Jonas Eriksson Malm (1719-75) föddes som son till mönsterskrivaren Eric Malm (1693-1720) i Silleberg, Rackeby, Skaraborg. Han var gift med Christina Löfman och de hade fem barn, Jonas Eriksson Malm, Svante Eriksson Malm, Christina Helena Malm, Carl Eriksson Malm och Anna Maria Malm.
Han nämns ofta som direktör i Svenska Ostindiska Kompaniet i en mängd publikationer av olika slag. Det har han enligt de ursprungskällor som finns bevarade aldrig varit. Han var däremot anställd som bokhållare i Ostindiska Kompaniet vilket nämns av många ursprungskällor. Detta är ett av två vanliga fel som omgärdar Jonas Eriksson Malm.
Det andra felet är att han skulle vara far till grosshandlaren Jonas Malm d.y. (1745-1808). Det är dock med all sannolikhet inte sant. Far till Jonas Malm d.y. var istället en annan Jonas Malm som brukar kallas Jonas Malm d.ä. (1706-1783) som var gift med Brita Liungwall. Denne var amiralitetskassör, dvs innehade ett liknande arbete som Jonas Eriksson Malm men med en annan arbetsgivare. Att Jonas Eriksson Malm skulle vara släkt med den senare så framgångsrika grosshandlarfamiljen Malm finns det därför inga egentliga belägg för och det är också osannolikt.
En märklig omständighet är dock att det inte i några källor finns några föräldrar till Jonas Malm d.ä. angivna. Det är också så att Jonas Malm d.ä.:s barn alla är födda innan 1750 och Jonas Eriksson Malms barn är födda efter 1750. Om de vore samma person skulle det inte heller vara konstigt om en kassör och proviantmästare i amiralitetet blev bokhållare i Ostindiska Kompaniet. alla historiska fakta som är kända om Jonas Malm d.ä. är från innan 1750 och alla om Jonas Eriksson Malm är från 1760 och framåt.
Ibland förväxlas också Jonas Malm d.y. med Jonas Eriksson Malm och påstås ha varit direktör i Ostindiska Kompaniet. Det har ingen av dem varit.
Jonas Eriksson Malm ägde en firma vid namn Jonas Malm & Son och var en av de största aktieägarna i Ostindiska Kompaniets tredje oktroj. Han placerade också pengar åt rika klienter både inom Sverige och utomlands. Bland annat hanterade han investeringar för Charles Irvine under den andra oktrojen. Det är möjligt att att han fortsatte med denna hantering och att en del av de aktier i Ostindiska Kompaniets tredje oktroj som han står som ägare av var aktier han förvaltade för andra personer.
Han kom på 1760-talet också att bli ägare till Backa gård (också Backa säteri) i Nödinge genom köp från handelsmannen James Moir (ibland More eller Moore) som i sin tur köpt från Johan Fredrik Häger och hans hustru Christina Maria Swedenstjerna den 30 december 1760. I försäljningen ingick även gästgivaregården Lahall.
Jonas Malm Eriksson lånade Moir pengar med Backa Säteri som säkerhet och i oktober 1764 köpte Eriksson Malm gården efter att Moir återvänt till Skottland. Genom kungligt brev av den 7 augusti 1764 erhöll han sätesfrihet på egendomen.