från paviljongens öppna verandor eller inmundigade ställets utmärkta sexor.

Efter gamle kamrerns död övertog hans son Johan Theodor Spångberg egendomen. Denne, som var född 1831 och dog 1904, ägnade sig åt konsten och var på sin tid en mycket anlitad porträttmålare. En dotter till artisten Spångberg är, i förbigående sagt, gift med den bekante politikern och publicisten, adjunkten vid Göteborgs Realläroverk J. A. Hallgren.

Egendomen övergick emellertid till grossh. Robert Dickson, vilken i sin tur sålde den till herr I. W. Wennerholm. Denne bebyggde hörntomten vid Sprängkullsgatan. Själva berget såldes sedermera till varvsdisponenten G. D. Kennedy.

Skanstorget utlades, Metodistförsamlingen byggde 1882 ett kapell vid Övra Husargatans början, rymmande cirka 600 personer, större stenkolosser reste sig vid foten av Nilssons berg, en saluhall byggdes i torgets mitt och på Risåsens sluttningar i söder och sydost uppstodo en mängd hus. Ett av dessa rymmer ett större industriellt verk, Konfektions-Aktiebolaget Karlson & Starcks, vilket kan anteckna en betydande framgång.

Mycket av det gamla kan numera inte skönjas. Gröna lövmassor över husens tak vid Lilla Bergsgatan vittna emellertid om att en bit av den forna Spångbergska trädgården dröjer kvar i stilla avskildhet. Där dofta syrenerna och sjunga fåglarna som förr, men nöjets ekon från de flydda tiderna ha för länge sen förklingat.