En guide till Göteborgs stadsdelar – Nya Varvet

I början av år 1698 befallde den 15-årige kung Karl XII att amiralitetskollegiet skulle ge förslag på hur det marina försvaret på västkusten skulle kunna rustas upp och förstärkas. Den 9 maj samma år inkom kollegiet med förslag om att upprätta en stark flottstyrka och en permanent örlogsstation i Göteborg, innefattande både hamn och varv. Fartygen, som skulle byggas snarast i Karlskrona, skulle inte bara vara avsedda för användning inomskärs utan också kunna användas i konvojtjänst, men inte vara allt för stora. Kungen godkände förslaget samma månad.

På våren 1699 låg tre nybyggda fartyg färdiga att sjösättas i Karlskrona, med avsikt att förstärka Göteborgseskadern på västkusten men det fanns ännu ingen örlogshamn. Den 6 juni utsåg amiralitetskollegium en expertgrupp bestående av schoutbynacht Otto Siöstierna, kapten Johan Kuylenstierna och skeppsbyggmästaren Charles Sheldon. Dessutom skulle generalkvartermästarlöjtnanten Paul Leijonsparre hjälpa till med kartritning. Den 26 augusti inlämnades expertgruppens förslag. Av de undersökta platserna vid Stora Bommen, Hållgårdsporten, Gamla Varvet vid Stigberget och slutligen Billingen i Västra Frölunda socken rekommenderades den sistnämnda platsen till att anlägga varv och örlogshamn. Amiralitetskollegium anslöt sig till expertgruppens förslag.

Kung Karl XII godkände även det förslaget den 4 september 1699 och gav i uppdrag åt Leijonsparre att upprätta en ritning över ett nytt kronovarv. På nyåret 1700 utnämndes amiral Erik Carlsson Sjöblad till guvernör över Göteborg och Bohuslän, samt chef för amiralitetet i Göteborg. Sjöblad hade 1678 utnämnts till amiral, 29 år gammal. Arbetet med att bygga ut den nya hamnen påbörjades snabbt. Han begärde pengar för att kunna utrusta de kommande fartygen, utföra arbeten på Gamla Varvet så att fartygen tillfälligt kunde förläggas där, samt bygga förråds- och provianthus vid det nya varvet. Den 31 mars samma år anlände den nybyggda fregatten Fredricus (36 kanoner) från Karlskrona. Den 2 respektive 5 april anlände också snauen Mjödhunden (6), och fregatten Jägaren (16) som de tre första fartygen till den nya Göteborgseskadern.

Efter att ha verkställt lodningar under vintern 1700-1701, fann Sjöblad att djupet vid Billingen inte stämde med den tidigare kommissionens mätningar. Han föreslog därför att muddring skulle utföras vid Billingen, samt att stapelbäddar och smedja skulle flyttas till annan plats än som tidigare projekterats. Den 23 juli 1701 godkändes ändringsförslagen.

Det nya planen innebar att hamnen skulle inneslutas med två pirarmar, bestående av sänkverk gjorda av stenkistor. Fartygen skulle förtöjas i västra delen av hamnen vid dykdalber. Den inre, mycket grunda delen av hamnen skulle fyllas ut och förses med kaj. Kanslihus och bostäder för officerare, underofficerare och manskap skulle förläggas öster och söder om Stora Billingen.

Sjöblad fråntogs sin befattning 1711, anklagad för oegentligheter, och avlöstes av schoutbynacht Axel Lewenhaupt som chef över Göteborgseskadern. I samband med chefsbytet gjordes en sammanställning av de arbeten som dittills utförts på Nya Varvet under Sjöblads ledning. En pir hade byggts upp med hjälp av 19 sänkverk. Dessutom hade 29 dykdalber slagits ner i hamnen för förtöjning. Ett vakthus, corps de garde, hade byggts på Lilla Billingen, och ett staket med vaktkurar mellan Lilla och Stora Billingen. En bod för småbåtar, 35 meter lång och 18 bred, hade byggts och dessutom ett timrat hus och en stenbrygga. För byggnadsarbetet hade också tillverkats bryggor och flottar att bygga på. Åtskilliga kranar hade tillverkats, bland annat en kranflotte, samt en smedja. Under Lewenhaupts chefstid, fram till våren 1716, rådde en livlig byggnadsverksamhet på Gamla Varvet, men den nya anläggningen lämnades i stort sett åt sitt öde, och fick mest användning som tillfällig förtöjningsplats åt eskaderns fartyg.

