Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Wingquist

Sven Wingquist

Sven WingquistSven Gustaf Wingquist, föddes den 10 december 1876 i Hallsbergs stationssamhälle, död 17 april 1953 i Göteborg, var en svensk maskiningenjör, uppfinnare och industrialist. Wingquists banbrytande kullagerskonstruktioner lade grunden till Svenska Kullagerfabriken AB (SKF), som han var med och grundade 1907. Han var bolagets förste verkställande direktör från starten till 1919 och senare bolagets styrelseordförande under åren 1938-1953.

Han var son till stinsen i Hallsberg, Sven Wingqvist (född 1844), och Anna, född Lundberg 1851. I föräldrahemmet bodde också mostern Hermina och morbrodern Sven, som båda var bokhållare. När fadern gick i pension flyttade familjen till Falkenå i Örebro.

Sven Wingquist var första gången gift med Sofie Bredberg. Efter skilsmässa från henne gifte han om sig den 6 juli 1919 med Hildur (1892-1963), född Hult från Själevad i Västernorrlands län. Dessa två har en gemensam grav vid Eggby kyrka, strax öster om Skara.

I Göteborg var Wingquist bosatt i Lorensbergs villastad på Högåsplatsen 3 i Villa Torulf, ritad 1918 av Ernst Torulf och Arvid Fuhre. Numera residerar tre av Christer Ericssons bolag i huset. Senare bosatte sig Sven och Hildur Wingquist på herrgården Remningstorp vid Flämsjön – cirka 12 kilometer nordost om Skara.

1894 tog Wingquist maskiningenjörsexamen vid Örebro tekniska elementarskola, varefter han 1894-1895 utbildade sig till textilman vid John Lennings vävskola i Norrköping. Wingquist praktiserade 1895-1896 vid Gävle mekaniska verkstad och vid olika verkstäder i USA. Under åren 1896-99 var han anställd som ingenjör vid Jonsereds Fabriker. Därefter anställdes han som driftsingenjör vid Gamlestadens Fabrikers AB i Göteborg. Här fick han ansvara för reparationsverkstaden och ångmaskincentralen.

Som ung driftsingenjör vid Gamlestadens Fabriker fick han i uppgift, att lösa de återkommande maskinstoppen som orsakades av havererade lager på de långa centrala drivaxlarna. Knappt mätbara förskjutningar av lagerlägena för drivaxlarna resulterade i stora lagerkrafter på de i princip helt stela kullagren, vilka till slut skar.

För att kunna arbeta effektivare med lagerproblemen i fabriken inrättades på Wingquists initiativ en mindre experimentverkstad på fabriksområdet där olika lagertyper och stålkvalitéer kunde provas under kontrollerade former. Detta ledde så småningom fram till en rad olika lagertyper.

Wingquist och ledningen för Gamlestadens Fabriker förstod rätt snart, att en liten experimentverkstad med begränsade resurser inte var tillräcklig för att kunna arbeta vidare med de alltmer avancerade konstruktioner som Wingquist skissade på, och som på sikt kunde utgöra grunden för ett nytt fristående kullagerföretag. Detta var en framtidsvision, som Wingquist tidigt framförde, men som han inledningsvis inte fick gehör för. På initiativ av Wingquist grundades emellertid Svenska Kullagerfabriken (SKF). Till att börja med var SKF ett dotterbolag till Gamlestadens Fabrikers AB. Detta gjordes för att kunna koncentrera den kapitalkrävande utvecklingen av kullager till ett separat bolag med eget riskkapital.

År 1907 hade Wingquist utvecklat det självreglerande tvåradiga sfäriska kullagret. Samma år grundades Svenska Kullagerfabriken (SKF) med Wingquist som vd. Han fungerade även som reseförsäljare och chefskonstruktör. Företaget blev snabbt internationellt framgångsrikt och efter fem år var det Göteborgs största arbetsplats.

