Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Bankrån

Grodmansrånet

Del 7 av 9 i serien Historiska brott

Rånet mot Skandinaviska Bankens kontor på Gamlestadsvägen i ett hus som tidigare fanns vid spårvagnshållplatsen Gamlestadstorget i Göteborg skedde torsdagen den 29 juli 1965 vid tvåtiden på eftermiddagen.

I banklokalen fanns nio banktjänstemän samt fyra eller fem kunder. En av rånarna som senare skulle visa sig vara Erich Nehyba bar kavaj, skjorta och byxor men had inga kläder mer än en undertröja under grodmansdräkten. Han var också maskerad för ansiktet. En annan rånare, Deszö Nahy, var utklädd till kvinna i sjalett, peruk, lösbröst, spetsblus med krus, ljusblå tröja, gröna långbyxor, beige poplinrock  och gymnastikskor för att försvåra igenkännandet. Nehyba var beväpnad med två pistoler av märket Beretta som han tidigare köpt i Italien. Nagy hoppade över disken och börjar rafsa pengar ur en kassalåda. Kassören gjorde motstånd och tryckte på larmknappen. Nehyba angreps dock av en kund och skjuter angriparen i låret. Kulan gick sedan vidare och fastnade i hälen på honom själv. Han kan ha gripits av panik då han avlossade sammanlagt fyra skott. Tumultet fick rånarna att avbryta. Bytet blev endast 17 655 kr av de 40 000 kr som finns i lådan.

Rånarna flydde längs med Gert Tommesens Gata ned till Säveån. Nagy stoppade pengarna i en blå plastpåse. Han hoppade i vattnet följd av Nehyba. Under simturen höll Nagy påsen ovanför vattenytan. En banktjänsteman som följde efter kastade stenar från bron. Nehyba sköt då ett skott mot honom.

Nagy tog av sig en del av sin kvinnoplagg De hittades senare flytande i Säveån. Rånarna gick sedan i land på andra sidan ån och försvann in i ett tätt snårområde. Det hela utspelar sig i det områden där trafikleden som kallas Röde Orm numera breder ut sig. De tog sig därefter tillbaka till ån. Nehyba tog av sig sina ytterkläder och satte på sig simfötter som låg gömda på platsen. Han kastade sig i vattnet med syrgastuberna i famnen. Nagy stod kvar och behölls sin kvarvarande kläder på.

Meningen var att de skulle de simma under vattnet fram till Säveåns mynning i Göta Älv där en tredje person, Peter Pinter, skulle vänta i en liten plastracerbåt. Han kommer emellertid att vänta längre upp med båten i Säveån. Nagy sprang dock istället landvägen längs strandkanten till båten, en sträcka på ca 50 meter, varefter han och Pinter drog iväg med båten. De lämnade Nehyba efter sig.

Med båten åkte de över till Hisingssidan av Göta älv. Nagy hoppade iland och bytte om till vanliga kläder som han tidigare gömt på platsen. Han tog sig därefter hem till sin lägenhet. Pengarna gömde i ett naturområde vid Tingstad mellan motorvägen och järnvägen.

Pinter fortsatte med båten till Kungälv där han lämnade den hos sin svåger. Han ringde efter skjuts och åkte med bil tillbaka till Göteborg. Bilen kördes av en man vid namn Sterba.

Vittnesuppgifter om mystiska båtar och bilar kom snart in till polisen. En båt som skall visa sig likna den aktuella observeras vid Göta Älvbron vid tiden för rånet. Nedströms i Säveån rapporteras också att en båt ligger och väntar. Bland bilarna noteras främst en Opel Rekord som misstänkt.

Nehyba grips kvart i fyra i vattnet i höjd med Waterloogatan, 50 meter från den plats där han sista gången hoppade i vattnet. Man har då hunnit avsöka den aktuella sträckan tre gånger. Vid gripandet vådaskjuter han sig ytterligare en gång i låret med den pistol han fortfarande har kvar. Den andra har han tappat i vattnet. Hans identitet är vid denna tid fortfarande okänd och polisen hade stora svårigheter att identifiera honom. De gick ut i tidningarna med bilder för att få hjälp. Till slut uppgav han själv att han hette Walter Müller och kom från DDR. Han påstod också att hans kompanjon vid rånet hette Hans Reithofter.