Efter det avbrutna svenska anfallet på Norge 1716, anföll den dansk-norske kommendören Peter Tordenskjold den 3 maj 1717 i ett försök att nå fram till Nya Varvet. Anfallet slogs tillbaka av svenskarna efter cirka fem timmars strid med hjälp av fästningen Nya Älvsborg, kustbatterierna runt hamninloppet, fyra fregatter på Göta älv och galären Wrede inne i hamnen.

Efter det svenska anfallet mot Norge 1718 och Karl XII:s död, gjorde Tordenskjolds eskader ytterligare attacker mot Göteborgsområdet under sommaren 1719. Karlstens fästning på Marstrand intogs och fästningen Nya Älvsborg anfölls i juli. Vid det senare anfallet kunde de tre, på Nya Varvet baserade galärerna Carolus, Wrede och Lucretia upprepade gånger förse fästningen med manskap och utrustning. Slutligen genomförde galärerna ett anfall mot närliggande Lilla Aspholmen, vilket tvingade danskarna att lämna Nya Älvsborgs närområde.[18] Då blockaden av Göteborgs hamninlopp fortsatte, lyckades svenska fartyg att via Göta- och Nordre älv anfalla danska fartyg vid Grötö och föra dessa tillbaka till Nya Varvet den 1 september.

Tordenskjold hämnades natten till den 27 september, då besättningarna på ett antal danska slupar lyckades övermanna hamnvakten på Nya Varvet och döda en fänrik. Inkräktarna försökte därefter föra ut ett antal av fartygen i hamnen, men dessa fastnade på hinder i älven. Några av fartygen sattes i brand. Efter attacken kunde danskarna ro iväg oskadda i nattmörkret, trots intensiv svensk beskjutning.

Den tidigare brittiske sjöofficeren Thomas Chapman var varvschef, så kallad holmmajor, på Nya Varvet mellan 1720-1738.Under de följande årtiondena pågick reparationer av hus, bryggor och sänkverk inom området. År 1747 ville amiralitetskommissariatet ha en definitiv förflyttning från Gamla till Nya Varvet, och för att undersöka förhållandena sändes skeppsbyggmästaren Gilbert Sheldon från Karlskrona år 1750. I sin rapport den 22 april samma år, konstaterade Sheldon att det på inte på något av varven fanns tillförlitlig stapelbädd, upphalningsbädd, brobänk eller mastkran. Att bygga detta på Nya Varvet skulle kräva utfyllnad och höga kostnader, varför Sheldon rekommenderade komplettering av Gamla Varvet. För Nya Varvet ansåg Sheldon att sänkverket skulle kortas med 350 fot för att minska kostnaderna. Enligt de ursprungliga planerna skulle sänkverket sträckt sig till Röda Sten. Dessutom skulle den igengrodda vattenförbindelsen innanför Lilla Billingen rensas upp, förses med två slussportar och de två galärerna Carolus och Wrede, som sänkts i hamnen vid Tordenskjolds anfall 1719, skulle tas upp.

1752 fastställde Kunglig Majestät förbättringsförslagen av Nya Varvet men förbjöd ytterligare utbyggnad av Gamla Varvet. Istället skulle kronans hela varvsdrift läggas ut på entreprenad till handelsmannen Peter Bagge, som gett anbud på varvsdriften. Samtidigt gav man tillstånd till uppförande av bostäder vid Nya Varvet. Under åren 1753–1754 byggdes inventariekammaren av Peter Bagge. Den uppfördes i sten i två våningar på Lilla Billingens nordsida.

