”Drottning Kristinas Jaktslott” är ett korsvirkeshus i nuvarande kvarteret Käppslängaren, tidigare kvarteret Lasarettet, på berget Otterhällan i stadsdelen Inom Vallgraven i centrala Göteborg. Gatuadressen är Otterhällegatan 16. Tidigare adress var hörnet av Södra Liden 26 och Övre Kyrkogatan 1. På tomten låg innan jaktslottet flyttades dit en skola kallad Gamla skolan. Huset disponeras idag av Kulturminnesföreningen Otterhällan. Huset har ingenting med Drottning Kristina att göra och har aldrig heller ägts av Nils Drakenberg vilket ofta hävdas.
Uppkomsten till benämningen Drottning Kristinas Jaktslott är inte klarlagd, men ett antagande är att namnet kan komma från den tid i slutet av 1700-talet då det fanns en krog i nedervåningen av huset och att knektarna från den närbelägna bastionen, ”Christina Regina”, frekventerade krogen.
Först med att i tryck lansera namnet Drottning Kristinas Jaktslott var troligen Göteborgs Morgonpost, som den 8 april 1931 skriver att ”… Jaktslottet på Otterhällan snart kommer att skatta åt förgängelsen. Den lilla gula byggnaden, som av en dubiös tradition kallas Drottning Kristinas Jaktslott skall i modellens form räddas åt eftervärlden”.
Den ursprungliga tomten var Nr 105 i Andra roten – utanför kvartersindelningen, ”på andra sidan Övre Kyrkogatan” Den låg i Södra Liden 26 (även Åkareliden) och bebyggdes av åkaren Lars Bryngelsson, som flyttade dit 1731. Bouppteckningen efter hans änka Anna Dikman 1754 upptar ett litet hus med tomt på Otterhälleberget mellan båtsmännen Claes och Jacob Rams hus, bestående av en stuga, kök med ett litet avskift uti samt vind över, ett litet häststall och vedbod av bräder, allt värt 180 daler silvermynt. Samma år i maj såldes gården på auktion för 250 daler smt till murgesällen Engelbert Assarsson.
Fram till slutet av 1700-talet bodde här artillerister, arklimästare, underminörer, timmermän, fiskare, murmästare, saltmästare, stadsbetjänter med flera, ett tvärsnitt av dåtidens samhälle. I början av 1770-talet gjordes hela nedervåningen om till krog, som först drevs av krögaren Jonas Hernlund. Under åren 1786–87 ägdes tomten av hökaren Johannes Utberg, 1790 av hans änka. Arbetskarlen Andr. Olsson kallades krögare, då han 1795 ägde hela tomten. Han ägde 1800–02 häften medan halva gården 1800-01 ägdes av färgaredrängen Lars Jacobsson och 1802 av änkan Anna Isacsson. Krogrörelsen fortsatte fram till den stora branden 1 november 1804 då flertalet av husen på Otterhällan brann ner.
I en handling, daterad den 17 januari 1805, avstod Lars Jonsson till Anders Olsson alla anspråk på del av tomt, där deras gemensamma hus hade stått emot det att han fick hälften av det utbetalade brandförsäkringsbeloppet och av det som blivit bärgat och hälften av tegelstenen. I justitieprotokollet av den 30 april 1806 omtalas det på tomten nr 105 i andra roten under fullbordan stående reveterade korsvirkeshuset.
Det nuvarande huset uppfördes år 1806 av Andr. Olsson, efter det att Bryngelssons hus förstörts i storbranden 1804. Före branden var huset värderat till ”1092:32 riksdaler banco”. Källarmästare A. Andersson övertog fastigheten 1860, och under hela 1800-talet bytte huset ägare ett flertal gång. De flesta var hantverkare, men även källarmästare och tullmästare finns nedtecknade. En av de mer udda hyresgästerna var den blinde musikanten Peter Emanuel Fagerroth, som levde där med sin mor i största fattigdom. År 1899 står ”Verkgesällen Lars Hansson” som ägare, och taxeringsvärdet är 9 700 kronor.
