Aron Philipson

Aron Philipson, född 12 januari 1826 i Göteborg, död 15 november 1881, var en svensk advokat och politiker. Son till Liebman Lasarus Philipson och Jetta Jonasson. Gift med Sofie Augusta Hartvig (1823-99), dotter till Baruch Hartvig och Pauline Leman.

Philipsson blev student i Uppsala 1842, bosatte sig i Göteborg 1849 för att arbeta som advokat och upparbetade där en högt ansedd advokatbyrå. 1972 blev Philip Leman delägare i advokatbyrån och kom senare att överta byrån helt. Då bytte firman namn till Dr Philip Lemans Advokatbyrå. 1896 blev Otto Mannheimer delägare i Philip Lemans advokatbyrå.

Philipsson valdes vid stadsfullmäktiges inrättande till stadsfullmäktig, en ställning, som han innehade till 1877, då han på grund av sjukdom avgick. Philipsson intog en ledarplats inom Göteborgs kommun och han hade stort inflytande över politikens utveckling. En följd av år var han också ordförande i Göteborgs drätselkammare. Han hade som lokalpolitiker en mängd olika uppdrag.

När judar i samband med grundlagsändring kunde väljas in i riksdagen, var han en av de två första som vid valen 1872 insattes i andra kammaren, där han hade säte 1873–77. Hans stora anseende som specialist i lagfrågor gjorde, att han redan vid sin första riksdag valdes (av lantmannapartiet) till ledamot av lagutskottet, som han sedan tillhörde under hela sin riksdagstid.

Han tillhörde inget av kammarens partier, varken lantmannapartiet eller intelligensen, men utövade stort inflytande inom sitt specialområde. Det var sålunda på hans förslag, som 1874 års riksdag vidtog den viktiga reformen i avseende på gift kvinnas äganderätt, att gift kvinna fick uteslutande ägande- och förvaltningsrätt till vad hon under äktenskap förvärvar; han föreslog också med framgång Lagbyråns utvidgning till en större kommitté för utarbetande av nytt förslag till civillag samt antagande av förordning om förmånsrätt i järnväg.

1876 och 1877 var han statsrevisor, men drabbades sistnämnda år av psykisk ohälsa.