I början av år 1756 var följande fartyg förlagda till Nya Varvet: fregatterna Svarta Örn (40 kanoner), Göteborgs Vapen (34) och Fama (32), brigantinen Sjökatten (20 nickhakar), galärerna Greve Meijerfeldt, Greve Taube, Greve Cronstedt, Greve Wrangel och Greve Gyllenborg, alla med 3 kanoner vardera. Slutligen hukaren Måsen (16), samt de stora espingarna Lärkan och Svalan, och några mindre espingar, slupar och jollar. Samma år överfördes de större örlogsskeppen från Göteborg till Karlskrona, och de fem kvarvarande galärerna blev en del av den nybildade Arméns flotta, som 1762 fick namnet Galäreskadern i Göteborg. Salthalten i vattnet vid Nya Varvet var dock så hög att det blev problem med skeppsmask som förstörde fartygen. En flytt av fartygen till Gamla Varvet föreslogs därför.

År 1758 var tanken att ta upp galärerna på land, men det bristande underhållet visade sig när Greve Wrangel sjönk i hamnen på Nya Varvet den 29 april 1762 på 4 meters djup. Eftersom det inte fanns pengar till att lyfta skrovet, fick det ligga kvar. Inför den oroande utsikten att det skulle gå samma väg med de övriga galärerna, beslutades att sänka även dem. Detta skedde som ett vetenskapligt experiment 1765, bland annat i skärgården vid Nya Älvsborg. Galäreskadern i Göteborg var därmed avvecklad.

I samband med omorganisation av flottan efter kung Gustav III:s död, beslöts den 4 maj 1792 att en division ur arméns flotta skulle baseras till Göteborg och Nya Varvet. År 1794 blev divisionen en egen enhet under benämningen Göteborgs eskader av arméns flotta. Då platsen under lång tid inte underhållits upprättades en moderniseringsplan under ledning av eskaderchefen konteramiral George de Frese. Planen godkändes av kung Gustav IV Adolf den 26 januari 1801, och innebar utfyllnad och anläggning av kajer, uppbyggnad av två kanonslupskjul och kasern för manskapet. Finansiering skulle ske genom försäljning av Gamla Varvet. Kungen visade sitt intresse genom ett personligt besök på Nya Varvet i mars 1801. Det första förvaringsskjulet, för 28 öppna slupar, stod färdigt 1805. Ett nytt ”värdigt” chefshus i sten, Ankarhuset, påbörjades samma år. Sedan byggandet av chefshuset legat nere i flera år återupptogs det 1811, men då kunde de ursprungliga byggnadsritningarna inte återfinnas. Efter att bygget hade fått ytterligare pengar, och en våning byggts till, stod huset klart 1813. Arkitekt för flera av de nya byggnaderna var F. Blom.

Sedan Danmark-Norge förklarat krig mot Sverige i mars 1808, kom en engelsk hjälpkår med 11 000 man ombord på 140 fartyg till Älvsborgsfjorden den 14 maj. Soldaterna leddes av generallöjtnant Sir John Moore, och konteramiralen Sir Richard Goodwin Keats var chef över flottstyrkan. Engelsmännen seglade iväg den 3 juli, sedan Moore och kung Gustav IV Adolf inte kunnat komma överens om hur trupperna skulle användas.

Som en del av förberedelserna för en fransk invasion av Sverige från Danmark, deltog en spansk armékår på cirka 9 000 man under fransk ledning år 1808. Sedan spanjorerna gjort myteri mot fransmännen i Danmark, överskeppades dessa soldater av de påpassliga engelsmännen med egna, och beslagtagna danska fartyg till Göteborgsområdet. Amiral Keats transportflotta anlände med de spanska soldaterna till Rivö fjord den 27 augusti, och de sattes därefter iland på öarna i Göteborgs skärgård. De 53 danska fartygen i transportflottan blev därefter föremål för en irriterad skriftväxling mellan landshövdingen i Göteborgs och Bohus län, Johan Fredrik Carpelan, och Göteborgseskaderns tillförordnade chef, överstelöjtnant Paul Henrik Scharff. Carpelan beordrade Scharff att låta de danska fartygen ligga förtöjda på Nya Varvet under övervakning av engelska trupper, tills Keats fått instruktioner hemifrån om hur situationen skulle hanteras. Scharff vägrade med hänvisning eldfaran och oordningen på varvet och att han dessutom inväntade order från Förvaltningen av Sjöärendena.

Den 11 september hade två danska fartyg lagts vid Nya Varvet utan de högre befälens vetskap, varav det ena snart fattat eld varvid ytterligare tre kanonslupar med ammunition också fattade eld. Efter denna händelse gjordes en överenskommelse om att i stället förlägga fartygen till Känsö. Den 13 oktober seglade den engelska transportflottan iväg med spanjorerna.