”Slottet” var mycket slitet när velocipedfabrikören Alfred Hansson köpte det 11 maj 1914, och han tvingades till en genomgripande renovering. Bland annat lät han mura in små lejonhuvuden ovanför fönstren . Därigenom fick huset ett högreståndmässigt utseende, vilket kan ha givit upphov till beteckningen ”Jaktslottet”. Lejonmaskaronerna hade han tagit vara på i samband med att artillerikasernen på Kungshöjd revs 1911.
När Hansson dog ville hans arvingar inte kosta på huset de nödvändiga reparationerna, varpå Göteborgs Morgonpost 8 april 1931 meddelade att ”slottet” skulle rivas. Beskedet skapade en stark opinion mot beslutet och medel samlades in till en lindrigare reparation och bjöds ut till salu. Sjökapten Axel Nyborg blev 1942 nästa ägare av ”slottet”, och bekostade en modernisering samt ombyggnad, med ambitionen att bevara det ursprungliga. Den öppna gården med en fritrappa upp till vindsvåningen byggdes in till en hall med en innertrappa och balkong ovanför. Samtidigt så revs det så kallade ”Liljegrenska huset”, som låg direkt intill och hade fungerat som ”slottets” brandmur. Men Nyborg omkom i en bilolycka i New York. Några år senare köptes ”slottet” av dess siste där boende ägare, assessor Ulf Grapengiesser, och en ny renovering företogs.
Grapengiesser blev utnämnd till rådman i en annan stad, men ville behålla ”Jaktslottet”. Han hyrde ut huset till ett par unga chalmerister, varav en släkting, som bestämde sig för att rädda huset. Ett team bildades och en alternativ stadsplan presenterades, men avslogs i oktober 1969. År 1970 gav Grapengiesser upp och sålde huset till Byggnadsfirman Anders Diös AB i Uppsala.
Anders Diös visade sig ha ett stort personligt intresse för gamla hus och han skänkte[27] därför ”Jaktslottet” till ”Kulturminnesföreningen Otterhällan”. Att låta huset vara kvar på sin gamla plats skulle kosta 1,5 miljoner kronor, bland annat genom att antalet bilplatser skulle minska avsevärt i den parkeringsanläggning som då skulle byggas på platsen.[28]
Hans byggnadsfirma medverkade till att huset kunde flyttas cirka 75 meter till en tomt i hörnet av Otterhällegatan och Västra Liden, dess nuvarande plats. Det var Göteborgs fastighetsnämnd, som den 24 augusti 1971 beslutade om att från den 1 november samma år upplåta en ny och av staden ägd tomt mot en årlig arrendeavgift av 1 290 kronor. Den var cirka 220 kvadratmeter stor, och utgjorde delar av stadsägan nr 8540 samt tomten nr 101 I och 101 D och E i 2:a roten i stadsdelen Inom Vallgraven.
Fastighetsdirektör Louis Campanella, som tillträtt sin befattning några år tidigare, var känd för okonventionella lösningar. Han tog egenmäktigt detta beslut i strid mot gällande föreskrifter i stadsplanen, vilket hälsades med glädje av alla dem som kämpat för att bevara byggnaden. Otterhällans nydaning var ett hårdhänt ingrepp i stadsbilden, som mötte stark kritik från många håll. Att jaktslottet fick vara kvar på berget mildrade den starka opinionen mot de alltför stora förändringarna.
Själva flytten skedde i Fastighetskontorets regi och påbörjades den 11 februari 1972 genom Göteborgsföretaget Jönssons husflyttningsfirma. Den tog 12 dagar och huset förblev intakt efter en transport på cirka 75 meter. Huset fick därefter ett helt nytt tak, nya takbjälkar och golv. Furugolv i rummen, tegelgolv i kök och golv av svarta granithällar i hallen. Dörrar och fönster blev helt nya, men i gammal stil. Ett stort vindsfönster i takets lutning fick ge hallen intryck av en öppen gård.
Öppningshögtiden blev den 9 september 1972.
Texten i huvudsak från Wikipedia.
”Drottning Kristinas Jaktslott”. Bild: Harri Blomberg, Licens: CC-BY-SA 3.0.