Det äldsta av de i Securitaskoncernen ingående bevakningsföretagen var Garanti & Nattvakts Aktiebolaget i Göteborg. Det började sin verksamhet 1904 och köptes 1960 av Securitas. Samtidigt bytte bolaget namn till Västsvenska Vakt AB med Gert Nilsson som chef och disponent. Hans morfar Jöns Mårtensson köpte bolaget 1905. Verksamhetsidén hämtades liksom var fallet med de danska vaktbolagen från Tyskland. I ansökan till Patent- och Registreringsverket angavs att föremålet för bolagets verksamhet skall vara att utöva tillsyn över privat egendom, jämte annan därmed förenlig verksamhet.
Den tänjbara verksamhetsbeskrivningen kom i första hand att omsättas i en rationell fastighetsskötsel med tonvikt på renhållning med också sådana uppdrag som idag hör till konventionell väktartjänst, d.v.s. företags och –industribevakning. Vin- och spritcentralen och Tobaksmonopolet blev stora kunder. Men typiskt göteborgskt var den omfattande verksamheten med fartygsbevakning.
Bland stiftarna av bolaget fanns doktor Torsten Sellgren som tecknade sig för 10 000 aktier och blev styrelsens ordförande. Den förste verkställande direktören hette Ivar Gedda och som inspektör anställdes 42-årige Jöns Mårtensson tidigare stamanställd militär och senare polis vid Otterhällan. Josef M. Nilsson, blott 18 år, anställdes som kontorist.
Det finns ingenting dokumenterat om varför grundarna tröttnade redan efter ett år. Bolaget överläts då till Mårtensson och Nilsson för 8 000 kr, varav 4 000 kr i form av en växel. Den unge Nilsson fick låna pengar genom en morbror som var bankdirektör i Fjäre härads sparbank. Det var ett lyckat företagsköp.
Nilsson kom att ägna bolaget mer än fyrtio år innan sin död. Han gifte sig med Mårtenssons dotter. De båda företagsledarna blev sedan morfar och far till bröderna Roland och Gert Nilsson som behöll sina ledande ställningar i bolaget även efter Securitas övertagande.
Det första kontoret låg vid Södra Hamngatan i det förnäma Atlanticahuset men flyttades senare till Pusterviksgatan 13. I Sven Gulins bok ”Pustervik, Rosenlund, Järntorget” omtalas detta hus utförligt. Det ägdes på 1870-talet av stadsingenjören Hans Wilhelm Brandel, som utmärkte sig för att mata duvor med gula ärter, som när de blev liggande kvar på gatan gjorde att fotgängare snubblade till den grad, att polisen bötfällde djurvännen. 1919 köpte Garanti & Nattvaktsbolaget en våning i huset och 1952 förvärvade Nattvaktsbolaget hela huset.
Nattvaktsbolaget första uppgift blev renhållning. Av de göteborgska renhållningskontrakten framgick att sopor och köksavfall skulle tillhandahållas i lätthanterliga, tättslutande kärl och latrin i tät och lätt flyttbar kista. Avfall och sopor bortfördes varje vecka och avfallsbrunnarna rensades en gång i månaden. Avfallet kördes med häst och vagn till Almedal där nattvaktsbolaget hade ett magasin. Där producerades en utmärkt gödning som såldes till lantbrukare.
Ett 40-tal hästar hölls sysselsatta i denna trafik. 1917 bokfördes enbart hästarna till de då ansenliga värdet 21 913 kronor.
Verksamheten fortsatte till 1918 då hälften av hästarna köptes av stadens renhållningsverk. Den återupptogs i Örgryte 1922 och drevs vidare fram till 1928 då den på nytt avvecklades med påföljd att personalen sades upp och blev arbetslösa. Denna gång kunde inte heller hästar och andra redskap lösas in vilket medförde en stor förlust för bolaget.