I samband med frederna i Örebro den 18 juli 1812, mellan Sverige, England och Ryssland sattes ännu en militär operation igång. Det var en gemensam svensk-rysk invasion av Danmark. Den 14 juli befallde Kungl. Maj:t att alla handelsfartyg med minst 20 lästers dräktighet skulle beslagtas. De fartyg som ansågs lämpliga specialinreddes, bland annat på Nya Varvet, för transport av hästar, kanoner, tross eller sjuktransport. Den 3 augusti rapporterade Göteborgseskaderns chef överste Johan Ludvig Brant, till överamiralen friherre Johan af Puke, att den transportflotta som var under rustning på Nya Varvet bestod av 17 trupp-, 20 häst-, och 18 transportfartyg på sammanlagt 4 783 svåra läster. De soldater som planerades gå ombord kom ifrån Västgöta-, Älvsborgs-, och Bohusläns regementen, en del av Värmlands fältjägarregemente samt två artilleribataljoner, totalt 3 677 man och 417 hästar. Efter order och kontraorder om invasionen skulle genomföras, avblåstes den slutligen på hösten 1812, eftersom Napoleons anfall mot Ryssland gjorde att de ryska soldaterna behövdes för eget försvar.

År 1815 tillträdde eskaderchefen konteramiral Carl Johan af Wirsén. Utbyggnaden av Nya Varvet tog återigen fart efter att Wirsén hade gjort upp en ny utbyggnadsplan, som godkändes den 13 maj 1817. Bland annat byggdes den långa kasernlängan, som också utgör skydd mot landsidan, och var färdig 1825. Arméns flotta slogs ihop med örlogsflottan år 1823, och flottstyrkan vid Nya Varvet fick då benämningen Göteborgs eskader av Kongl. Maj:ts flotta. I och med sammanslagningen blev tidigare eskaderchefen i stället stationschef.

Nya Varvets församling som bröts ur Förenade Kustförsamlingen (senare Karl Johans församling) år 1827 för att först 1876 bli en territoriell församling. Fram till 1824 var Nya Varvet en del av Amiralitetsförsamlingen. Nämnda år sammanslogs Mariebergs församling med Amiralitetsförsamlingen till Förenade Kustförsamlingen.

Nya Varvet var under sin historia ett reparationsvarv, med några undantag. Den 17 juli 1833 sjösattes skonerten L’Aigle, i närvaro av kronprins Oscar. Skonerten Amiral Puke anbefalldes till byggning 1836, men sjösattes först 1863 och överflyttades då till Stockholm. Det tilltänkta namnet på skonerten var först Göteborg, men vid ett kungabesök på Nya Varvet i oktober 1837 befallde Karl XIV Johan att en 18-kanonskorvett skulle byggas med detta namn, och det pågående fartygsbygget skulle namnändras till Amiral Puke. Den beordrade 18-kanonskorvetten blev aldrig byggd.

Vid mitten av 1800-talet ifrågasattes behovet av en örlogsstation på Nya Varvet. Argumenten var bland annat att den norska flottan kunde försvara västkusten, och att förstärkningar vid behov kunde överföras från ostkusten via Göta kanal. Nya Varvet omvandlades den 10 oktober 1854 till en depå under Stockholms örlogsstation. Den tidigare stationschefen blev nu istället depåchef.

Under 1860-talet fanns planer på att omvandla området till ett järnförädlingsverk, men de privata intressenterna drog sig ur. Fångvårdsstyrelsen, som hade behov av ett större straff- och arbetsfängelse, kom med förslag om att få överta Nya Varvet. År 1870 skedde överlämnandet, sedan depån som sådan blivit indragen, och fartyg och förråd blivit överförda till Stockholm. Bland villkoren för detta överlämnande nämndes, att om behov av de överlämnade byggnaderna, eller någon del av dem, skulle uppstå för sjöförsvaret i framtiden så skulle de återlämnas av Fångvårdsstyrelsen efter ett års uppsägning. Till en början blev Nya Varvet centralfängelse och arbetsanstalt för en avdelning av kronoarbetskåren, omfattande ynglingar under 21 år, men senare förändrades det till centralfängelse för män och tvångsarbetsanstalt. Kasernlängorna byggdes om till arrestlokaler och celler.