Vid bolagsstämman i SKF den 16 februari 1907 på Gamlestadens Fabriker AB beslöt Axel Carlander och Knut J:son Mark, att skjuta till nödvändigt kapital för dotterbolaget. Sven Wingquist utsågs till verkställande direktör och teknisk chef. Aktiekapitalet fördelades på totalt 110 aktier varav Knut J:son Mark tecknade sig för 84 aktier – varav 80 för Gamlestadens fabrikers räkning – och Sven Wingquist för 20 aktier. Av dessa erhöll Wingquist tio i gottgörelse för redan gjorda och för kommande kullageruppfinningar. Axel Carlander, Johan Christopher Carlander och Johannes Johansson tecknade sig för två aktier vardera. Axel Carlander utsågs till styrelsens ordförande för det nya bolaget.

År 1911 etablerade SKF sin första utländska fabrik utanför London och i slutet av 1910-talet hade man spridit sin verksamhet till bland annat Tyskland, Ryssland, USA, Sydafrika, Australien, Japan och Brasilien. Sven Wingquist reste själv runt och marknadsförde sin uppfinning – han hade sedan tidigare erfarenhet av utlandskontakter då han redan 1896 besökt textilfabriker under en studieresa i USA. Snart hade företaget 12 000 medarbetare. Även Sven Wingquists bror, ingenjören Erik Wingquist (1885-1921), var verksam inom Svenska Kullagerfabriken AB.

Sven Wingquist var en socialt mycket ansvarskännande person och införde redan 1913 fyra dagars semester med full lön. Han ordnade dessutom med kortare arbetstid, bostäder, olycksfallsförsäkring och bildade en pensionsfond innan sådana blivit lagstadgade. På sin 40-årsdag 1916 donerade Wingquist 100 000 kronor till arbetarna vid SKF i Göteborg, att förvaltas av ”SKF:s arbetares förening”. Vid samma tillfälle donerade han även 100 000 kronor till tjänstemännen vid SKF i Göteborg. Avkastningen skulle i första hand tillgodose kulturella intressen. På sin 50-årsdag överlämnade Wingquist och hans maka Hildur till arbetare och tjänstemän som gåva den i Hakefjorden belägna ön Lilla Brattön. På ön, som har en areal av 28 tunnland, fanns även ett par villor och en mindre stuga, vilka också ingick i gåvan. Frånsett det materiella värdet av gåvorna, var Sven Wingquists intresse för de anställdas välfärd en viktig faktor som skapade trivsel.

År 1919 bad Winquist att få sluta som vd. Han fortsatte dock att göra viktiga insatser i SKF:s styrelse. Han medverkade också till grundandet av Nohab Flygmotorfabriker 1930 – i dag Volvo Aero – och Saab 1937 samt att som styrelseordförande och vd 1918-46 göra stora insatser för Bofors. Wingquist kom också in i styrelsen för Volvo som 1926-35 var dotterbolag till SKF. Volvo startades på initiativ av Assar Gabrielsson och Gustaf Larson, två ingenjörer på SKF.

Sven Wingquist var också ledamot av styrelsen för Svenska Industriförbundet 1913-1938, och av Allmänna Exportföreningen 1913-1925 samt 1934-1938. Han var även efterfrågad i andra företag och var 1917-1946 verksam i AB Bofors, 1933-1936 som verkställande direktör och 1917-1932 och 1937-1946 som styrelseordförande. Han var även ordförande i styrelsen för Bofors Nobelkrut. Wingquist var ledamot av AB Volvos styrelse fram till 1949 – under en period även vice ordförande,och ledamot av styrelsen i SAAB från 1937. Åren 1941-1953 var han styrelseordförande i Svenska Flygmotor AB. Wingquist var styrelseordförande i Nydqvist & Holm AB, ledamot i styrelserna för Skandinaviska Banken och Svenska Aeroplan AB. samt ledamot i 1931 års flygkommission

Advertisements