Den svenska träslöjden var fordomdags ganska utvecklad, underlättad som den var af riklig tillgång på godt och billigt virke. Så småningom har dock denna hemslöjd lämnat rum för en mera fabriksmässig drift, utan att därför det konstnärliga blifvit förgätet. Det fanns dock en tid, då likgiltigheten var så stor och smaken så föga utvecklad, att man nästan glömde bort vad Ruskin uttryckt med orden: ”konst är uttrycket för människans glädje i arbetet”, — man glömde nästan
bort, att konsten icke bör vara okänd, när det gäller att pryda det egna hemmet och göra det angenämt och tilldragande.
I Göteborgs museum finnas några vackra och välordnade rumsinteriörer. Men icke äro de från 1800-talet, utan från det föregående århundradet, ty under den
största delen af det 19 :de seklet låg känslan och hågen för det konstnärliga i hemmet fullständigt nere, och det var först i slutet på 1870-talet, som man äfven i vårt land kom till insikt ombetydelsen af stil äfven i hemmets utstyrsel. Dittills hade linealen och cirkeln i de flesta fall varit normerna för möbelsnickeriets högsta produktionsformer, men nu började man mera uppmärksamma de stilarter, som under föregående tidsåldrar danats i Europas kulturländer. Känslan för stilenlighet — måhända ock blandad med ett visst effektsökeri — arbetade sig fram.
Vid de första världsutställningarne var möbelindustrien relativt obetydligt företrädd. Det är först under de senare årtiondena, då mera än förr personer med konstnärlig utbildning ställt sig i industriens tjänst, som ett verkligt uppsving ägt rum å detta område, hvilket på ett eklatant sätt visade sig vid bl. a. senaste Parisutställningen 1900, där de allra flesta nationerna lagt an på att framhålla konstslöjden just inom möbelfacket. Hvad som förut ansetts vara utan betydelse, har nu kommit till att betraktas som en exponent för konstslöjdens höga ståndpunkt.
I Göteborg var det i detta afseende på samma sätt som i öfriga delar af vårt land. De rike hämtade mönstret för hemmets utstyrsel från främmande land, de öfriga nöjde sig med anspråkslösa möbler utan karaktär och originalitet. Snickare funnos naturligtvis, men de bedrefvo saken rent handtvärksmässigt, utan ett spår af eller försök till konstnärlighet.
År 1873 började Anders Selander en ”möbelhandel’’ af blygsamma dimensioner,
framförallt af billiga möbler. Han saknade ej konkurrenter, men saknade ej häller energi och affärsblick. År 1876 upptogos i affären sönerna Axel Fredrik och ingeniören Frans Theoodor Selander, hvilka båda några år arbetat i liknande affärer i Amerika. Dessa äro nu sedan Anders Selanders död firmans innehafvare.
Steg för steg gick affären framåt, — det ihärdiga arbetet fick sin belöning. Det visade sig nödvändigt att ej längre basera affären på andras tillverkning, utan grunda den på en egen fabrikation. Så tillkom firmans fabrik å Gårda — fabrikssamhället invid Göteborg, — och så började firman uppträda som själfständig producent och sysselsätter som sådan numera nära ett hundratal personer. Äfven denna verksamhet får anses ha lyckats fullkomligt, i det den med hvarje år, som gått, väsentligen utvidgats.
Sedan 1898 arbeta äfven i firman, såsom dess blifvande öfvertagare, två af Axel
Selanders söner: Hugo Selander, som efter aflagd studentexamen studerat möbelarkitekturen och konstindustriens utveckling på de viktigare platserna i Europa, samt Gunnar Selander, som likaledes genom vistelse i utlandet inhämtat
en rik fackkännedom.
Firmans kontor och utställningslager äro förlagda till dess egen fastighet vid Köpmansgatan N 😮 40, där hela huset från källare till takås upptages af möbler, mattor, gardiner etc., med ett ord, allt som kräfves för att ögonblickligen kunna inreda en fullständig våning. Upplag af dubletter och halffärdiga saker är inrymdt i Stadshuset vid Postgatan. Då affären är belägen vid en så afsides liggande gata, har firman funnit nödigt att anordna en särskild skyltningslokal i Arkadpassagen, där fullständiga rumsinredningar af olika slag utställas. Rikhaltighetenär för öfrigt stor; firman besitter ett af de största möbellager i Skandinavien — det gäller
ju i våra dagar att kunna tillgodose så många smakriktningar och att bortarbeta den hittills rådande likgiltigheten för en verkligt konstnärlig utsmyckning af hemmet.
Vid inträdet i firmans fabrik på Gårda har man först de stora träupplagen, där träet,väl skyddadt, upplagras i flere år, och vidare de rymliga torkrummen, där träet ytterligare inlägges, och under åtskilliga veckor utsättes för en kontinuerlig värme från ångor för att blifva fullständigt torrt. Härifrån går det sedan till de olika afdelningarne inomdet tre våningar höga etablissementet, som naturligtvis är försedt med de modernaste och mest fulländade apparater och maskiner af in- och utländsk konstruktion.
Särskild uppmärksamhet tilldraga sig vissa amerikanska specialmaskiner, synnerligast en, hvars stålspindlar arbeta i träet med en hastighet af ända till 12,000 hvarf i minuten. Särskilda afdelningar finnas för arbeten i skulptur och inläggningar, hvilka firman speciellt lägger an på att drifva till högsta fulländning. Alla arbeten ske efter egna ritningar. Stor vikt lägges vid att åstadkomma verkligt praktiska ting, och har firman därutinnan lyckats särdeles väl; den innehar ett flertal patenter å ändamålsenliga möbelkonstruktioner.
En gång genom fabriken öfvertygar lätt en hvar, att firman nedlagt och nedlägger ettinsiktsfullt och dugande arbete inom sin bransch och icke skyr några uppoffringar för att följa med den moderna utvecklingen, dock alltid med hänsyn tagen till våra svenska förhållanden.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.