Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Elphinston

Prins Carl

Ostindiefarare byggd på Djurgårdsvarvet i Stockholm. På 350 läster med 30 kanoner och 140 personers besättning.

1:a resan, till Kanton, 27/11 1750 – 26/6 1752

Kapten: Carl G. Lehman
Superkargörer: Olof Ström, Volrath Tham, Sven Norman, And. Jurg. Groen

Resan skildrad av skeppsprästen Pehr Osbeck. På resan medföljde även Olof Torén som som också var skeppspräst. Han dog dock under resans gång, men hans brev publicerades ihop med Osbecks reseberättelse.

Seglingen över Nordsjön genomfördes i det för årstiden vanliga dåliga och stormiga vädret med stark sjögång. Först åt nordväst förbi Färöarna och sedan väster om Storbritannien söderut. En matros ramlade i stormen ned på däcket från riggen och dog 27 december.

Fartyget nådde Cadiz i Spanien först 9 januari 1751. I Cadiz blev fartyget kvar ända till 22 mars, alltså 2,5 månader. Tiden användes till reparation av fartyget, köp och försäljning av varor, och proviantering. Men det viktigaste med besöket i Cadiz var att ta ombord silvret som användes som betalning i Kanton.

Timmermän från staden och från kompaniets fartyg Freden som samtidigt befann sig i Cadiz utförde enligt Pehr Osbecks berättelse många dagsverken ombord på Prins Carl.

Från Cadiz gick resan utan några större problem till Java, som man nådde efter ytterligare 3,5 månader, den 12 juli. Två matroser dog av sjukdom under den etappen. Därefter gick färden länge med Java och upp genom sundet mellan Java och Sumatra. Vid seglatsen längs Javas kust tog de ombord förfriskningar, däribland kokosnötter, från besökande javaneser.

23 augusti kom lots ombord från Macao för att lotsa sista biten till Wampoa och Kanton och två dagar senare lämnade superkargörerna fartyget med fartygsslupen och for till Kanton. I Wampoa fanns redan kompaniets skepp Götha Leijon, det danska fartyget Drottningen, 2 franska, 8 engelska och 4 holländska skepp.

Därefter lastades fartyget vilket var klart den 4 januari 1752 varefter Prins Carl lämnade Kanton tillsammans med Götha Leijon och två franska skepp:

Den 4 januari 1752 kommer superkargörerna åter ombord och fartyget lättar ankar för hemresan, samtidigt med Götha Lejon och 2 franska fartyg. Man ankrar på några ställen i den indonesiska övärlden och fyller på färskvatten men går inte in i någon hamn där eller vid Kapstaden. 8 mars saknas en man som antas ha fallit överbord under vakten. 30 mars siktar utkiken S:t Helena. Många återvändande fartyg gjorde ett stopp här men Prins Carl seglade vidare till ön Ascension som man nådde den 4 april. Här ankrade man och kapten Lehman och superkargörerna Tham och Grön for i land med slupen. Man sände 4 man i annan båt ”att plåcka grönt” men de fann inget av värde. Däremot plockade man upp 31 sköldpaddor som fördes ombord.

Dagen efter siktades ytterligare ett fartyg. Det vållade viss oro tydligen. Prins Carl signalerade för att folk i land skulle återvända. Det anländande skeppet hissade först fransk flagg men visade sig vid närmare betraktande vara Götha Lejon, och det bytte flagg till svensk. Man hjälpte Götha Lejon med landsättning av folk, tog ombord fler sköldpaddor och bägge fartygen lättade ankar samtidigt den 8 april. Man följdes sedan åt till Göteborg, vilket innebar att Prins Carl ofta fick ta ner segel för att Göta Lejon skulle hänga med. 6 maj såg man en partiell solförmörkelse. På vägen hemåt fiskar man ibland med gott resultat, det talas om ”albicorys” och ”boniter.”

