Stephen Kniper var superkargör på två resor med Ostindiska Kompaniets skepp till Kanton. Den första resan genomfördes med skeppet Calmar 1744-45 och den andra med Götha Leijon 1746-49. Kniper gjorde sig en förmögenhet på rsorna och blev sen grosshandlare i Stockholm där han bland annat ägde ett praktfullt hus på Skeppsbron 10.
Han var som grosshandlare bland annat intressent i det Königska växelkontoret tillsammans med Henrik König:
Under riksdagen 56 framträdde K[önig] för första gången i samband med försöken att styra växelkursen. I sept 56 ingav han till SU:s växelberedning å egna o några onämnda intressenters vägnar ett förslag med två alternativ: antingen skulle de åtaga sig växelrörelsen på vinst o förlust mot viss ersättning eller driva den i kommission för kronans räkning. Beredningen, som befann sig i långt framskridna underhandlingar med Kierman o hans associerade i det tidigare växelkontoret, ansåg sig likväl inte böra lämna förslaget oprövat. På dess uppdrag skulle en av ledamöterna gbgsköpmannen Peter Samuelsson Bagge inleda förhandlingar med K:s ombud grosshandlaren Stephen Kniper. Belysande för förhållandena är, att båda dessa herrar sannolikt själva stod bakom det förslag, vars innehåll de nu skulle dryfta. Båda visade sig nämligen några månader senare tillhöra de associerade i det Königska växelkontoret. Överläggningarna blev tills vidare resultatlösa. K befann sig i Gbg o Kniper ansåg sig ej under hans frånvaro kunna ingå på en diskussion av villkoren. I stället slöts 13 oktober 56 kontrakt med Kierman o hans associerade i det tredje växelkontoret, men efter endast några veckor förklarade dessa, att de inte kunde fullfölja sina åtaganden.
I detta läge fick K:s förslag förnyad aktualitet. 19 nov meddelade Anders Johan v Höpken i rådet, ”att någre förmögne personer, som till sine namn ännu ville vara okände” erbjudit sig att förse det allmänna med växlar till bättre kurs än växelkontoret. Anbudet ansågs även i övrigt fördelaktigare för kronan än det nyss uppsagda kontraktet. I princip antogs det redan dagen därpå. Samtidigt uppgavs K som huvudman för det nya kontoret. I denna egenskap undertecknade han kontraktet 29 nov 56. Enligt det dagen därpå ingångna avtalet mellan K o hans associerade deltog han i det nya växelkontoret med 2/6; övriga bolagsmän var Isaac Clason, Stephen Kniper, firman Wittfoth o K samt Peter Samuelsson Bagge med 1 /6 vardera. K hade också genom Carl Fredrik Scheffer erbjudit sig att för kronans räkning i Flandern upphandla ett lån på ej mindre än 1 000 000 rdr specie.
Kniper var också fordringsägare och dessutom curator i grosshandlare Daniel Müllers konkurs år 1771.
2 svar på ”Stephen Kniper”