J.M. Möller var stadsmäklare, dvs en slags bankir, storredare och dessutom finansiär av Rederi AB Örnen. Rederi AB Örnen gick dåligt, Möller fick inte tillbaka sina pengar och han gick i konkurs. Att han själv satsat hårt på att bli segelfartygsredare i egen regi gjorde inte saken bättre. För att täcka kapitalförlusterna förskingrade han medel från de som lämnat dem till honom för förvaltning, både föreningar och privatpersoner. Vid konkursen var han 74 år gammal. Texten är en artikel i Tidning för Wenersborgs stad och län, 1892-06-13.
Affärslifvet i skilda delar af vårt land har under våren och försommaren lidit af »visshet och kringsmygande rykten om väntade betalningsinställelser. Firmor, hvilkas soliditet ända till för kort tid sedan ansågs höjd öfver allt tvifvel och hvilkas innehafvare betraktades såsom typen för redbara affärsmän, voro enligt ryktet fallfärdiga och hvad värre var, deras innehafvare skulle gjort sig skyldiga till hvad man nu med ett mildare ord kallar ”oegentligheter”, men hvilket rätteligen bör helt enkelt bränmärkas såsom oärlighet. Hvad två af de så utpekade firmorna och deras innehafvare angå, har ryktet dess värre blifvit sannspådt.
Vid utredningen af stadsmäklare J. M. Möllers konkurs i Göteborg, hvilken vi förut omnämt, ha saker kommit i dagen, som beröfvat den nyligen så högt upp-burne mannen hvarje anspråk på deltagande eller aktning. Skulderna äro i bouppteckning upptagna till kr. 2,421,297 och bland dessa är det en post på 108,000 kr. till ”Sällskapet de fattiges vänner” som ådragit sig särskild uppmärksamhet.
Att ett välgörenhetssällskaps styrelse hos enskild person placerat så stora summor, väckte klander som snart vände sig mot M. själf, då man fick underrättelse om sammanhanget. I egenskap af kassör förvaltade Möller nämda kassa och ägde enligt reglementet att placera pänningarne på förmånligaste sätt. Föreningens värdepapper skulle dock förvaras i särskildt kassaskåp, försedt med 2 nycklar, af hvilka kassören innehade en och någon af styrelsens ledamöter den andra.
I fullt förtroende för Möller har dock den styrelseledamot, som de senare åren skulle haft ena nyckeln om hand, anförtrott äfven denna till honom. Däraf har Möller begagnat sig och utbytt en stor del af kassan tillhörige säkre värdepapper mot af honom eller ett par andra nu i konkurs försatta hus utgifna, i det närmaste värdelösa reverser.
Revisionsberättelsen för i fjol nämner intet härom, ej häller göres någon anmärkning mot pänningmedelns placering, ehuru revisorerna enskildt meddelade styrelsen utbytet under tillägg, att de ansågo de lämnade reverserna fullt betryggande. Styrelsen tog då kassan om hand och anstälde revision af densamma, hvarvid det sorgliga förhållandet konstaterades, att omkring 100,000 kr. synas vara förlorade utan allt hopp om möjlighet att återfå desamma.
Detta är dock icke allt hvad som lägges Möller till last. Af enskilda personer mottog han till att förränta deras sparpänningar och ännu några dagar före betalningsinställelsen, då hans insolvens bort vara tydlig för honom, drog han icke i betänkande att mottaga pänningar, som han visste sig aldrig kunna återbetala. Öfver 840,000 kr. har han af enskilda personer mottagit. De flesta af dem äga icke hopp om att återfå ett öre, hvilket för flere af dem är liktydigt med en fattigdom på åldrens dagar, från hvilken de dock genom sparsamhet och träget arbete sökt befria sig.
3 svar på ”J.M. Möllers konkurs”