Den 22 maj närmar sig ett franskt fartyg, Duc de Parma, som kunde informera om att svenske kungen Fredrik avlidit. Vår kung, Fredrik av Hessen, avled redan den 25 mars året innan så nyheten tog lång tid att nå fram till Prins Carl. Man tog också emot brev från det franska fartyget. Den 24 maj sattes en matros i bojor för ”otidigt lefwerne”. 5 dagar senare slapp han tydligen bojorna men fick sitt straff, ”24 par af daggen” (dagg var en kort grov tågända, ibland försedd med knutar, vilken förr brukades som straffredskap ombord på fartyg). Man gick norrut genom engelska kanalen. Den 2 juni kontrollerades man av ett engelskt fartyg och fick höra att det just då var fred ”mellan alla potentater i Europa”. Senare samma dag var man nära ett engelskt skepp med slavar på väg från London till Maryland. Den 14 juni noteras att en matros satts i bojor för ”sidovördnad”. Han straffades för detta med 24 slag med daggen. Den 26 juni 1752 nådde man Göteborg, 1 år och sju månader efter avfärd.

2:a resan, till Surat och Kanton, 8/4 1753 – 5/6 1756

Kapten: Georg Elphinston
Superkargörer: John Irvine, David Sandberg, John Chambers, Joh. Fredr. Pettersson, M. Arfwidson

I en bevarad dagbok från resan anges Prins Carl vara på 390 läster, ha 40 kanoner och 150 man vid denna resa. På Surats redd den 1/10 1753. Alla mycket tillmötesgående och affärerna löpte enligt dagboken friktionsfritt. Resan var den längsta resan i tid som något av Ostindiska Kompaniets skepp gjorde.

Beskriven i dagbok av 1:e fältskären Carl Fredrik Adler som också skrev en detaljerad medicinsk journal som dokumenterade hans patientarbete

Köpare av te på auktionen efter Prins Carls hemkomst 1756. Förutom Prins Carl kom också Prinsessan Sophia Albertina hem detta år.

All tea

lots

Bohea

Lots

Congo

lots

N Sahlgren

297

N Sahlgren

135

N Sahlgren

110

C Arwidson

200

C Arwidson

73

C Arfwidson

85

J Scott

65

C Irvine

42

G Carnegie

33

J More

63

Scott & Comp

37

J More

33

J Irvine

62

R Parkinson

30

J Scott

31

M Holterman

59

A Grill

27

J Irvine

26

G Carnegie

53

J Scott

25

Bagge & Comp

23

Bagge & Comp

50

J Irvine

23

C Campbell

21

A Grill

47

M Holterman

23

M Holterman

15

C Campbell

47

Beckman & Beyer

19

G Bellenden

13

C Irvine

43

D Artiz

16

J F Ström

12

R Parkinson

40

C Campbell

15

S Schale

12

Scott & Comp

39

J Cahman

13

A Grill

11

D Sandberg

29

Bagge & Comp

12

M Arfwidson

10

J Cahman

25

D Sandberg

12

R C Neel

9

J F Ström

23

B Bagge

11

B Bagge

8

B Bagge

22

J Scholl

11

D Sandberg

7

S Schale

21

L Tanggren

10

W Chalmers

7

Beckman & Beyer

19

J Chambers

9

A Otterdahl

6

G Bellenden

18

J More

9

R Parkinson

6

Källa: Collection of SEIC’s catalogues RA (Swedish National Archives, Stockholm)

J More är James Moir, Robert Parkinson var brittisk faktor i Göteborg och köpte bland annat till/för A.J.Flanderin i Oostende.De övriga är relativt välkänd handelsmän i Göteborg.

3:e resan, till Kanton, 3/1 1758 – 8/7 1759

Kapten: Baltzar Grubb
Superkargörer: Christian Tham, Joh. Fredr. Pettersson, Michael Grubb

4:e resan, till Kanton, 26/2 1760 – 12/8 1761

Kapten: Johan Rundsten
Superkargörer: Nicholas Heegg, Gustaf Tham, M. Arfwidson, L. Pettersson

5:e resan, till Kanton, feb 1763 – aug 1764

Kapten: Johan Rundsten
Superkargörer: Johan Greiff, Gustaf Tham, Peter J. Berenberg, C.G. Cöhler

5:e resan, till Kanton, 23/1 1765 – 3/9 1766

Kapten: Jacob Habicht
Superkargörer: John Chambers, H.W. Hahr. B. Fr. Ritterberg, H. Nissen

Advertisements

Elphinston och Fenwick

Del 27 av 36 i serien Ostindiska kompaniet

En av de britter som hörde till de anställda i det Svenska Ostindiska Kompaniet var George Elphinston (Elphinstone, 1721-77). Han var gift med Louisa Fenwick (1745-93) som var född i Helsingör och de fick tre barn, två döttrar och en son, George Elphinston (1775-1815). Georg Elphinston d.y. var inblandad i en mindre otrohetskandal där Carolina Matilda Fix lämnade sin man, den irländske affärsmannen John Cree (född McMahon, -1795). 1795, några månader innan John Cree dog fick hon ut sin skilsmässa. George Elphinston d.ä. var eventuellt son till John Elphinston och Mary Lesslie och född i Echt, Aberdeenshire.