1868 blev Nya Varvet en egen landskommun som bröts ur Karl Johans landskommun (Majorna) som införlivades i Göteborg detta år:

Nya Varvet (f. d. Kgl. Flottans garnisonsförsamling), som av ålder i tabellverket inräknats i Göteborgs stads folkmängd, ehuru beläget i Frölunda socken, överflyttades i samband med Majornas införlivning från Göteborgs stad till landet och Askims härad. Jämlikt kungl. brev den 5 maj 1876 skulle Nya Varvet tillsvidare utgöra en särskild församling och kommun. Socknen omfattar enligt jordeboken för nyssnämnda härad 71/240 mtl Skår eller Påvelund förr tillhörande Västra Frölunda (tidigare benämnt endast Frölunda) socken, och lägenheterna Kronovarvet, som förut tillhört Örgryte socken av Sävedals härad.

Den nya försvarsanläggningen Älvsborgs fästning vid Göteborgs hamninlopp började byggas 1899, och Älvsborgs kustartilleridetachement sattes upp som en del av det nya Kustartilleriet år 1902. För att få logement till soldaterna i den nya anläggningen så återtogs en del av Nya Varvet från Fångvårdsstyrelsen. Unionsupplösningen 1905 fick till följd att återuppbyggnaden av det marina försvaret på västkusten forcerades. År 1907 återtog Kustartilleriet hela Nya Varvets område, och Fångvårdsstyrelsen flyttade till Härlandafängelset. Under perioden 1907-1910 moderniserades området, och fängelsets rastgårdar revs.

Under hela första världskriget fanns en avdelning av flottan vid Nya Varvet, som mest bestod av mindre fartygstyper, samt de två monitorerna HMS Tordön och HMS Tirfing, senare ersatta av en division pansarskepp – HMS Göta, HMS Svea och HMS Thule. En flygstation sattes upp inom området 1916, vars hangarbyggnad och flygslip byggdes i hamnens nordöstra del. Den 1 oktober 1917 bildades Göteborgs örlogsdepå på Nya Varvet, underställd Stockholms örlogsstation.

Nya Varvet införlivades 1931 med Göteborgs stad och Carl Johans församling.

Som konsekvens av försvarsbeslutet 1936, utökades den militära verksamheten. Depåns fartyg bestod i slutet av 1930-talet av en jagardepå, en minsvepardepå och en ubåtsdepå. Pansarskeppet HMS Manligheten tjänstgjorde som chefsfartyg. På Nya Varvet muddrades hamnen, och ett flertal nya byggnader tillkom. Vid tiden för utbrottet av andra världskriget tillträdde viceamiral Carl Harald Åkermark som ny marindistriktchef för västra distriktet (MDV). Han benämndes BAG – Befälhavande Amiralen i Göteborg. Den 1 oktober 1943 utökades Göteborgs örlogsdepå till en örlogsstation, och samtidigt inrättades ett örlogsvarv på Nya Varvet. Detta innebar återigen att nya byggnader uppfördes, kaserner, förråd, tjänstebostäder och matinrättning upprustades. Krigsstabsplats för MDV-stab inrättades också i en ny berganläggning inom området. Ett nytt kanslihus för marindistriktet stod klart för inflyttning 1944.

Under efterkrigstiden användes Nya Varvet för utbildning av befäl och värnpliktiga i flottan. Under 1950-talet fanns vid Flottans skolor i Göteborg (Gskol), en specialinriktning mot ubåtsjakt och minsvepning.

Göteborgs Örlogsvarv (ÖVG) omfattade verkstäder för i huvudsak fartygsunderhåll, med sliptagningsmöjlighet för fartyg upp till 300 ton. Bland verkstäderna fanns segelsömmarverkstad och snickarverkstad. Översyn av Flottans större fartyg skedde vid Göteborgs stora civila varv. Örlogsvarvet drogs in i samband med omorganisation den 30 september 1966, och överfördes till nybildade Västkustens örlogsbas.

1960–80 revs ett 10-tal bostadshus i området.

