Carl Sören Mannheimer, född 2 februari 1934 i Göteborg, död 12 augusti 2016, var en svensk jurist och kommunpolitiker. Son till advokaten Love Mannheimer och adjunkten Irma Nordwall. Han var åren 1957–1977 gift med regissören Carin Mannheimer. De fick barnen Joakim Mannheimer (1959–2006) och Anna Mannheimer (1963-). Från 1981 gift med Kerstin Bratt, född Holmer.
Han läste på Göteborgs högre samskola och efter militärtjänsten hamnade han på kadettskola. Därefter läste han juridik i Lund, och blev också där Studentkårens ordförande. I Lund träffade han även Carin Jacobson. De flyttade efter studierna till Göteborg, där Sören Mannheimer blev medlem i Tjänstemännens Socialdemokratiska Förening. Att han valde socialdemokratin förklarar han själv med att han läste mycket, och påverkades av Ernst Wigforss, Herbert Tingsten och inte minst av Bertrand Russell.
I Göteborg arbetade han som jurist på Mannheimer & Zetterlöfs advokatbyrå 1961–1970. Åren 1965-70 som delägare. År 1970 startade han egen advokatbyrå, men efter två års verksamhet blev han istället förbundsjurist hos Metall. Han var också styrelseledamot i Götabanken, Rederi AB Nordstiernan 1975-79, Svenska Mässan, Rederi AB Zenith, Statsföretag AB, Folkteatern och AB Göteborgshem.
Mannheimer satt i Göteborgs kommunstyrelse från 1971 till 1988, i fullmäktige från 1971 till 1991 och i socialdemokraternas partistyrelse mellan 1969 och 1991 och styrelseledamot i Göteborgs Arbetarkommun från 1968 (2e v ordf från 1977) Åren 1982 till 1985 var han kommunalråd med ansvar för bolagssektor och näringspolitik och därefter fram till 1988 finanskommunalråd och kommunstyrelsens ordförande:
Under 1970-talet var han mycket engagerad i kulturfrågor och ville bland annat satsa på gräsrotsevenemang.
– Jag kommer ihåg att det blev stora rubriker när han sa ”Sälj Konstmuseets Rembrandttavlor och lägg pengarna på kultur i förorten”. Det blev kraftiga diskussioner om det där, Sören såg inte ”finkulturen” som särskilt fin, minns Ingela Tuvegran.Efter kulturpolitiken var näringslivsfrågor Sören Mannheimers största intresse, och inte bara på det politiska planet. Han satt i AB Volvos styrelse och var ordförande i Fjärde AP-fonden. 1982 blev han kommunalråd med näringspolitik och bolagssektor som rotelansvar. Efter valet 1985 valdes han till kommunstyrelsens ordförande efter Sven Hulterström (S).
– Sören var benhård med att han bara tänkte sitta en mandatperiod som kommunstyrelseordförande. Vi försökte övertala honom att tänka om men han ville inte lyssna på det örat. Han visste att familjen skulle komma i andra hand eftersom han var så starkt engagerad i det han gjorde. Och då hade han redan ett kraschat äktenskap bakom sig, berättar Lars Johansson, före detta kommunalråd i Göteborg och riksdagsledamot.
Under tjugo år satt Mannheimer i styrelsen för Volvo. Han var även ordförande i fjärde AP-fonden.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
2 svar på ”Sören Mannheimer”