Bedřich Smetana, född 2 mars 1824 i Litomyšl, Böhmen (i dåvarande Kejsardömet Österrike, i nuvarande Tjeckien), död 12 maj 1884 i Prag, var en tjeckisk kompositör, pianist och dirigent. Han var en förgrundsgestalt för nationalromantiken. Framför allt förknippas hans namn med det symfoniska diktverket Má vlast (Mitt fosterland), och då i synnerhet ”Moldau” ur detta.
Såsom son till en välbärgad bryggmästare var det inte självklart att Smetana skulle ägna sig åt musiken, trots att han som litet barn visade sig besitta stor talang. Smetana var tjeck, och tjeckiska var hans modersmål, men han fick sin skolgång på tyska eftersom det var i det språket som undervisning gavs i kejsardömet Österrike. Av den anledningen skulle Smetana aldrig riktigt behärska tjeckiska i skrift.
Efter grundskola bröt Smetana familjetraditionen och började sin musikaliska utbildning i Prag. Fadern stödde inte sonen i detta beslut och drog in sitt underhåll. Smetana tog därför tjänst som informator i ett högadligt hushåll, hos greve Thun som gav sin anställde tillräckligt med egen tid för att fortsätta utvecklas musikaliskt.
1847 gifte sig Smetana med pianisten Katatrina Ottilie Kolář, och paret fick flera barn. Under dessa år blev Smetana lärjunge av sin landsman pianopedagogen Proksch och av Liszt i Weimar. Som sådan öppnade han 1848 en musikskola i Prag, till vilken han samlat medel som konsertpianist, men projektet med skolan blev ett misslyckande.
1850 anställdes han som hovpianist hos exkejsaren Ferdinand. Fem år senare drabbades Smetana av en stor sorg, när hans dotter plötsligt avled. Sorgen inspirerade honom till hans första stora verk, opus n:o 15, pianotrio i g-moll, ett av hans mest berömda stycken.
På Alexander Dreyschocks tillskyndan blev Smetana 1856 dirigent för harmoniska sällskapet i Göteborg, en tjänst han tacksamt tog emot efter förlusten av dottern. Där verkade han i sex år, blev samtidigt omtyckt pianolärare och gjorde mycket för höjande av musiklivet i staden, bl.a. genom att bringa till utförande Mendelssohns ”Elias”, införa Robert Schumanns verk och ge kammarmusiksoaréer. Under tiden i Göteborg bodde han på Stora Nygatan 11 under åren 1858-1860. Innan des bodde hand del på hotell, både Hotell Göta Källare och Hotell Garni samt 1857-58 i Blombergs hus på Basargatan 8 som på 1890-talet ersattes av Götahallen/Katz-huset.
Efter en lyckad konsertturné i Sverige som pianist, 1862, återvände Smetana till Prag, där han året därpå grundade ett musikkonservatorium tillsammans med Ferdinand Hiller. Intagen av tidens nationalism fick han idén att skriva en nationell opera. Första försöket, Brandenburgarna i Böhmen, var ingen framgång, men hans andra opera, Brudköpet (1866), räknas som ett av hans starkaste, där han genomför sina nationalistiska strävanden.
1866 blev han kapellmästare vid tjeckiska nationalteatern, där han blev vän med Antonín Dvořák och under vilken anställning han skrev sex operor, dock ingen så omtalad som Brudköpet. Sin plats var han dock 1874 tvungen att lämna till följd av utvecklad dövhet. Dövheten hindrade honom inte från att komponera, och från denna tid kommer Má vlast, stråkkvartetten i e-moll (Aus meinem Leben), pianoverket Böhmiska danser, och Aus der Heimat. Hans sista verk, operan Djävulens väg, fick så hårda omdömen att han slutade komponera och fick ett nervöst sammanbrott som han aldrig hämtade sig från.
Smetana ligger begraven på Vyšehrad-kyrkogården i Prag. 1903 restes i Hofitz en minnesstod över honom.
Texten i huvudsak hämtad från wikipedia.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.