Gösta Wilkens

Oskar Gösta Philip Wilkens föddes den 9 februari 1900 i Göteborg och dog den 25 november 1990.

Tog jur.kand-examen vid Uppsala universitet 1923 och gjorde därefter tingstjänstgöring. Notarie vid Götbeorgs rådhusrätt från 1927, assessor från 1937 och 1948-59 rådman. Lagman vid Hovrätten för Västra Sveriges 1959-62 och därefter borgmästare i Göteborg 1962-67.

Krigsdomare och lärare vid Handelshögskolan i Göteborg. Det sistnämnda har Fredrik Tenfält kommenterat i en krönika i Göteborgs-Posten år 2008:

På den tiden jag läste på journalisthögskolan i Göteborg hade jag vid några tillfällen Gösta Wilkens som lärare. Han var pensionerad borgmästare och skulle ge oss en del inblickar i rättsväsendet.

En av de historier han berättade har etsat sig fast i mitt minne.

En gammal fängelsekund som genom åren åkt ut och in i fängelserna, främst till följd av olika tillgreppsbrott, stod åter inför rätta med Wilkens som domare. Men nu hade något av ett mirakel inträffat. Han hade träffat en kvinna, av den rätta sorten, och bestämt sig för att börja ett helt nytt liv. Kvinnan hade accepterat hans bakgrund och var med vid rättegången som stöd.

Men innan förhandlingarna började bad mannen att få tala enskilt med Wilkens. Det fanns ett problem. Det ingick i rättegången att mannens straffregister skulle läsas upp. Bland de brott han fällts för fanns också ett enskilt sexualbrott. Inte något grovt och dessutom långt tillbaka i tiden. Men ändock.

Mannen vädjade till Wilkens att inte läsa upp just den domen. Allt hade han berättat för kvinnan, men inte detta. Att få reda på något sådant skulle hon inte klara. Då skulle allt brista för dem.

Vad gjorde då Wilkens? Att inte läsa upp också den här domen skulle innebära ett regelbrott. Och mannen hade ju bevisligen fällts för handlingen.

Men Wilkens valde den mänskliga aspekten och att lita på sitt personliga omdöme. Han nämnde inte domen i sin uppläsning.

Hur gick det då? Jag minns fortfarande Wilkens belåtna min när han tittade ut över oss:
– Det var sista gången vi såg honom i domstolen. Han återkom aldrig mer!

I ett civiliserat samhälle måste det finnas möjligheter till en andra chans, när människor väl är beredda att ta den. Det kan gälla sådant som möjligheten att utbilda sig i vuxen ålder. Eller att, som i detta fall, lämna en brottslig tillvaro bakom sig.