Kautschukens historia, säger en författare, och kautschukens användning utgör ett af de intressantaste och lärorikaste kapitlen i industriens historia. Det finns intet annat ämne, som från ett oansenligt, föga begagnadt, nästan värdelöst föremål så hastigt blifvit ett nästan oumbärligt behof och hvars bearbetning så snart antagit hela omfånget och egenskapen af en storartad fabriksindustri. Och denna snabba uppblomstring har ägt rum inom den korta tiden af ett fjärdedels århundrade.”
Kautschuken, som varit känd ända sedan Kolumbi dagar, hade ingen den
minsta industriella betydelse, förrän vulkaniseringen upptäckts i slutet af 1830-talet; med vulkaniseringen åsyftas att åstadkomma en förening mellan kautschuk och svafvel, hvilket visat sig hafva egenskapen att göra kautschuken motståndskraftig mot temperaturförändringar och lösningsmedel. Kautschuken blir nämligen klibbig vid stark värme, hård och spröd vid köld. och det är hufvudsakligen detta, som vulkaniseringen åsyftar att förebygga.
Kautschukens historia är oupplösligt förenad med namnet Goodyear, en fabrikant i Newhaven (Connecticut), som på 1840-talet började tillverka en del gummivaror och på äkta amerikanskt sätt förstod att först vid världsutställningen i kristallpalatset i London år 1851 och sedermera vid följande världsutställningar bedrifva reklamen genom att utställa och utdela alla möjliga och omöjliga föremål af kautschuk; så utdelades en beskrifning öfver Goodyears fabrik, tryckt på kautschukpapper och bunden i kautschuk.
Numera finnes ingen industri, som icke står i beroende af denna. På senaste tiden har den tagit ett storartadt uppsving genom cykeltillverkningen och genom den stora användningen af gummivaror i kemien, kirurgien och sjukvården. Ett bevis på tillökningen är det att införseln af rå vara till Europa femdubblats under tidrymden 1881—1899. Efterfrågan efter råvara har t. o. m. varit så stor, att man haft allvarsamma farhågor för att återväxten af de många olika slags träd, hvaraf kautschuken utvinnes, icke skulle kunna normalt försiggå, emedan afverkningen varit för stor. Och något ämne, som fullt kan ersätta kautschuken, har man ännu ej lyckats få reda på.
En af de äldsta importfirmorna i Göteborg inom branschen är Göteborgs
Gummibolag. Firman, som grundades år 1876, bedrifver engros-affär med tekniska gummivaror, packningar, maskinremmar och maskinförnödenheter för alla industriella verk o.s.v. Den för som specialitet maskinremmar, icke blott af gummi, utan äfven balata-, läder-, bomulls- och kamelhårremmar, hvaraf ständigt finnes ett rikhaltigt lager.
Firman, som numera torde vara den största i sin bransch på platsen, har under det senaste årtiondet, till följd af det betydande uppsving, som svenska industrien uppnått under denna tid, kunnat så öka sin omsättning, att den på denna tidrymd blifvit sex gånger större.
Firman har hufvudförsäljningen för flere större in- och utländska fabriker i branschen och har haft betydande leveranser till en hel del statsinstitutioner, hvaribland må nämnas Kgl. Telegrafverket. Kgl. Flottan och Statens Järnvägar m. fl.
Sedan år 1890 innehafves firman af hr M. Andersson, hvilken från 1885 verkade såsom resande för bolaget. Från år 1890 är hr Knut Tolagen prokurist för firman, i hvars tjänst äro anställda 14 personer, hvaribland 4 resande, som regelbundet besöka Sverige, Norge och Finland. För kontor och lager användas f. n. 14 större och mindre rum i huset n:r 2 vid Norra Hamngatan.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.