Efter att ha hämtat pengarna på lördagen och gett en del till Pinter greps Nagy av polisen på söndagen den 1 augusti. Han greps i sin lägenhet på Karl Gustavsgatan 32 i Landala. Större delen av bytet återfanns hos Nagy som planerade att försvinna till Köpenhamn eller Stockholm. Också Pinter grips under dagen. Pinter och Nagy erkänner men menar att de blivit tvingade av Nehyba att delta i rånet. Polisen menar att Pinter haft en mer ledande roll i trion vilket även Nagy påstå. Pinter tar senare tillbaka sina erkännanden.

Rånet mot Skandinaviska Bankens kontor i Gamlestaden är inte det enda rånet som de tre genomförde. Den 8 mars 1965 rånade Nehyba ensam Skandinaviska Banken på Stora Badhusgatan 16 på 50 000 kr. Han åkte dit tillsammans med Nagy i en bil som denne lånat av sin hyresvärd, Karcsics. Ett fingeravtryck från Nehyba hittades i banklokalen så han blev också fälld för detta rån. De misstänktes också för att ha rånat en pantbank i Centrumhuset vid Kungsportsplatsen i Göteborg samt ett par rån i Tyskland. De kunde inte knytas till dessa rån.

Den 28 oktober 1965 dömdes Nehyba till sex års fängelse och Pinter till tre och ett halvt år. Han frigavs 1969. Nagy var i så pass dålig kondition att han inte dömdes förrän den 4 april 1966. Han straffriförklarades och hamnade på mentalsjukhus. Ingen greps eller dömdes för medhjälp eller skyddande av brottsling trots att det var många andra personer inblandade i de olika rånen på olika sätt.

Alla tre rånarna flydde från Ungern i samband med oroligheterna 1956. Nehyba som föddes 1939 pratade ungerska, tyska, engelska och lite svenska. Nehyba vistades långa tider i andra länder än Sverige. Han hade en mängd olika namn och identiteter. Pinter som föddes 1926 var vid rånet svensk medborgare och den ende av de tre rånarna som hade familj, jobb och barn. De tre lärde känna varandra i början av 1960-talet och umgicks flitigt på Pinters restaurang Blå Donau på Linnégatan 70. Nagy föddes 1940.

Erich Nehyba bytte senare namn till Erich Trimmel och flyttade fån Göteborg. Han var en tid politiskt aktiv i Miljöpartiet. Nagy ändrade sitt förnamn. Peter Pinter bodde länge kvar i Göteborg men flyttade som äldre till Österrike.

Advertisements

Clark Olofsson

Clark Olofsson föddes i ett hem i Trollhättan där det fanns omfattande alkoholproblem. När Olofsson var åtta år gammal stod hans mor ensam med honom och två yngre systrar. Moderns problem föranledde att de tre barnen placerades på fosterhem. När hon återhämtat sig och fått jobb som affärsbiträde, samlade hon familjen igen i en lägenhet i Slätta Damm på Hisingen i Göteborg. Senare flyttade familjen till Köldgatan i Biskopsgården. Han började som tonåring som lärling på Götaverken men tröttnade snart:

Han tröttnade snabbt och stal i stället sin första och enda bil. Den stal han tre gånger. Han var 16 år första gången han åkte fast.

– Jag slogs om en tjej, så mycket att de tog in mig och satte mig på ungdomsvårdsskola i Göteborg. När chefen där fick syn på mig sa han att jag måste hamnat fel och det tyckte jag med. Jag såg ju alla andra som höll på som bara den och det hände ingenting. Så då sa jag: ”Fixa mig härifrån inom 14 dagar annars ska jag bli den jävligaste ni har sett”. Sen tog det 21 år innan jag blev fri.