Ett av Nattvaktsbolaget specialiteter blev tidigt fartygsbevakning. Då fartygen låg vid kaj fick besättningarna permission och det behövdes pålitliga vaktmän när begärliga varor lossades och lastades. En av bolagets väktarveteraner, Sigfrid Jakobsson, berättade i en intervju 1965 att han började 1919 på båtar av alla sorter. Han fick ro med eka ut till båtarna, inte bara själv , utan också fram och tillbaka med besättningen. Vid ett tillfälle på en amerikansk båt skulle stewarden ombord och ville ta med sig en flicka. Jakobsson vägrade ta med flickan och då hoppade stewarden ner i ekan och skulle lämpa honom överbord, men den som fick plaska i vattnet var stewarden. Dagen därpå när han hade nyktrat till kom han och bad om ursäkt.
1940 anskaffades en särskild inspektionsbåt som fick namnet ”Vakt”. Den skulle användas för att i god tid angöra fartyg på ingående för att få bevakningsuppdrag och forsla vaktmän. Båten utarrenderades till Oscar Brandt som för sitt arbete dels fick en fast lön av 25 kronor per vecka och dels en provision av 5 öre per timme.
Ordet ”Garanti” i bolagets namn syftade på att företaget också sysslade med försäkringsverksamhet, främst skydd och åtgärder mot inbrott. Men väktartjänst i konventionell mening var företagets väsentligaste uppgift. Under första världskriget uppgick den uniformerade styrkan till 200 man. Uniformerna köptes från regementet i Kviberg och modifierades för sitt ändamål. I det förta reglementet 1904 sägs: – Vakten måste ägna sig uteslutande åt bolagets tjänst, varför han erhåller tillräcklig avlöning för att existera utan biförtjänst. Nykterhetskravet var en självklarhet. Vakten skulle absolut avhålla sig från alkohol under tjänstgöring och helst även under den lediga tiden.
Uppdragen bestod mest i att öppna och låsa dörrar till fastigheter och att tända och släcka trappljusen. Bevakning av industrier i egentlig mening var mera ovanlig fast man stod till tjänst med en del portvakter, bland annat hos Vin- och Spritcentralen och Tobaksmonopolet. Abonnemangsavgifterna var låga och ändå hände det att exempelvis Forsbergs Choklad, som betalade 1:25 kr per kvartal, sade upp kontraktet då man varslade om en höjning.
Roland Nilsson, som började i företaget 1943, berättade att han efter skolan fick åka omkring och tända trappljusen under en och en halv timme.
År 1943 yttrade sig Göteborgs berömde polismästare Ernst Fontell om bevakning och skyddsåtgärder för vissa anläggningar. Fontell fann att den yttre bevakningen under den tid då arbete inte pågick vid de företag och anläggningar som skulle bevakas, anförtroddes Garanti & Nattvaktsbolaget. Fördelarna med att anlita det privata vaktbolaget var många. Först nämndes att kostnaderna blev lägre än med bevakning av stationära vakter. Bevakningen ansågs också bli effektivare med specialutbildad personal. Fontell slutade sin positiva beskrivning med följande: – Jag vill fästa uppmärksamheten på de möjligheter som finns att beträffande att stort antal företag genom kombination av alarmanläggningar och bevakning genom privata poliskontrollerade vaktbolag avlösa den vida dyrbarare och i vissa fall föga ändamålsenliga landstormsorganisationen.
Den 7 januari 1960 undertecknades i Malmö ett avtal mellan Förenade Svenska Vakt AB (FSV) och Västsvenska Vakt AB (förutvarande Garanti & Nattvaktsbolaget). Västsvenska blev därigenom betydligt större genom att FSV överlät en rad bevakningsavdelningar i Västsverige, bland dem den anrika Halmstadsavdelningen. Disponenten Gert Nilsson blev chef för den utvidgade västsvenska bolaget. Han yttrade: – Det är med stor glädje och tillförsikt vi inom Garanti & Nattvaktsbolaget uppgår i direktör Erik Philip-Sörensens bevakningskoncern, då vi sedan gammalt vet, att hans strävan är att föra bevakningsidén framåt.
Erik Philip-Sörensen hade 1937 från Danmark farit över Öresund och köpt ett vaktbolag i Helsingborg som blev den första byggstenen i den koncern som från 1980 växte till världens största koncern på det privata säkerhetsområdet och nu har 330 000 anställda i 53 länder och som 2015 omsatte 80 860 MSEK.
Hans Wermdalen
Ett svar på ”Det äldsta vaktbolaget startades i Göteborg”