Tänk bort den strikta statyn när du tänker på Karin Boye! Länge sågs hon som en närmast ovärldslig gestalt – men egentligen var hon en högst levande och jordisk person. Hon var en dotter av 1920- och 1930-talets kvinnofrigörelse: en socialist i modefrisyr, en självförsörjande kvinna i bokens samhälle. Och en allt djärvare röst för de homosexuellas sak.
I boken ”Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv” ger Johan Svedjedal en ofta överraskande bild av en författare vars uppmärksammade självmord kanske bara var ett tragiskt misstag.
Vi följer Boye från sårig barndomsidyll, via de religiösa ungdomsåren till studentåren i Uppsala, där hon etablerade sig som poet, mötte psykoanalysen och socialismen. Sedan blev Stockholm hennes bas, med litterära insatser i Clarté, den radikalmoderna Spektrum, åtskilliga kvinnotidskrifter och en lång rad böcker. Men hon bodde också tidvis i Berlin, där hon genomgick psykoanalys och upplevde nazismens hot. Här finns också den Boye som livet igenom hade svårt att välja mellan sina drömyrken som lärare och författare, liksom den kärlekssökare som gradvis vågade bejaka sina erotiska känslor för kvinnor.
I centrum finns hela tiden Boye som författare: poeten bakom ett antal klassiska dikter, prosaberättaren bakom dystopin Kallocain och samtidsromaner som Astarte och Kris, den antinazistiska och feministiska aktivisten som ville påverka sin tid genom tidningsartiklar, uppläsningar och politiskt vardagsarbete.
Den nya dagen gryr är den första stora biografin över Boye sedan Margit Abenius Drabbad av renhet (1950). Den skrevs i en annan tid. Nu kan hela historien berättas.
Läs mer: Karin Boye, Eduard Boye
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.