Genom riksdagens beslut enligt proposition 1983/84:112 avvecklades Nya Varvet som marin stödjebas. Våren 1984 fick Fortifikationsverket i uppdrag av regeringen att sälja området. Den gamla varvsdelen såldes 1985 till Nimre AB, och resten av området till Artur Källfelt Byggnads AB. Örlogshamnen med bland annat 48. patrullbåtsdivisionen flyttade till den tidigare bogserbåtshamnen Tångudden, som under vintern 1985 köpts in i anslutning till Västkustens marinkommando på Käringberget. Den svenska örlogsflaggan halades för sista gången på Nya Varvets salutstation den 28 januari 1986.

Byggnader angivna på kartan

1. Torpet, museum, troligen före 1700
2. Nobis, f d värdshus, officersmäss m m, 1711, flyttat 1816
3. ”Vita gaveln”, f d inventariekammare, 1754
4. Almska huset, bostadshus, 1767
5. Arrendegården, f d bostadshus, 1795
6. Gamla vaktstugan, 1799
7. Virginska huset, bostadshus. Huvudbyggnaden uppfördes vid 1700-talets mitt och flygeln tillkom 1813.
8. Sahlbergska gården, bostadshus. Uppfört 1811 och senare tillbyggt.
9. Bostadskaserner och uthus. Mitthuset uppfördes 1802 och övriga hus 1816.
10. Ankarhuset, bostadshus. Uppfört 1805–13.
11. ”Långa längan”, f d kansli- och kasernbyggnad. Uppfört 1818.
12. Bostadshus vid Örnfelts väg, hus 59, Byggt i början av 1800-talet.
13. ”Likboden”. Uppfört i början av 1800-talet.
14. Två bostadshus vid Örlogsvägen, hus 68–69. Uppfördes under 1800-talets första hälft och byggdes om cirka 1990.
15. ”Flottans män”, bostadshus m m, hus 71,Uppförda kring 1800-talets mitt.
16. Bostadshus m m, hus 54. Byggda under 1800-talets senare hälft.
17. Arresten, f d cellfängelse. Uppfört 1873.
18. Matsalen. Uppfört 1908.
19. F d marketenteri intill ”Långa längan”. Uppfört 1916.
20. Kompanjonen, f d mässbyggnad. Byggnaden fick sitt nuvarande utseende 1917.
21. Engelska villorna. Uppförda 1916.
22. Nya Kanslihuset. Uppfört 1943.
23. F d gymnastiksal och kansli. Uppfört som gymnastiksal 1917 och ombyggt till kansli 1944.
24. F d Örlogshemmet. Byggnaderna fick i huvudsak sitt nuvarande utseende på 1940- talet men omfattar äldre delar.
25. Nya Varvets kyrkogård. Kyrkogården anlades troligen i mitten av 1700-talet. Den utvidgades 1784 och cirka 1846. Ett litet kvadratiskt stenhus inom området, det Chapmanska kapellet, har tidigare använts som bisättningsrum, och här finns kyrkogårdens äldsta gravar samlade. På kyrkogårdens nordvästra del står en minnessten, ”Ulvenmonumentet”, till minnet av dem som omkom i tjänsten under andra världskriget.

De bostäder som fanns inom området såldes till boende eller till bostadsrättsföreningar, som bildades av hyresgästerna. Idag har cirka 2000 personer sina arbetsplatser på Nya Varvet. Omkring 80 företag, institutioner och utbildningsenheter har numera verksamhet på Nya Varvet.

Parker och grönområden har anlagts inom området sedan slutet av 1700-talet. Det största parkområdet är Officersparken, eller Tranchellska trädgården, i områdets sydöstra del. Det anlades av Jonas Tranchell, direktör vid Ostindiska Kompaniet i Göteborg.Ett annat område är den tidigare Grotteparken, en parkanläggning som anlades under 1800-talet på Stora Billingens östsluttning.

Områdets kyrkogård anlades 1701 och utvidgades 1784 och 1846.

Nya Varvet är en väl avgränsad miljö och stadsdel som idag tillsammans med bostadsområdet Kungssten, Hagen och Tångudden ingår i primärområdet Hagen i stadsdelsnämndsområdet Västra Göteborg.

Sen 1967 tillhör Nya Varvet Älvsborgs församling.

Text i huvudsak från Wikipedia.