År 1963, 16 år gammal, placerades alltså Olofsson på ungdomsvårdsskola efter flera småbrott, bland annat bilstölder. Tre år senare blev Olofsson riksbekant i samband med mordet på polismannen Ragnar Sandahl i samband med ett inbrott i en cykelaffär. Efter ett stort polispådrag greps han en tid därefter tillsammans med sin kumpan Gunnar Norgren som var den som faktiskt sköt polismannen. Gunnar Norgren greps någon vecka efter brottet i en lägenhet i Göteborg och Clark Olofsson ytterligare några veckor senare ute i Västra Frölunda. Clark Olofsson dömdes till åtta års fängelse för bland annat mordförsök och Gunnar Norgren fick 12 års fängelse.

Under Norrmalmstorgsdramat i Stockholm i augusti 1973 förde polisen Olofsson till banken på begäran av rånaren Janne Olsson. Clark Olofsson åtalades senare för medhjälp till människorov, men friades. 1975, efter att ha rymt från fängelset i Norrköping, rånade Clark Olofsson en bank i Danmark. Han greps och dömdes till fängelse men rymde. Han greps senare av belgisk polis men sköt sig fri. Året därefter rånade han Handelsbanken i Göteborg på 930 000 kronor, vid den tiden det största rånbytet i svensk kriminalhistoria. Olofsson greps i Herrljunga och dömdes till åtta års fängelse.

År 1979 påbörjade Olofsson sina studier som intern vid Journalisthögskolan i Stockholm med praktik hos tidningen Arbetaren. Han avslutade studierna år 1983. Under en permission på midsommarafton år 1980 kom Olofsson i bråk med en fiskare på Möja. Domen blev två och ett halvt år för misshandel. Olofsson frigavs år 1983 och han lämnade då Sverige med sin belgiska fru och bosatte sig i hennes hemland. I november 1984 greps Olofsson igen, misstänkt för att ha försökt smuggla in 25 kilogram amfetamin i Sverige. Han dömdes mot sitt nekande till tio års fängelse.

I oktober 1991 släpptes Olofsson fri, återvände till Belgien och bytte samtidigt namn till Daniel Demuynck:

När han muckar från fängelset 1991 bestämmer han sig för att lämna Sverige och flytta till Belgien. Nu skulle Clark Olofsson leva ett hederligt och lugnt familjeliv med sin vackra och förmögna belgiska hustru Marijke och deras tre söner. Tillsammans köpte de ett slottsliknande hus på den belgiska landsbygden, åtta mil utanför Bryssel. Trots att de kommer från olika samhällsklasser har äktenskapet klarat många påfrestningar.

– Jag träffade min fru på ett tåg vid ett stationsbyte, då bestämde jag mig direkt. Vi har varit gifta i 25 år och jag kommer att vara gift med henne hela livet. Nu har jag fem barn, är morfar tre gånger om, och alla mina barn kommer att leva ett helt normalt liv.

– Jag har aldrig behövt att ens tänka på att skydda dem för något annat liv än det normala. Mina tre söner, som bor i Belgien, kommer självklart att utbilda sig igenom hela systemet precis som alla andra på den belgiska sidan av familjen. Idyllen varade i nästan sju år. Efter intensiva spaningar greps Clark av spansk polis på Teneriffa i april 1998 misstänkt för att ligga bakom narkotikasmuggling.

Han utlämnades till Danmark och efter en uppmärksammad rättegång i Fredrikssund dömdes han till 14 års fängelse för narkotikabrott.

Clark Olofsson nekade till brottet i Danmark och försökte utan framgång få domen upphävd. Han frigavs i slutet av 2005.

I slutet av 2008 häktades Clark Olofsson i Sverige för att ha försökt smuggla in 100 kilogram amfetamin från Holland. Östgötapolisen hade kommit narkotikaligan på spåren genom spaningsfilmer och telefonavlyssning sedan 2007. Han åtalades för grovt narkotikabrott i juni 2009 och dömdes 31 juli 2009 till nio års fängelse, följt av livstids utvisning, för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling.

Tidigare publicerat på Svensson-bloggen