Pehr Osbeck

Pehr Osbeck

Pehr Osbeck föddes 9 maj 1723 på torpet Oset under säteriet Livered i Hålanda socken i Västergötland och dog 23 december 1805. Han var en svensk präst och botaniker. Osbeck gifte sig 1758-08-29 i Hasslöv med Susanna Dahlberg dotter till kyrkoherde Eberhard Dahlberg och Anna Christina Lunnaea.

Tillsammans fick de en son, Carl-Gustaf Osbeck, och tre döttrar som nådde vuxen ålder, Rachel Osbeck, Ebba Greta Osbeck och Magna Brita Osbeck. Alla döttrarna gifte sig med präster. Rachel Osbeck med Tobias Banck, Ebba Greta Osbeck med Anders Banck och Magna Brita Osbeck  med Nils Österberg. Sonen Carl-Gustaf Osbeck gifte sig med Christina Aulin från Ystad. De hamnade senare i Stockholm där Carl-Gustaf Osbeck blev en framstående läkare (fältskär).

Osbeck började studera, först vid Göteborgs universitet och sen vid Uppsala universitet där han 1745 fick Carl von Linné som lärare. Linné var vid den här tiden i färd med att med hjälp unga medarbetare, sina s.k. apostlar, hämta hem naturalier av olika slag till Sverige. Resorna företogs på Ostindiska kompaniets skepp och med Kungliga Vetenskapsakademiens stöd.

På uppmaning av Linné tog Osbeck anställning på Svenska Ostindiska Companiets fartyg Prins Carl som skeppspräst 1750. Resan omfattade bland annat ett långt besök i Kanton (idag Guangzhou) i södra Kina och ett kort besök på ön Java på vägen dit. Osbeck återvände till Sverige med över 900 nyupptäckta arter. Linné hedrade honom genom att ge den kinesiska örten Guldrosfjäder det latinska namnet Osbeckia chinensis. Hans reseanteckningar publicerades 1757: Dagbok öfwer en ostindisk Resa åren 1750, 1751, 1752.

Osbeck gjorde inga fler utlandsresor. I fem år var han anställd på Läckö slott som huspredikant  och intendent över ett naturaliekabinett. Därifrån flyttade han till Hasslövs pastorat vid Hallandsåsen, där han var verksam som kyrkoherde resten av sitt liv. Han var ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg och av Kungliga Vetenskapsakademien (1758).

Han utgav dock fler skrifter, däribland Utkast till Flora hallandica (1788) och efterlämnade i handskrift bland annat Prodromus insectorum Hallandiæ (1773) samt Utkast til beskrifning öfver Laholms prosteri (1796), varav den topografiska delen utgavs av B. Möller i Svenska bygder (1922).