Kvarteret Bangården, Burggrevegatan-SJ:s bangård (Åkaregatan)-Mosaiska begravningsplatsen-Friggagatan-Odinsplatsen låg ursprungligen i stadsdelen Gullbergsvass men på grund av järnvägen har området sedan järnvägen byggdes på det utfyllda Gullbergsvass legat åtskild från resten av stadsdelen. De flesta har alltid uppfattat att kvarteret som bebyggdes på 1930-talet legat och ligger i stadsdelen Stampen.
De övriga tre kvarteren, kvarteret Lena, som ligger mellan Polhemsplatsen-Burggrevegatan-Barnhusgatan-Odinsgatan, kvarteret Åsle, Barnhusgatan-Burggrevegatan-Burggreveplatsen-Odinsgatan samt kvarteret Lützen, Burggreveplatsen-Burggrevegatan-Odinsplatsen-Odinsgatan kunde även de bebyggas först efter att Gullbergsvass fyllts ut vid mitten av 1800-talet.
Inget av kvarteren var bebyggt år 1888 men år 1900 uppfördes AB J.A. Pripps & Son arbetarbostäder för sin anställda i kvarteret Åsle på Odinsgatan 20-24. resten av kvarteret bebyggdes senare. Övriga kvarter bebyggdes huvudsakligen först på 1930-talet. Längst i nordost i kvarteret Bangården, granne med Mosaiska begravningsplatsen, byggdes dock spårvägens bussgarage år 1929.
I kvarteret Lena byggdes GP-huset 1933-1935 efter ritningar av arkitekt Ragnar Ossian Swensson. Att området skulle ha vari bebyggt redan på 1700-talet som det hävdas på Wikipediaartikeln i GP är inget annat än dumheter.
1939 uppförde AB Bil & Truck en funkisbyggnad på Odinsplatsen 9 i kvarteret Lützen, med kontor, utställningslokaler och lager samt verkstäder på en yta av 10 000 kvadratmeter. På Friggagatan 22 hade samma företag en verkstad för service och reparationer av lastbilar och bussar.
Året därpå invigde Motorverken som var Fords återförsäljare i Göteborg sitt toppmoderna funktionalistiska bilpalats på Odinsgatan 6-8 i kvarteret Lena. Olika bilverkstäder, motorföretag och andra företag kopplade till bilindustrin etablerade sig i området och satte sin prägel på Friggagatan. Däribland Bil AB Tham, Automobil AB Lindahl & Co, Ingenjörsfirman Sven Lundén AB och Bilägarnas inköpsförening.
När vissa av bilföretagen flyttade på 1960- och 1970-talen etablerade sig istället ett antal motorcykelföretag på gatan varför den fick smeknamnet ”Bike Street”. Några av dessa företag var Motorfirman Malte Blohm AB, Motorfirman Åke Ahlqvist, Zäta-Motor Kent Zachrisson, och Motorfirman Holger Duell. Utöver detta etablerade sig flera småskaliga verksamheter och på 1990-talet låg där föreningar, en dansskola, konstnärsateljeer, porrklubbar (däribland Chat Noir som sen 2010 ligger på Bellmansgatan), vapen- och sexbutiker och spelklubbar.
År 2000 började Stigberget Fastighetsutveckling AB att köpa upp fastigheter och tomträtter för att genomföra ett storskaligt projekt att förändra hela gatan, riva funkisbyggnaderna och ersätta dem med bostäder. Förslaget mötte stort motstånd bland annat för att byggnaderna i sig, men också hela stadsplanen ansågs vara kulturhistoriskt värdefulla, men även att miljön, både bullermässigt och avgasmässigt inte lämpade sig för bostäder varför planerna överklagades.. Planerna gick dock igenom och Stigberget Fastighetsutveckling AB rev funkishusen och ersatte dem med 452 nya hyreslägenheter och 10 butikslokaler ritade av White Arkitekter. Bostäderna blev inflyttningsklara under sommaren och hösten 2010.
Motorverkens byggnad i kvarteret Lena på Odinsgatan byggdes för sin del om till bostäder och fick dessutom fyra extra våningar (bara tre extra mot Odinsgatan). Ägare är idag Platzer.