Lindgrenska villan

Lindgrenska villan som från början kallades Klintebergska huset låg på nuvarande Kungsgatan vid den så kallade Hästbacken längst i väster. Den låg där Lasarettsgatan idag möter Kungsgatan. Huset byggdes av Christina Ulrica Klinteberg:

Fru Christina Ulrica Klinteberg var dotter till bemälde kapten Lindgren och föddes 1796. Hon trädde år 1830 i äktenskap med löjtnanten och stallmästaren Carl Gustaf Klinteberg, vilken hade överinseendet å manegen vid Östra Larmgatan, den tidens ridhus, där han lärde göteborgsgrossörernas pojkar att rida. Gamla göteborgare ha för mig skildrat honom som en mäkta sträng herre, skicklig i hippologien och i konsten att lära folk att sitta till häst. Han blev emellertid inte gammal. Koleran 1834 skördade honom. Änkan stod nu utan stöd, men tilltagsen och energisk som hon var, slog hon sig på att slipa glasögon — en konst som hon ärvt efter sin far — och var länge den mest anlitade här i staden, en tid den enda.

Hon bodde i Lindgrenska huset i Surbrunn och tomten sträckte sig ett stycke upp på bergsluttningen. Här låg ett annat hus, i vilket hennes brorson, boktryckaren Anders Lindgren hade börjat ett litet tryckeri. En natt på 1840-talet brände emellertid detta i grund och det var med knapp nöd boktryckaren räddade livet.

Tomten var nu avröjd och fru Klinteberg, som fått densamma på sin arvedel, beslöt bygga ett hus där. Hon vidtalade en mur- och byggmästare F. W. Ullrich, som bodde vid Rosenlundsgatan, och han uppförde 1851 den nuvarande byggnaden Kungsgatan 8, eller Carlsport som det då hette. Dit inflyttade fru Klinteberg med sin syster Albertina Drakenberg, vilken 1837 blivit änka efter majoren vid flottans artilleri Nils Drakenberg, av den bekanta göteborgssläkten.

De båda fruarna gjorde en liten idyll av stället. Omgivningen var
ju den mest pittoreska. Näst intill åt väster, Carlsport (n:r 6 Kungsgatan), låg bagaremästaren L.

J. Hertz’ hus — en liten gulgrå byggnad med utspringande trappa och en bagarkringla över porten — och ovanför en vacker trädgård. Mitt emot höjde sekelgamla jätteträd sina kronor över vägen, skuggande gamla Luntantu. Till grannar i övrigt hade man småhusen med sina hagar på Otterhällans sluttning. Ville man ha vidare,vyer kunde man vandra upp till bergets topp, där ett litet utsiktstorn bjöd vila och en bedårande utsikt över älv och stad.

De båda gamla bodde idealiskt, som sagt. Längre fram fingo de manligt sällskap i huset. En av deras brorsöner, kaptenen vid Göta Artilleriregemente, sedermera majoren Lars Anders Sebastian Lindgren flyttade nämligen dit på 1860-talet och bodde där till sin död 1893. Major Lindgren var en i Göteborg mycket känd och värderad man, en av de ledande inom frimureriet samt ledamot av stadsfullmäktige åren 1875—82.

Tidigare hade en av fruarnas brorsdöttrar, den sedermera som målarinna mycket uppskattade fröken Hilda Lindgren flyttat dit. Hon var född den 8 april 1833, uppfostrades av fru Klinteberg och hade vid sin död den 25 januari 1917 bebott huset i sextiosex år.

Hilda Lindgren, som var syster till boktryckaren och kusin till majoren, hade genomgått Kjellbergska skolan och studerat målarkonsten i Stockholm och Paris. Hon var i första rummet porträttmålarinna och på sin tid mycket på modet. Flera utmärkta porträtt av framstående göteborgare vittna om hennes talang: Peter Hammarbergs bild i Handelsföreningens lokal å Börsen, häradshövding Swalanders å Coldin, major Lindgrens och doktor Ewerts på Frimurarelogen, William Gibsons å Jonsered, fabrikör Bolms å Hantverksföreningen m. fl.

Under hennes tid och genom hennes ingripande förändrades Lindgrenska huset upprepade gånger: på 1870-talet och på 1880-talet, då tornet och atelieren tillbyggdes. Senaste förändringen skedde 1920, då direktören W. Kjellberg, konsul C. A. Kjellbergs son, vilken köpte huset av Hilda Lindgrens arvingar, omdanade detsamma.

Den ursprungliga ägarinnan, fru Christina Klinteberg dog 1887.