David Amija, f. 1652, d 1706 (begravd 11 mars). Föräldrar: borgaren och klädesfabrikören David Amija och Antoinette Hartz. Köpman; korrespondent-kommissarie i kommerskollegiet 25 febr. 1674; bisittare i köp- och handelsgillet vid dettas reorganisation genom magistraten 1681; vald till riksdagsman 1682 men undanbad sig detta uppdrag; rådman i Göteborg 19 okt. 1691.
Gift 13 juni 1682 med Elisabet von Saweland, f. 1667, d 1699 (begravd 24 dec), en mycket rik arvtagerska, dotter till handlanden Johan von Saweland, Louis De Geers agent i Göteborg.
Redan tidigt synas Göteborgs stora handelshus ha utbildat den kombination av kreditrörelse (»förlag») med exporthandel och skeppsrederi, som varit utmärkande för deras — liksom för övriga stora exportfirmors — verksamhet ända fram till uppkomsten av de moderna affärsbankerna. Deras marknad var de stora bergslagsdistrikt, som hade sin naturliga utfartsväg över Vänern, förbi Göta älvs fall på den foruppfyllda »Edsvägen» och så utför älven ned till Göteborg med strömbåtegillets båtar. Från 1600-talet omtalas det, hur brukspatronerna städse erhöllo förskott på sin tillverkning för inköp av tackjärn och kol till stångjärnshamrarna, varefter avräkning skedde, då stångjärnet levererades.
En mycket betydande affär av detta slag var det, A. bedrev. Bevarade processakter ge en klar inblick i hans rörelses art, och han namnes obetingat främst bland stadens exportörer. Hans utskeppning lär ha överstigit 10,000 skeppund årligen, medan den, som kom honom närmast i rörelsens omfattning (Volrath Tham, 1692) ej uppnådde 4,000 skeppund. Att han tillika var stor skeppsredare, faller nästan av sig själv och var säkerligen en nödvändig förutsättning för framgångsrik exportverksamhet.
A. inskränkte sig emellertid icke endast till sin huvudaffär. Han var intresserad i beck- och tjärhandeln, och 12 juli 1704 erhöllo han och köpmannen Hans Coopman samt deras medintressenter kammar- och kommerskollegiets privilegier för ett redan upprättat klädesmanufakturverk i Göteborg, som de ärnade utvidga och uppdriva. Tack vare ett kraftigt statsunderstöd hade trots rätt tryckta avsättningsförhållanden en ej föraktlig textilindustri uppammats i landet, och de fördelar, som erbjödos, kunde onekligen locka till att placera kapital i dylika företag. Om A. och hans intressenter tillverkade gott och försvarligt kläde, som kunde vara allmänheten och armén till gagn, tillförsäkrades dem och deras folk, för så vitt manufakturiet anginge, frihet från skatt och alla pålagor, tullar och acciser undantagna, tull- och tolagsfrihet för alla råvaror, frånsett 1/8 % rekognition, samt frihet från inkvarteringar och värvningar. A. kom ju på grund av sin snart timade död ej att spela någon roll för manufakturiets vidare utveckling, men företaget, som redan 1705 kunnat övertaga och fullgöra en leverans av 1,000 färdiga uniformer samt kläde och foder till ytterligare 1,000 dylika, visade sig kraftigt nog att överleva Karl XII: s krig.
De notiser, som kunna sammanletas om A., synas röja en viss hårdhänthet och hänsynslöshet i karaktären; som bevis härför omtalas särskilt hans tvister med den framstående köpmannen Volrath Tham angående dennes son Sebastians gifte med A:s svägerska, Maria von Saweland; sedan förbindelsen, trots rätt extrema åtgärder från A: s sida, väl kommit till stånd, försonade han sig dock fullständigt med den nye svågern, snart en av Göteborgs främsta män. Utan tvivel har A. genom arv, giftermål och egen verksamhet varit i besittning av en mycket ansenlig förmögenhet. Hans fäderneärvda tjänst i kommerskollegiet, som endast innebar skyldighet att korrespondera med kollegiet angående för näringarna viktiga frågor, får väl främst uppfattas som ett officiellt erkännande åt hans och släktens förtjänster om dessa. I sin stad intog A. en framskjuten plats och var ofta anlitad i offentliga värv; ett vittnesbörd om hans sociala ställning är det väl även, att han och hans hustru i Kristine kyrkas böcker anmärkningsvärt ofta stå antecknade som faddrar vid barndop.
B. Boëthius