George Elphinston d.ä. började som matros eller skeppsgosse i det Svenska Ostindiska Kompaniet innan 1740. På resan med Calmar åren 1744-45 hade han avancerat till fjärdestyrman, på Göta Lejons resa till  Surat och Kanton år 1750-52 var han förstestyrman och på resan med Prins Carl till Surat och Kanton åren 1753-56 kapten. Därefter tycks han ha blivit anställd i det danska ostasiatiska kompaniet, Asiatisk Kompani, där han så småningom blev direktör.

Sara Elphinston som var gift med den göteborgske affärsmannen John Chambers d.ä. (far till den kände göteborgsfödde brittiske arkitekten William Chambers och superkargören James Chambers d.y.) bör ha varit en släkting och Johanna  Elphinston, gift med Alexander Bornett, handelsman i Göteborg bör ha varit en syster.

George Elphinston d.y. tycks för sin del ha haft tjänst i British East India Company som militär och dog under en resa till Kina.

Louisa Fenwicks bror John Fenwick (1733-?), född i Stockholm och son till Nicholas Fenwick (1707-47), var först handelsman i Stockholm i kompanjonskap med Richard Adamson. Denna firma lämnade han 1763 och ersattes då av Johan Petter Wennerquist. 1771 återfinns John Fenwick som ägare till en handelsfirma, Fix & Fenwick, i Frederiksnagore (Serampore) tillsammans med J.L. Fix, chef för Asiatisk Kompagni i Serampore. John Fenwick dog i Indien, okänt vilket år.

I Indien dog också systern  Anna Fenwick (1741-76) som var gift med David Brown (1734-1804), guvernör i danska kolonin Tranquebar från 1774 och senare anställd vid tullkammaren i Helsingör, i dennes första gifte. David Browns bror, John Brown (1723-1808) var direktör i Asiatisk Kompagni 1770-75 och 1779-85. De två bröderna drev också ett handelsföretag under namnet John & David Brown.

Från 1778 var John Cree som då var handelsman i Dacca en av de viktigaste leverantörerna av tyger till Asiatisk Kompagni. Han ska någon gång innan 1773 ha lämnat tjänstgöring i British East India Company för att ägna sig åt egna affärer. Tidigare hade kompaniet köpt allt från lokala leverantörer via sircaren i Bengalen. Andra viktiga icke-inhemska leverantörer var Henry Guinard, anställd i British East India Company i Calcutta och Ambrose Lynch Gilbert.

John Cree var svärson till Johan Leonhard Fix (1735-1807) men innan ha gifte sig med Carolina Matilda Fix i hennes andra gifte hade Cree en affär med en indisk (eller svart) kvinna vid namn Nancy och hade två barn tillsammans med henne, James Cree (1774-?) och Eleonor Cree (1775-?). John Cree var central när det gällde att köpa upp och smuggla ut varor som kringick det brittiska kompaniets strävan efter monopol i handeln med Bengalen och andra indiska områden. John Cree samarbetade främst med danska och genuesiska fartyg och affärsmän.

I sitt första gifte var Carolina Matilda Fix gift med Herman Frederick Henckel (1734-70) som var huvudfaktor i Frederiksnagore. Han efterträddes på den posten av J.L. Fix. Fix kom att efterträdas av Ole Bie. Johan Leonard Fix var också direktör i Asiatisk Kompagni.

1784 återvände John Cree som superkargör ombord på ett fartyg tillhörande British East India Company, Christianus Septimus, men fortsatte ändå med sina smugglingsaffärer ombord på danska fartyg eller på brittiska fartyg under dansk flagg som exempelvis år 1786 med fartyget The Five Sisters på 1 000 ton som ute till havs döptes om till Grevinde Reventlow och hissade dansk flagg. När fartyget kom tillbaka till Europa angjorde det Oostende istället för att gå till Danmark. John Cree blev därmed osams med danskarna och bytte därefter till genuesisk flagg.