Daniel Joensson Ekman inköpte familjen Ekmans första såg i Trollhättan. Detta som ett komplement till familjens järnhandel där man inköpte järn från bruken i Värmland och sedan sålde dem till handlare i Göteborg. När Daniel Joensson Ekman dog övertogs denna såg av änkan Elisabeth Marcus. Sönerna, främst Peter Ekman (I, 1663-1716), satsade än mer på sågverkverksamhet och trähandel. 1698 ägde han 3 sågar vid Trollhättefallen. Brodern Anders Ekman innehade tillsammans med Gabriel Beijer (Beyer) två sågar som ursprungligen ägts och byggts av Hans Belfrage. Peter Ekman (I) fick därtill år 1698 tillstånd att uppföra ytterligare två sågar.
1714 ägde Elisabeth Marcus en såg i Trollhättan, Anders Ekman (-1714) en såg, och Peter Ekman (I) tre sågar. Totalt fanns vid denna tid 22 sågar i Trollhättan, varav en var öde och övergiven. Bräderna såldes i stor utsträckning till handelsmannen Johan Zander i Göteborg. Denne var gift med en dotter till Maccabeus Thornton och var svåger till Johan von Minden, vars dotter senare gifte sig med Peter Ekman (II), son till Peter Ekman (I). Huvudverksamheten för Peter Ekman (I) var dock järnhandel. Han fungerade som faktor i Vänersborg, köpte från bruk i Värmland och Dalsland och sålde järnet vidare till exportörer i Göteborg. Även bröderna Anders Ekman och Christopher Ekman såväl som svågern Bengt Haller, gift med Anna Ekman, ägnade sig åt järnhandel.
Av familjen Ekman transiterat järn i Vänersborg
1705
Elisabeth Marcus 7 514 skeppund
Anders Ekman 3 563 skeppund
Peter Ekman 1 080 skeppund
Bengt Haller 1 151 skeppund
1715
Elisabeth Marcus 7 660 skeppund
Ingield (Engel) Bretman 4 587 skeppund
Peter Ekman 1 998 skeppund
Christopher Ekman 1 108 skeppund
Anna Ekman 1 151 skeppund
Elisabeth Marcus var änka efter Daniel Joensson Ekman, Engel Bretman efter Anders Ekman och Anna Ekman efter Bengt Haller. Total förmedlade familjen Ekman 13 308 skeppund år 1705, vilket var 23,8% av allt järn som transiterades genom Vänersborg. 1715 var motsvarande siffror 16 622 skeppund och 22,9%.
Peter Ekman (II, 1704-83), son till Peter Ekman (I) föddes i Vänersborg och ägnade sig huvudsakligen åt handel med bräder och andra sågade trävaror under sitt yrkesverksamma liv.. 1727 fick han sin första anställning, som bokhållare på familjen Alströmers manufakturverk i Alingsås. Redan 1728 började han dock med egen affärsverksamhet, somf öräljare av produkter från de alströmerska verken och tobak som han också köpte från Alströmers som importerade detsamma via sin firman Sahlgren & Alströmer. Handel med timmer och trävaror började han med år 1730. 1731 flyttade han till Göteborg och inköpte också sitt först fartyg. rederirörelse kom sedn att föbli viktigt inom det ekmanska handelshuset för lång tid framöver.
Peter Ekman (II) köpte en stor del av sina bräder och andra trävaror från sin bror Carl Ekman som köpte upp timmer och trävaror i Värmland och Dalsland samt ägde ett antal sågar. Peter Ekman (II) sålde sen vidare till exportörerna i Göteborg, däribland främst Niclas Sahlgren, Volrath Tham och Thomas Mould. 1733 fick Peter Ekman (II) burskap i Göteborg med borgen från Niclas Sahlgren och Hans Olofsson Ström. Från 1736 var Peter Ekman II gift med Johanna von Minden, dotter till Johan von Minden och Anna Maria Thornton.
1738 köpte Peter Ekman och hans bror Carl Ekman (1701-) sina första två sågar i Lilla Edet. Sedan tidigare ägde familjen Ekman också 5 sågar i Trollhättan. Köpet finansierades genom lån från svågern Abraham Wirgman, guldsmed. Ett av sågverken byggdes om med modern teknik och det var det första vattensågverket med finbladiga sågar i Sverige. Endast von Utfalls vädersåg i Göteborg hade den typen av sågblad tidigare. Sågbladen köptes från Anthoni & Johannes Grill i Amsterdam. Sen byggdes även den andra sågen om av brodern Carl Ekman.
Den äldste brodern till Carl Ekman och Peter Ekman (II), Daniel Ekman (1696-1721) var soldat och slutade som fänrik, brodern Erik Ekman (1699-1752) blev för sin del löjtnant. Den senares son Johan Georg Ekman (1731-?) kom att ägna sig åt samma bransch som kusinen Peter Ekman (III), nämligen sillen.
Läs också: Ekman, del 2 – sill och järn
3 svar på ”Ekman, del 1 – järn och trä”